HÄNT SEDAN SIST

Jag har inte rymt *ler*. Men jag är så jäkla trött på det mesta. På förvaringen, på AF, på diafragman, på vädret, på kylan, på planering, på att inte kunna styra mitt liv, på kontroll och rapportering, på urusel ekonomi ( får ju inga extrapengar på förvaringen ) på att ständigt vara trött. Ja, så är det. Jag springer inte runt och stressar fysiskt, men hela jag är i ständig beredskap och hjärnan går på högvarv hela min vakna tid. Planerar och funderar ut tänkbara lösningar för att förbättra min situation.

Nu vet ni hälsoläget. Nu övergår jag till vad som hänt sedan sist. Optikern i fredags. Trevlig personal. Jag behöver egentligen tre glasögon, ett till datorn, ett till läsning och ett till tv-n. Sista halvåret har jag knappt kunnat läsa texten på tv. Han gör datorglasen närprogressiva, sa han, vilket innebär att övre delen är för avståndet till skärmen och undre delen till tangentavståndet. Då kom jag på den smarta iden att jag borde kunna använda dem även till läsning eftersom jag oftast läser i sängen med halvslutna ögon. Det kan funka sa han också och sedan kan jag fortsätta köra med förstoringsglasögon vid övrig vardaglig läsning. Det är INTE så fick jag veta att ögonen blir sämre av sådana där billiga Biltemaglasögon. Skönt att höra. Min försämrade syn beror helt enkelt på åldern. Så anordnaren står för synundersökningen och datorglasen och jag för tv glasen. De billigaste bågarna för de är ju inte till för utseendet utan för synens skull. Ca 700. Det klarar jag.

Sedan fick jag bara ett infall att gå in på Twilfit. Har ju läst om sådant där som håller in och håller upp *ler*. Men det har känts lite off, har jag tyckt. Nu har ju läget blivit ett annat plötsligt och kan jag se lite mindre gravid ut nu i helgen så varför inte, tänkte jag och stegade in. Skittrevlig personal måste jag säga. Köpte ett åtstramande linne, som jag posar i på bilden, tagen i fredags kväll. Nackdelen med det här är att även bysten stramas åt ha ha. Men det funkade ändå i lördags eftersom jag hade en tröja över. Himla skönt kändes det i alla fall att ha det på sig. Fast är ju inget jag tänker använda dagligen.  

Tog ett bra tag i fredags att prova sig fram till något jag kände jag mig bekväm i och som trollade bort diafragman lite till. På bilden har jag dubbla uppsättningar, en rak svart stickad klänning underst som jag inte var nöjd med. Så testade med en lite utsvängd gammal kjol, som ihop med en svart tröja funkade bra, med den här gröna över som en färgklick i allt svart. Så skönt det vore om man var glad och nöjd över sig själv och bara kunde dra på något och känna sig okej med det. Som det var förr.

Den här jäkla uppblåsta gravidmagen, som faktiskt även känns som en sten man bär omkring på, gör ju att det inte heller är så kul med hobbyn. I och för sig så glömmer jag det när man kommit igång, men jag vill ju känna mig nöjd med mig själv innan. Det är A och O och speglar hela inledningen. Massage funkar ju hur bra som helst och gamla rävar kanske inte bryr sig så mycket. De ser oftast längre än till magen *ler*, men oavsett så blir allt mycket roligare om jag är nöjd med mig själv. Hängiga bröst och gropiga lår och mindre rumpa är sånt man får räkna med om man bokar tid hos mig och det är sånt jag accepterar. Det hör liksom till allteftersom livet går, men en uppsvullen buk är en helt annan sak. Det är lite Biafrastuk över det hela. 

   
Klockan sju i lördagsmorse blev jag väckt av klockalarmet efter fyra timmars sömn. Sömn i sängen alltså. Hela förra veckan och kanske innan dess också så har jag bara slocknat rakt av i soffan på kvällen, ibland redan vid åtta, ibland vid nio. I fredags somnade jag efter Skavlan, fast jag var på väg då att resa mig, men låg dumt nog kvar en stund och vaknade sedan vid tre på natten och förflyttade mig till sängen. Skuldran och ryggen är helt okej nu.

Bilresan till huvudstaden gick på ett huj kändes det som. Kanske för att det var så kul att träffa ungarna jag åkte med och för att vi pratade i ett hela vägen. Ett 30 tal personer var på plats när vi anlände, både barn och vuxna. På bilden petar jag i mig lite tårta, vilket gick jättebra. Allt funkade perfekt och allt var supertrevligt. En av gästerna hade haft exakt samma sak som jag, proppmätt direkt och hård, spänd och svullen buk från bysten till naveln. Nu var hon helt normal och orsaken hon fick av sin läkare var stress. Så det finns väl hopp.

Framåt sena eftermiddagen när gästerna troppat av gjorde sig födelsebarnets föräldrar klara för en annan form av fest. Ungarna jag åkt med bestämde sig för att sova över också, vilket gjorde mig jätteglad. Dels fick jag hjälp med underhållningen för minimänniskan och dels fick jag då tillfälle att umgås med dem och dels så slapp jag skumpa på en buss i tre timmar hem på söndagen. Jag hade varit förutseende och bokat hemresan med avbokningsbar biljett.  Så när vi till slut fick huset för oss själva och minimänniskan kört slut på oss så köpte vi pizza som kvällsmys/kvällsmat. Jag avstod förstås pizza men åt sallad. Jag älskar ju vitkål. Lustig nog så visade sig att det första minimänniskan högg in på så var det salladen. Vi har något gemensamt *ler*.

