JAG GÖR MINA BESTYR MEDAN SNÖN YR

Bilden är från gårdagens frukoststund vid skrivhörnan. Nu är jag däremot vid min vanliga surf, blogg och svara på mailplats. Kanske tycker vissa att jag är lite knäpp som inte kan göra allt på ett ställe. Eller så tycker ingen det. För mig är det iallafall lättare att fokusera om var sak har sin plats och jag kan ibland sakna gamla tider när jag satt vid min skrivmaskin och inget störde.

Ja, om något stör beror det ju förstås på mig. Men inget annat som frestar om jag säger så. Nu jobbar jag på att försöka hitta flödet direkt vid datorn och inte först skriva för hand. Fast det är skillnad att sitta med ett tomt papper och en penna i handen och bara låta pennan röra sig av sig sjävt, än att sitta vid ett tangentbord och glo på en tom vit skärm och känna hur fingrarna blir kallare och kallare och huvudet känns totalt tomt.

Jag har en tanke, att när minsta avkomman skaffat eget, så ska jag inreda ett rum till skrivhörna, atelje och meditation/avslappning. Fast då har jag säkert flyttat. Men innan jag börjar söka annat boende ska jag rensa, rensa, rensa. Ungarna ska få ta det de vill ha, jag ska bara ha sådant jag verkligen använder. Men med tanke på hur länge målarkartongen nu stått i hallen, så tar det nog sin lilla tid *ler*.

Iallafall så blev det lite gjort vid skrivardatorn igår. Istället för te efter dusch mm igår kväll, så blev jag bjuden på suchi. Kan varken stava eller uttala det ordet. Det här var första gången jag provade den här konstiga rätten. Avkomman lovade ju en gång förra året att köpa med sig, men det blev ju aldrig så.

Jag kan ju säga som så, att det är inget jag någonsin kommer att längta efter *ler*. Jag kan ju också säga att jag (om jag vore som vissa prostitutionsmotståndare) gärna skulle skapa en lag så att ingen skulle behöva äta det. För eftersom jag inte gillar det så kan ju omöjligt någon annan heller göra det. Om någon påstod annat, så skulle de ljuga.

Men nu är jag ju inte sådan. Jag vet att många älskar det, fast jag själv inte kan förstå hur de kan göra det. Sojan var alldeles för söt. Jag är extra känslig för sött. Salt var den också, men det är okej. Ingefäran smakade blää. Tydligen legat i någon marinad. Tacka vet jag malen ingefära i min sojadrink ha,ha. Pepparroten som väl kallas något annat på w, var det bästa. Ta bara lite, fick jag som råd, men min var slut efter tre bitar. En annan liten burk innehöll några bitar kål och det var också gott, galen i kål och lök som jag är. Trots att även den legat i någon konstig marinad.

Själva de här riskluttarna då som dekorerats med rå lax (i det här fallet) och räka, fick jag tvinga i mig. Jag såg framför mig hur någon stått och format de här risklumparna för hand. Sjutton vet hur rena de varit om händerna. Räkbitarna fick jag i mig, med hjälp av pepparroten. Ville ju inte göra den som bjöd alltför ledsen. Resten fick vara. Men nu har jag iallafall provat och det räckte för mig.

Rubriken idag kom jag på, på bussen hem och än har jag inte kommit dit *ler*. Så omständig jag är. Jag vet. Jag tog som det var tänkt bussen till stan vid middagstid. Morgonbesöket bestämde vi att vänta med tills vädret blev bättre, så jag slapp ge mig ut tidigt. Det är konstigt hur en sådan sak som lite yrsnö kan få människor att börja prata. Jag mosade in mig längst in i kuren för att slippa det värsta och var vänd mot en äldre dam för att inte få snön direkt i ansiktet. Så klart hon började prata. Det är trevligt. Rätt vad det är kommer en annan dam och utan att veta vad vi pratar om så börjar hon berätta om hur det är i Karlstad. Det är mycket värre där och bla bla. Där stod vi tre kärringar och babblade på om allt och ingenting, medan snön yrde omkring oss.

Jag funderade lite på det här på vägen ner till stan. Här är det lite snö som folk plötsligt har som gemensam nämnare och gör så att man närmar sig varandra, fastän man är helt obekant. Så simpelt egentligen. Hur måste då inte bomber, jordbävningar och översvämningar ena folk? Man läser ju relativt ofta om hur gästvänliga och trevliga människor är i olika länder, trots att de precis varit med om något traumatiskt. Är det det hemska som enar folk? Inte det goda.

Hur som helst så traskade jag sedan en kvart i detta yrväder, innan jag kom dit jag skulle. Träffade en väldigt trevlig tjej. Dessutom väldigt söt, så ville bara sända ut massor av positiv energi till denna kvinna. En timma pratade vi. Jag hade räknat med en halv. Men vi glömde nog tiden båda två. Nu handlade det här mötet inte direkt, bara indirekt om mig. Men mycket bra att få ett ansikte på personen. Sedan nytt traskande tillbaka ner till city.

Fick för mig att fylla på busskortet. Det visade sig vara en väldigt bra ide. Mitt kort gäller inte efter 1:a feb. Hade jag ingen aning om. Rena turen alltså. Hade jag tänkt åka ner nästa vecka så hade jag inte fått åka med. Nu fick jag ett nytt och pengarna som fanns på det gamla fördes över på det här nya. Passade sedan även på att besöka den "stora" banken i stan, innan jag åkte hem och fick testa mitt nya busskort.

Ikväll blir det nog inget oväntat besök, utan då tar jag mitt te och tittar på Kvällsöppet. Ganska tidigt start imorgon. Sedan gott om mellantid innan andra besöket framåt kvällen. Ska uträtta lite ärenden då, tänkte jag. Besöka hyresvärden bla. Fredag har jag ännu inte tänkt färdigt om, vad gäller kundbesök eller inte. Städa behöver jag däremot göra. Lördag har jag bjudit bort mig själv. Känner behov av umgänge och att bli lite omhändertagen *ler*. Hoppas bara känslan är kvar tills på lördag. Söndag skriva och tvätta. Ser också fram emot att ändra hemsidan nu när det blir ny månad snart. Den är väldigt depriminerande just nu. Fast det är ju årstiden också.