TORSKTEATER, TOAKLOTTER och ENSAMHET

Jag fjällar i ansiktet. Har solat för mycket. Nej vars, det är ansiktsmasken som blir som en extra hud, som man drar av. Efteråt blir man fräsch som en nyponros. Tog med kameran in i badrummet ifall jag skulle komma på någon bra pose ihop med dusch och vatten. Men jag hann inte mer än skruva på kranen så hörde jag hur några kom.

Ett par förälskade ungdomar som var hungriga, gjorde mig den äran lite överraskat. Jag tog ändå ett kort bara för att jag skulle, när jag var klar med duschandet. Sedan gömde jag kameran bakom tvättmedelspaketet. Kände mig ungefär som en tonåring som gör något fuffens *ler*. När de stekt hamburgare, ätit, druckit lite alkohol, gjort sig iordning och blivit förmanade försvann de igen. Jag påbörjade mitt köksarbete och nu sitter jag här igen. Eftersom det kanske dröjer några dagar innan jag skriver igen, så tänkte jag att jag lika gärna kunde ruttla ner lite mer här på bloggen.

Idag har jag inte kollat tv-programmen, men har inte riktig ro att sitta i soffan. Trots att klockan nu hann att bli rätt mycket, så vill jag bli klar med det jag påbörjade inatt och även stolpa ner lite av ideerna, så de inte försvinner helt när nya ploppar upp. Men jag tänker inte lägga ut något inlägg förrän nästa år...på Expressenbloggen alltså.

Har lite mail också att svara på. Får ibland lite småsorgliga berättelser på hobbymailen. Kan naturligtvis inte återge det här, men tänk om de motståndare som ser alla sexköpare som avskum, bara ville förstå. Småsorgligt var väl också det sms jag fick för ett tag sedan. Det kan jag däremot återge. Ger du massage? stod det, inget mer. Jag smsade tillbaka, att det svaret finns på samma sida som det här numret. Då fick jag infon, att han hittat numret på en toalett på järnvägsstation här i stan. Jag svarade inte mer, men blev lite fundersam. Kan inte tänka mig att någon av mina kunder skulle klottra ner mitt nummer på en toalett. Det är ganska otänkbart faktiskt. Antingen ljög han eller så har någon suttit med laptopen i knät på toan och hittat min sida och klottrat ner numret på väggen. Hur sannolikt är det då? Det är inte heller så sannolikt att någon skrivit ner numret på en lapp eller memorerat det i huvudet, för att sedan klottra ner det på toalettväggen.

Ja, lustiga saker händer. Apropå sexköpare, så har den här teatern, som jag med bestämdhet vet att jag skrivit om, premiär 18 feb på Dramalabbet i Stockholm kl.19-22. Visas sedan 25-28 feb kl.19.00 med som jag tror efterföljande debatter. "Svenska torskar -09" kallar de den för. Det kommer med all säkerhet att informeras mer bla på teaterns hemsida. Jag kommer naturligtvis att boka av en dag i almanackan, men vet inte riktigt ännu vilken. Inte premiären iallafall. Jag vill se när det har satt sig lite, men det beror ju även en del på vilka debattörerna är. Spännande ska det bli iallafall att se hur de har fått ihop det och jag är så glad att det tas upp inom kulturen.

Lätt och smidigt hoppar jag nu till det här med att vara ensam. För många har det en negativ klang och visst, väldigt många är ofrivilligt ensamma och vissa är ensamma i en gemenskap. Det är med det här nästan som med sexsäljandet. En del väljer det, andra hamnar i det, mot sin inre vilja. Men det är skillnad på ofrivilligt ensam och att umgås med sig själv som ett eget fritt val. Ofta är det omgivningen som förfasar sig och lider mest och det är förstås utifrån sin egen bild av "ensamhet"som de gör det.

Jag kikade in på sexforumet förrut (sexwork.net) och såg att det skrivits lite om det även där. Någon skrev att han tyckte synd om alla ensamma nu i jul och fick ett väldigt bra svar av en eskort som skrev att hon tyckte synd om alla som ville vara ensamma, men inte kunde. I mitt fall är det ungarna som ojar sig, trots att de borde känna sin gamla mor vid det här laget. Jag hade fyra ställen jag kunde tillbringat julafton på ..fem om jag räknar med statsmission *ler*. Men jag längtade efter att få de här två dagarna, utan att behöva ta hänsyn, utan att behöva vara trevlig och social och utan krav. För mig spelar det liksom ingen roll om det råkar vara 24 dec eller 24 mars.

Att jag skriver om det här nu, beror på en artikel jag läste tidigare idag i Aftonbladet, om Daniel. Aldrig mera jul med familjen, säger han, trots att hans jular varit ganska normala och gemytliga.

– Samvaron kändes så falsk och påklistrad. Det gjorde ont att se hur morsan kämpade och ansträngde sig för att allt skulle bli så trevligt och så orkade man inte leva upp till hennes förväntningar. Allt som skulle vara bra mynnade ut i en tomhet.

Och familjen, ja. Visst både älskar han och vill träffa dem.
– Men det gör jag hellre alla andra dagar på året. Det blir trevligare så!

Det är väl det här upphåsandet även jag vänder mig mot. Tacka vet jag midsommar, den blir som den blir, sol eller regn, umgänge eller eget sällskap eller okänt sällskap, grillning, sill,nubbe (inte för mig) eller vin och ost, eller vatten och bröd. Nyår är också, åtminstone för mig, en kravlös helg. Förr var det hemmafester med mat och dryck. Kul några år, men himla tjatigt efter ett tag. Folk förväntade sig nästan att samma gäng alltid skulle träffas, vilket innebar samma skämt, samma minnen som återgavs, samma jäkla raketer. Det var inte lätt att få exet på andra tankar *ler* inte de andra heller för den delen.

Nu frångick jag ämnet lite. Kollar man röstningen i Aftobladet så firar utav 18747 personer, 74.8% en traditionell jul med familj och hela 11.7% firar inte alls och 9.2 firar ensamma. Resten firar med vänner eller åker bort. Onödigt vetande kanke, men jag är ju som jag är. Sedan kan man ju i samma andetag fundera över det här med julklappar, när man redan dagen efter man fått dem ser rubriken...missnöjd med julklapparna, sälj dem på nätet.

Oj,oj vad det bubblar ur mig nu i natt. Slog mig precis nu och jag kollade faktiskt också, det var ju stjärnorna på slottet ikväll första delen. Det ville jag se, men går i repris såg jag. Undrar om jag har inspiration kvar att fortsätta skriva på det jag tänkte mig. Undrar också om någon orkat läsa ända hit. Bäst att avsluta.

Men jag har en bild kvar att lägga in. Visserligen samma som jag redan har lagt in. Men slog mig när jag satt vid photoshop och växlade mellan olika färgtoningar så inte groparna på lår och rumpa skulle synas så tydligt *ler*, att just den här måste vara väldigt bra när man tecknar. Jag vet inte, men jag föreställde mig en teckning och för att få skuggningen bra skulle man kunna ta ett snarlika motiv och den här toningen.

Kanske är jag helt ute och svamlar nu *ler*. Men jag ska testa någon gång. Någon gång när inte skrivbehovet är så påträngande.