NU ÄR DET JUL IGEN

Hur har ni det så här mitt på julafton? Troligtvis och förhoppningsvis, så låter väl de flesta datorn få vila en dag som denna. Lite vitt är det ute. Mig kvittar det lika, men visst ger det lite mer julkänsla åt det hela, vilket jag kan tänka mig att mindre ungar tycker är kul.

Jag vaknade redan vid åtta imorse. Idag med en molande värk på båda tinningarna, annars inget som skulle kunna tyda på en annalkande förkylning. Intog frukosten i soffan. Riktigt mysigt och fridfullt, med tänd gran, tända ljus och fortfarande lite halvmörkt ute.

Funderade lite på det här med jul. Jag vet ju varför vi firar just denna dag, men resten. Gran, tomte, klappar. Det har ju inget att göra med att en unge föddes för 2008 år sedan. Jag kollade lite på nätet och det verkar som att vi gjort en egen kompott av det här med julfirande. Vi har tagit lite här och lite där, komponerat en specialmeny, som förts vidare generation efter generation och för varje generation har det här barnet kommit alltmer i skuggan, för att ge mer och mer utrymme åt klappar och mat.

Vår jultomte verkar vara sprungen ur två olika skepnader. Tomten som ger gåvor kommer ursprungligen från Turkiet. Där föddes 270 en pojke, Nikolaus, som sedemera blev biskop. Det här var en förmögen man och snäll. Han delade med sig av sin rikedom. Han dog 6 dec 347 och blev helgonförklarad. Även i vår almanacka har Nikolaus namnsdag 6 dec. När sedan kristendomen kom, så ville man inte längre fira ett helgon, utan man vände då blicken mot evangeliet och jesus födelse. Men England bla kallar fortfarande sin tomte för Santa Claus.

Att vår tomte ser ut som den gör och inte som en biskop kan vi nog tacka Viktor Rydberg (midvinternattens köld är hård...) och Jenny Nyström som tecknade den här lilla gårdstomten utifrån hur hon tänkte sig att han såg ut. Idag vet väl alla hur en jultomte ser ut *ler*. Tack vare Jenny.

Julklappen är inte heller den ursprungen från Sverige. I antikens Rom gav man nyårsgåva och när man firade Nikolaus gav man barnen en liten present den 6 dec. Det ändrades sedan och flyttades till 24 dec för att istället fira jesus födelse. Idag är det inte bara barnen som får en liten present, utan nu får alla, många, dyra presenter. Fast jag tycker, när man pratar med folk att de flesta har dragit ned på klappar. Att det kallas just klapp, har också en historia. Förr kastade man in presenten anonymt sedan man klappat på dörren.

Julgranen är inte heller något svenskt från början. Den kommer från Tyskland och infördes här på 1700-talet på slott och herrgårdar. I början på 1800-talet blev den en mer allmän sed. Det man ibland gjorde innan julgransedens inträde, var att ta in ett friskt träd för att ge livskraft åt gården.

Ja, det var inte mycket svenskt förknippat med julen. Maten är väl det enda då. Först fastar man och sedan äter man. Sparar en gris för att slakta till jul, eftersom färskt kött förr i tiden sällan förekom. Det var bara till speciella högtider. Jag läste att den här julmåltiden var väldigt viktig, så man skulle inte äta så mycket under dagen, så att man var riktigt hungrig. Men för att stilla den värsta hungern innan det var dags, så doppade man brödkanter i fläskspadet...alltså vårt dopp i grytan.

Julottan är svensk också, med anor från 500-talet. Förr hade man kapplöpning hem från julottan. Den som kom hem först fick skörden bärgad först, sas det.

Nu ska jag nog ta en liten glögg av det som är kvar sedan lussebaket första advent. Jag har en oöppnad flaska till vår julafton på fredag, men varken jag eller någon av ungdomarna är speciellt förtjust i glögg. Men nu tar jag nog iallafall och värmer så det räcker till två små muggar. Den här var visst spetsad med rom. Glöggen tar jag med till soffan, där jag gör det bekvämt för mig och så är jag där tills boken är utläst. Det är inte så mycket kvar, men jag längtar efter att få börja med en ny.

Ha nu en riktigt bra fortsättning på julfirandet, oavsett om du som jag

spenderar den med ditt eget sällskap eller tillsammans med andra.