Det är lite kul, eller kul är inte rätta ordet, det är fascinerande och jag uppmärksammar det med viss stolthet. Att så mycket av speciellt då mammans uppfostran och av mammans kalas som liten går igen i sättet att göra samma sak med sitt eget barn. Naturligtvis hänger pappan på och sätter sin prägel på det hela också, men jag känner igen allt från det mina ungar var små. Att man generationsvis går i sina föräldrars spår är ju psykologiskt vedertaget och är inget nytt och oftast handlar det då om negativa beteenden som man omedvetet för vidare. Det här är positiva saker som jag som mamma till en drös ungar inte då hade en tanke på skulle leva vidare. Nu har de förstås egna regler också, antar jag.

Men det var så himla mysigt att sitta där med sitt eget vuxna barn och dennes sambo och med en nybliven tvååring som var så otroligt duktig och som konverserade, frågade, skrattade, åt sin pizza och drack sin mjölk när vi andra smuttade på lite vin. Så liten men ändå så vuxen. Nää... vi förstod inte riktigt allt som minimänniskan försökte diskutera med oss, men det är bagateller. Men just det här att inte göra barn mindre och mindre värda än vuxna, tror jag är så himla viktigt. Att inte tro att man som vuxen står över och har någon slags makt. I min värld finns det barn som är bra mycket förståndigare och med bra mycket mer visdom än vad många vuxna har. För oss en självklarhet att den här lilla människan skulle ha en egen pizza och en egen sallad, om än barnpizza, trots att vi även visste att över hälften skulle bli kvar. Nu blev den resten  uppskattad nattamat till de festande när de kom hem. Fast salladsburken tömdes, liksom min.

Om ditresan gick i ett huj, så var hemresan igår eftermiddags drygare. Dels för att jag som vanligt var trött och slumrade till några gånger i baksätet och dels för att vi då hunnit att avhandla det mesta. Packade upp när jag kom hem, satte på datorn och förde över helgens kort. Men orkade varken blogga eller svara på mail eller fixa med korten. Kändes som att jag hade massor av åtaganden på mina axlar och ville bara strunta i allt. Tvättade bort sminket, lade mig i soffan, såg Reinfeldt utfrågas av terapeuten och det återkommer jag kanske till. Aktuellt och Agenda var tanken att se efter det, men somnade och vaknade halv två i natt. 

Eftersom jag skulle vara hemma idag på förmiddagen så tog jag det lugnt, surfade runt lite innan jag skulle stänga av datorn, men var ganska pigg så googlade fram Agenda för ville höra vad Maud Olofsson sagt. Det kunde jag varit utan, fortsatte med Mauro och Plura som jag inte såg i lördags och satt sedan och såg hela det programmet. Tiden gick och vid fem i morse gick jag till sängs. Sov till tio. Vid tolv skulle bussen gå, men jag kände sådan aversion och stress, för jag skulle hinna tvätta håret och duscha, hinna ringa jobbsamtalet, hinna äta frukost, hinna föra över grejer till usb och det ena med det andra. Dessutom var jag fortfarande trött och ville sova mera. Låg kvar i sängvärmen och funderade. Beslutade mig för att ingen jäkel blir lidande för om jag är hemma hela dagen. En timma senare gick jag upp, knäppte på datorn det första jag gjorde och slängde iväg ett mail till fas3 stället. När jag började blogga hade jag inte fått något svara på det. Nu vet jag inte. 

Jag ringde om jobbet och ska på intervju på onsdag. Är ju så tokigt för jag vet ju inte alls vad det räknas som. Om det räknas som jobbsök så är ju torsdagens jobbsök på eftermiddagen efter AF förbrukat. Nu har jag inte bokat in någon där, för sist så var klasskompisen där igen och då kunde jag ju inte fika återigen. Sa att jag måste planera in eftersom jag bokar in annat när jag har en chans att slippa förvaringen. Men nu på torsdag hade jag en preliminärbokad som inte hört av sig, så då skulle vi kunna ta den där fikan vi pratat om så länge. Fast nu vet jag ju inte längre. Det här att aldrig, aldrig veta och kunna planera gör mig tokig. 

Nästa vecka har jag en spikad och två preliminärbokade inplanerade. En "känd" och två helt nya. Det är bara att blunda och hoppas att det går som jag vill. 

Jag har också idag fått ännu ett mail från samma egenutgivare som sist. Nu ett riktigt utförligt med ett pris som inte riktigt överensstämde med hemsidans, men ändå är överkomligt och med info om prissättning, royalty etc. De andra två har inte hört av sig. Jag avvaktar lite till. En vecka har jag sagt. Men det här är det enda som kör med provex innan tryckning. En klar fördel kan jag tycka. 

Nu är klockan halv sju och mer därtill. Jag har Photoshop uppe med tanken att fixa helgens bilder, men jag måste också ta min rengöringsprocedur innan tv-n. Tänkte hoppa spökena på sjuan och se reprisen på söndag och istället se den nya svenska serien på ettan kl.21.00. Men jag har inga större förhoppningar när det gäller svenska dramaserier. Brukar vara segt, segt, segt. Fast det märks ju. Tanken var också att få till ännu ett blogginlägg, men det vet i sjutton om jag hinner nu. I morgon är jag på min plats igen på förvaringen. Friskvård och en sväng till oasen på kvällen.