Här är bilden jag hade tänkt förra fredagen, äldre pose med annan bakgrund. Klockan är halv två och jag har inte kommit så långt ännu med denna dag. Men mailsvar och nyhetskoll är avklarat och snart bloggandet. Efter det ska jag en kort sväng till ettan och sedan på hemvägen en snabbvisit till en bekant här i området. Känner inte personen så ingående, men träffade på henne i affären i tisdags och lovade komma förbi som idag. Har sedan planerat att äntligen ta tag i hårtoningen ikväll. Ingen Debatt i kväll, på grund av sport så låter nog tv-n få bli avstängd ikväll och troligtvis även datorn.
Lite av min framtida tanke är att minska tiden vid datorn och ta den tiden till fysisk rörelse. Den fysiska rörelsen kan bestå av allt där man liksom rör sig, promenader, städning, dans, cykling, rensa garderober, rensa källarförråd, tvätta fönster, göra situps mm. Men som vanligt skjuter jag på det *ler* tills man kan ana att våren är på ingång. Sex är ju också en fysisk rörelse, men det får jag ju i hobbyn ändå och räknas inte med.
Idag vaknade jag av att en av mina avkommor rusterade om i lägenheten. Hade åkt med kärleken som började sitt jobb lite tidigare och väntade in tiden till sitt jobb hos mig. Lite eller ganska mycket enklare att åka ner till stan från mig, än att trixa med buss och tåg från landet.
När det gäller jobb för mig så är det stilltje. Var inne på några av de jobbsiter jag registrerat mig på nu förut för att leta tänkbara objekt att söka. Jag söker ju det mesta men det är liksom ingen ide att skicka in ansökan till produktionsledare, vattenkraftsingenjör, företagssköterska och liknande. Men blev förvånad igår då jag fick ett brev från Försäkringskassan med posten, att jag ingick i ett arbetsmarknadspolitiskt program och var berättigad till aktivitetsstöd från 1/1.
Nu gäller inte det här förrän någon på AF skrivit under den här försäkran. Jag är ju fullständig novis vad gäller sådant här och låter i stort sett bara det ske som sker. Men lite förundrad är jag allt eftersom jag ännu inte pratat med någon handläggare på AF och jag har ingen aning om vad det är för program jag ingår i. Själva stödet var väldigt chantilt, 183 kr/dag efter skatt. Det täcker hyran iallafall och denna månads utgifter lär då också fixa sig eftersom jag antar att jag får retroaktivt. Allt löser sig. Mars månad får jag ta tag i när det blir aktuellt. Efter mötet på AF hoppas jag att jag vet lite mer och kan då fundera lite mer intensivt på mina egna ideer. Jag har ju en backup i min hobby, men hur gör andra som är utförsäkrade?
Just nu är det inte aktuellt med tanke på ekonomin, men framöver. Trots att jag har en hög med olästa böcker så hittar jag fler som jag vill ha. Läste för ett tag sedan att det kommer en uppföljare på Hypnotisören i sommar eller om det var i höst. Den är bara ett måste om den är i samma stil som Hypnotisören. Lundell kommer ju med en diktbok vad det lider. Jag har ju inte läst någon av hans diktböcker, så nu har jag funderingar på att försöka få tag på hans allra första och så även köpa den som kommer, som kanske är hans sista. Så klickade jag idag från Corren in mig på Tobbes blogg. Läser den ibland och fick där veta att det kommit ut en bok om Ivar-Lo Johansson och hans kärlekar skriven av någon Margareta Wersäll. Den vill jag också ha och den står numer då också på min bokönskelista här vid datorn.
Precis som Tobbe så var mina första läs och bokkontakter via bla Moberg, Martinsson, Ivar-Lo, Fridegård. Det var väl typ sådana böcker som fanns i arbetarhem i vår barndom. Jag minns också att jag läste flera böcker av någon som skrev under psedonym, kan vara Stark. Handlade om livet i Norrland har jag för mig och man fick som läsare följa några familjers liv och öden. Helt facinerande för en 10-11-åring eftersom jag minns dem ännu. Ivar-Lo facinerade mig också med sina berättelser om samhällets orättvisor. Det kanske inte är konstigt att jag är som jag ha,ha.
Det är lustigt vad man kan komma in på både det ena och det andra. Nu ska jag snart dra mig härifrån. Men först ska jag ska skriva ut några sidor med de aktuella lediga jobb som finns, så jag kan förklara varför jag inte sökt något de sista dagarna. Jag samlar ju alla papper, alla ansökningar, alla svar, alla kontakter med myndigheter osv i min "arbetslöshetspärm", som jag kommer att dra med mig vid alla ev möten. Om det sedan i en förlängning kommer att resultera i något typ "rapport från en arbetslös" ska jag fundera på när den här perioden är slut.
Jag har iallafall lagt ned tanken på replik på Tinas artikel i Corren häromsistens som jag skrivit om. Det är ingen mening känns det som, att bry sig om någons åsikter som verkar vara skrivna i affekt. Fast det vet jag ju inte om de var. Hon har inte fått vare sig positiv eller negativ respons från något håll. Skulle jag då lägga mig i med mina motargument vore det som att göra en höna av en fjäder ungefär. Det känns så iallafall.
Polischefen är det ganska tyst om i media. Det dyker upp fler anmälningar tydligen, men om jag fattat det rätt är det från vuxna kvinnor. Det är väl fortfarande bara ett övergrepp mot minderårig det handlar om. Jag kan faktiskt tycka lite synd om honom, samtidigt som jag naturligtvis ömmar för den här minderåriga. Men det ena förtar inte det andra i mitt sätt att tänka.
Nu är det sexuella trakasserier inom film och teatervärlden som media frossar i. Ekdahl tog även upp det i Kvällsöppet igår. Jag kan tycka att det blir sådant hallå om saker. Jag vet inte, men ibland tycks det som att vi inte tål någonting längre. Visst, det är inte okej med upprepade sexuella anspelningar om man en gång sagt ifrån och det är inte okej med fysiskt kladdande mot sin vilja. Men att en högre uppsatt person än en själv talar om vilket rumsnummer han har, ser inte jag som trakasseri. Inte heller om någon säger något fördelaktigt om mitt utseende och kropp, eller pratar klarspråk och säger att han skulle vilja tillbringa en natt med mig. Vart går gränsen mellan sexuell anspelning och komplimang? Trakasseri blir det inte förrän det upprepas mot någons vilja.
Genom att dra på så stora växlar om det här förstärker man patriarkatet, tycker jag. Ser vi fortfarande oss kvinnor som svaga offer som inte vågar säga ifrån? Med det synsättet har vi långt kvar till jämställdhet. Fast precis som Marianne Ahrne sa så är inte kvinnor sämre på att ge sina manliga kolleger sexuella inviter och Thomas Flink ansåg att det inte är specifikt för teater och filmfolk, vilket jag håller med om.
Bäst att sluta nu innan jag kommer på något mer att orera om. Heter det orera när det handlar om skrift? Hur som helst är det här inlägget slut nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar