RÖJNING och ANDRA BLOGGAR

Ja det är lika bra att köra på *ler*. Imorgon lär jag nog inte sätta på datorn alls. Blir det som jag planerar, så åker jag iväg vid halv tio -tio. ... innan alla parkeringsplatser är fyllda...till ett bad i närheten. Det är inte ofta jag gråter..attan vad jag ljuger nu...jag gråter lätt av rördhet, men annars är det inte ofta. Men skulle mot förmodan prognoserna slå fel och det regnar imorgon, ja då fällde jag nog kanske en tår av besvikelse. Men bara kanske. Jag kunde lika gärna se det som positivt att få vara inne med gott samvete och fortsätta röja. ... även fast det är skittråkigt.


Men nu SKA det vara fint och jag SKA lapa sol hela dagen och jag SKA med jämna mellanrum ramla ner i vattnet och svalka av mig och jag SKA glömma allt annat just då. Kanske, kanske ska jag sedan efter hemkomst och dusch fixa lite enkel mat för två och öppna en flaska vin. Men det sista är bara kanske än så länge.


Just nu är det.... just nu. För en stund sedan var det sedan och den här bilden får symbolisera sedan. Visserligen ser jag likadan ut precis nu. men då var ju då. Då flyttade jag en sak till ett annat ställe, för att istället ställa en annan sak där det förra stod. Det låter inte klokt, jag vet. Men det var det jag tänkte när jag höll på. Eftersom jag inte riktigt vet vart jag ska göra av sakerna, så flyttade jag i stort sett bara runt på dem. Man kan faktiskt bli tokig för mindre *ler*.

Ska det här ner i källaren, eller är det för värdefullt för att riskeras att stjälas? Jag måste ändra i skåpen. Ta bort, flytta om, för att få plats med kartongen.

Det här är inte så viktigt och inte heller detta. Packa om, packa nytt. Det finns liksom inget slut på det hela. Det kändes så iallafall. Nu är det lite mer strukturerat och lite mer lugnt i huvudet, men bara lite. Jag hittade det jag har saknat. Tre nyköpta, ouppackade gardiner. Jag kunde inte förstå vart de kunde tagit vägen.

När jag tog tag i ena avkommans rum och började röja i påsar och kartonger med kläder, så fanns där bland andra påsar, en påse med gardinerna. Men nyckeln till bygellåset på en pajad cykel är borta. Jag tror att jag kastat den. En mojäng till min laddare, som avkomman har för att kunna ladda sin mobil, är fortfarande helt borta. Den här mojängen har hon lånat av en kompis. Jag som har sådan ordning på mina saker (vissa saker) ?? Vart tar grejerna vägen?

Här har jag skrytit om att kilona försvunnit genom flytt, ha ha. Jag har faktiskt inte vägt mig de sista dagarna. Det troliga är att de återkommit. Vin och data några dagar räcker nog. Ja bilden talar sitt tydliga språk och inte mycket mening att försöka försköna i photoshop. Valkarna finns där och dom bjuder jag på. Eller kan det vara så att kjolen sitter åt? Positivt tänkande.

Även vad gäller samhället försöker jag att tänka positivt. Det är inte lätt, men jag skulle nog gå under om jag inte gjorde det. Tyvärr händer det då och då, att jag får ta några steg ner på stegen. Förutom de här bloggarna till vänster, som sällan uppdaterar, så har jag även andra bloggar som jag kikar in och läser. Det här är en och det här inlägget tar mig ett par steg ner i den positiva trappan. Birro, vet ju ni som följt mig, är en bloggare jag läser dagligen och han uppdaterar även dagligen. I mångt och mycket tycker vi lika. Inte i allt. Men när det handlar om medmänsklighet och empati så är vi på samma sida.

Jag kan sitta här och gnälla över mina flyttbekymmer, mina blåmärken, kunder som inte beter sig som jag önskar, min trötthet, min halvtaskiga cykel, min vikt mm. Det är helt okej,eftersom det är MITT dilemma och varje problem är ett problem för den det gäller, även om det för andra synes litet. Men läser man den här bloggen, som jag gjort sedan starten, kan man inte annat än inse att ens egna bekymmer är intet.

En annan pajsare som jag gillar att läsa är Gardell. Han har en lite underfundig humor som jag gillar. Tex det här. Eller det här som jag faktiskt kan dra paralleller till, till FRA.

Ja så finns ju Blogge, Josh (läs det här ) Louise, Rehbinder, etc etc, som jag då och då kollar in hos, när jag har tid att sitta och dega vid datorn. Oj, nu glömde jag nästan Katrin Schulman. Jag kollar faktiskt in hos henne varje dag. Känner igen mig litegrann i hennes uppnosighet och envishet.

Pernilla Walhgren..ja faktiskt. Kan tyckas lite löjligt *ler*. Men såg på någon löpsedel att det brustit mellan henne och Jocke. Synd, tycker då förstås en sådan som jag och när jag på bloggtoppen.se fick se hennes blogg så började jag läsa och på den vägen är det. Det är väl mest av nyfikenhet. Hon lägger ut mycket bilder. Lite som en skvallertidning kanhända, men om henne då.
Måns förstås, men han är så dålig på att uppdatera, så jag har tappat intresset och han är rätt tråkig i sitt skrivande. Men han ser ju bra ut *ler*. Fast det uppväger inte intresset att gå in och läsa bloggen.

Tänk att för bara några år sedan, så visste jag inte ens vad blogg var. Men det var då det. Nu är det nu och fredagen har gått över i lördag och jag bör komma i säng och sova. Ha det skönt i värmen och klaga inte. Det finns det som är värre.