GRENDOSA, FÅNGVAKTARE och BRUTNA NAGLAR

Bild från okt som inte är så jättebra. Sista jag har kvar i bloggmappen nu. Hade med kameran igår till oasen, men tog inte ens upp den. Ibland fotar man jämt och ibland inte alls.

Känns lite lugnare i kroppen idag efter gårdagens möte *ler*. Själv är inte alltid bäste dräng. Jag hoppas någon vill komma även nästa vecka, men det är inte alldeles lätt att få till det nu när jag inte kan planera min tid som jag vill. Insåg inte förrän igår när någon här nämnde det, att det är röd dag på måndag. Den är inte röd i min almanacka liksom, men jag vet ju att det är en afton. Hade ingen sagt något så hade jag nog åkt hit på måndag. Så knäpp är jag. Funderade då på att byta ut "friskvårdstiden" nästa vecka till måndag istället. Men det är nog för snabbt inpå för att hinna få in någon.

Den här sena kvällen jag bokat nu ibland är egentligen för sen, enligt mig. I går var jag hemma runt halv åtta och det blir inget med kvällen kan jag tycka. Trött var jag också, så efter att ha suttit och stönat och suckat över "Tyskungen" på ettan en halvtimma, så stängde jag av skiten. Klockan 22 låg jag i sängen och somnade direkt. Efter att ha gått omkring som en tickande bomb de här sista dagarna så gick väl luften ur mig helt.

Nästa vecka är det dolda jobb igen, men då kan jag inte boka in någon på eftermiddagen eftersom jag ska fika med den gamla klasskompisen då. Promenaderna på fredagar bestämde jag mig i helgerna som var nu, att skippa. Känns som att man underkastar sig systemet bara för att kunna gå hem tidigare, samt att man känner sig som en idiot när man traskar fram där i grupp. Dessutom fick jag veta igår, när jag berättade om mina tankar för några andra, att de nu börjat ta upp närvaron både när man börjar och när man slutar promenaden. Man behandlas direkt inte som vuxna människor. Jättebra för självkänsla och självförtroende. Jag ska försöka hitta på något sanningsenligt så jag ändå kan sluta tidigt vissa fredagar. Jag har en bra ide till nästa fredag. Idag ska jag sitta här hela dagen och göra det som jag inte kunde göra igår.

Jag började dagen här idag med att bli irriterad. Så irriterad att tumnaglarna nästan rykte. Vet inte om det syns på bilden, men halva nageln är borta och då har jag inte speciellt långa naglar. Som tur är gick det inte ända ner till nagelbanden. 
Irritationen berodde på oengagerade fångvaktare, alltså de så kallade handledarna på det här bygget. Och faktiskt var det de två killarna. Grendosan på vårt bord var ju borta igår som ni minns. Jag sa till ena killen igår för de som sitter på andra sidan bordet och längst ut i salen måste ju ha ström. Nu var de inte här varken igår eller idag och jag använde ju uttaget bakom mig på väggen. Han skyllde på sin kollega, så när han dök upp frampå dan så var jag på även honom, fast han brydde sig inte så värst.

Jag struntade i det och tänkte att när de som behöver ström kommer tillbaka så får de väl tjata de också och snubblar någon över min sladd och gör sig illa, så hoppas jag den här verksamheten har försäkring.

Idag när jag kom var dörren öppen till den andra större datasalen och jag fick se att bord avsedda för sex personer hade två grendosor. Mitt bord har plats för åtta personer. Det satt bara en kille där just då och när jag frågade varför de har två dosor på varje bord så säger han att vid hans bord fanns till och med tre, så jag kunde ta en. Nu råkade de sitta fast runt bordsbenen med sådant där plastband man drar åt ni vet. Samtidigt som han tittar under borden så säger han.... det sitter visst fler under bordet. Vid det laget hade mitt adrenalin fått fart i kroppen. Det här måste väl för sjutton fångvaktarna vetat om och nu ansåg jag att det var deras jobb att knipsa av bandet och se till att vi fick en grendosa på vårt bord. Hur svårt kan det vara? De har betalt, om än med lönebidrag, för att vara handledare.

Båda var där så jag ut och det var väl inte med min snällaste röst jag sa till dem att leta reda på en avbitartång och knipsa av banden. I nästa andetag frågade jag om de inte kände till att det fanns grendosor i överflöd, med tanke på vad jag sa igår. Ena killen vände sig bort, den andra såg dum ut, men kunde inte annat än följa med in i salen. Utan tång. Sedan gick han ut igen utan att bry sig. Jaha, sa killen som var snäll och försökte hjälpa mig, vi får inte loss bandet utan tång. Ni tror kanske inte att jag kan bli arg ha ha? Det händer väldigt sällan, för det tjänar sällan något till. Men nonchalans och arrogans kan i vissa situationer, som den här, få mig ur balans. Och med ilska kommer också kraft. Håll upp bordet, sa jag till killen. Sedan kröp jag under och med lite möda kunde jag dra av bandet från bordsbenet, på bekostnad av två tumnaglar. Nu har vi en grendosa på vårt bord.

Nu ska jag ta en tur ut innan jag fortsätter läsa manus. Jag ska gå och köpa nytt busskort och även handla lite mataktigt som jag sett är på upphällningen. Keso, turkisk yoghurt till mina blåbär, husman igen för vet inte när jag ska handla nästa gång och en banan så jag klarar eftermiddagen. Blir väl en triss också så jag har någon chans att få de där tre treklövrarna *ler*.  Tänk känslan att säga fuck you åt både AF och fas 3. Med pengar på fickan så kan jag göra lite nytta. Bli volontär till exempel som vuxen resurs för unga och som sällskap till äldre. Eller bo på vandrarhem ( eller hotell ) i huvudstaden en vecka och skämma bort den lilla familjen där. Hämta på dagis, laga mat tills de kommer från jobbet, gå på upptäcksfärd med minimänniskan så föräldrarna kan gå på upptäcktsfärd med varandra. Pengar är inte allt, men i lagom mängd skapar de möjligheter.

Ja, ja dröm är dröm och verklighet är verklighet. Min verklighet just nu är att gå ut och göra av med lite pengar istället. En nagelfil ska jag köpa också kom jag precis på, för det är så himla störande med dessa halva, vassa naglar.
Rik eller fattig. En Trevlig Helg hoppas jag ni får i alla fall.