PRIDE

Grått är ju lite trist. Men det får duga nu. Ätit min sallad och druckit mitt citronvatten,samtidigt som jag fixade med korten jag tagit idag. Stängde balkongdörren, för det kom plötsligt in massor av rök. Det är grannen snett under mig som tydligen festar till det lite med grillning och rökning. De har ju rätt att göra vad de vill på sin altan och jag har själv varit rökare en gång i tiden, men det är lustigt så känslig man blir.

Idag kör Pridefestivalen igång. Någon gång skulle jag vilja ha möjlighet att ta del av spektaklet och det är ju bara upp till mig, om det så blir. 27 juni nästa år, är det 40 år sedan polisen gjorde en razzia mot en gaybar i amerika. Men för första gången satte sig gästerna på tvären och det utbröt kravaller som varade i tre dagar. Sedan dess har man firat det här, som ett minne över att HBT personer äntligen slog tillbaka mot trakasserier som förekommit mot dem och som tyvärr även än idag förekommer. HBT= homo,bi och transpersoner.

"I Sverige har Pride firats i många olika former och redan 1979 arrangerade RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) den första "Homosexuella Frigörelseveckan". Sedan Kulturhuvudstadsåret 1998 och Stockholm EuroPride är det dock den helt fristående ideella Föreningen Stockholm Pride som står som arrangör. RFSL och en lång rad andra föreningar och enskilda personer ingår bland föreningens medlemmar."

Vad har de här kända personerna gemensamt, tror ni? Ja, inte så svårt att räkna ut. Alla är homosexuella eller bisexuella. Boye är övrigt en av mina favoriter. Jag själv räknar mig till viss del som bisexuell. Jag har ingen aning, men känslan säger mig, att många kvinnor är det, fast de kanske inte vågar tänka tanken fullt ut. Jag själv slogs av misstanken vid 15-16års åldern, när jag satt på en buss och upptäckte hur jag tände till på en tjej som satt några platser bort. Jag stötte på den här tjejen flera gånger på samma busslinje och varje gång gick det som stötar i mig och jag gick hem och fantiserade.

Det blev inte mer än fantasier. Men tanken på att någon gång vara med en tjej höll i sig. Ihop med en av de älskare jag skaffade mig ett halvår efter separationen med ungarnas far, gick min önskan i uppfyllelse. Nästan 30 år senare och jag måste säga, att verkligheten överträffade fantasin. Jag träffade sedan några olika. En del med planering och en del helt spontant på parklubb. Två tillfällen finns i mitt minne och de lär aldrig försvinna *ler*. Ena tillfället har jag skrivit ner i form av en novell, det andra finns ännu bara hos mig.

Men för mig är samkönade endast en krydda. Inte ett alternativ. Helst vill jag ha båda och får jag som jag vill i en framtid, så har jag en kvinna med mina värderingar och önskningar att träffa då det passar oss båda. Ibland kanske med hennes man/partner/älskare. Ibland med min. Ibland alla fyra. Det är drömmen, att när jag slutar med jobb och hobby, träffa en man, som tycker som jag och en kvinna som tycker som jag.

Nu kom jag ifrån lite det jag skulle skriva.Jag hittade igår en sida på nätet av någon Joakim Anrell. En väldigt bra sida, tycker jag, där både de homosexuellas historia beskrivs och mycket annat. Lustigt nog så nämns inte den kvinnliga homosexualiteten i historien. Det är som att det inte ens är tänkbart att kvinnor kan dras till sitt eget kön. Ja, jag kan ju inte annat än dra paralleller till dagens debatt i prostitutionsfrågan. Ni som hört, läst och tagit del i debatten förstår kanske vad jag menar. Vilken kvinna vill frivilligt sälja sex? Den tanken finns inte hos motståndarna. Jag är annars en utav dem. En som inte har traumatiserad barndom. En som inte lever i misär. En som inte är missbrukare. En som inte blir tvingad av annan person.

I antikens Grekland uppmuntrades manlig homosexualitet (kvinnlig omnämns inte). Det romerska riket antog först Greklands synsätt, men införde under 500-talet dödstraff på homosexuella handlingar. (Manliga) Under medeltiden föreskrev kyrkan, att sex uteslutande skulle handla om barnalstring och då endast inom äktenskapet. När Hitler kom till makten i Tyskland uppskattar man att 10 -100 tusentals homosexulla förintades i koncentrationslägren.

I Sverige var homosexuella handlingar kriminella fram till 1944. Fortfarande fanns inte tanken på homosexuella kvinnor. Trots att homosexualitet inte längre var kriminellt, var homosexuella långt ifrån en acceptans från samhället. Vid avkriminaliseringen sattes nämligen ett sjukdomsbegrepp på homosexualiteten i stället. Ända fram till 1979 betraktades homosexualitet som en mental sjukdom i Socialstyrelsens klassifikation över svenska sjukdomar.

Visst är det väl lite läskigt. 1979..det är inte alls länge sedan, tycker jag. 19 år bara. Att bli betraktad som pykiskt störd,för att man kände åtrå till någon av samma kön!! Idag är ju sexköpare i stort sett betraktade som störda. Hur länge tror ni det dröjer innan även det är acepterat? Det kommer. Det är jag säker på. Men tyvärr så mals fördomar ner så otroligt långsamt.

När jag spatserar i Pridefestivalen ska det vara för att visa att man kan vara bisexuell och att man kan sälja sex, samtidigt som man är en helt "normal" kvinna/man. Och jag ska vara den jag är. Jag ska med andra ord ha kommit ut ur garderoben *ler*.