INSIKT, OHÄLSOSAM MILJÖ

Foto från igår, som jag själv inte tycker säger så mycket. Inget att pryda hemsidan med i alla fall. Men funkar att fylla ut blogginlägget med så här en småregnig decembertorsdag.

Nu sitter jag i min dagliga förvaring igen. Tro det eller ej, men glömde knäckemackan idag igen. De här sista fem minuterna på morgon innan jag måste gå ut till bussen verkar hoppa fram i ett enda steg. Plötsligt är det jätte, jätte bråttom och jag rusar ut utan att ens knäppa jackan. Idag spelar det inte så stor roll att mackan ligger kvar i kylen hemma, för jag ska lämna förvaringen redan vid tolv. En timmes lunch och sedan till AF för att få info om dolda jobb och sedan raka vägen till min kära oas för ett trevligt möte. Det brukar i alla fall vara trevliga möten med den här personen och det blir nog inget undantag idag. Innan AF ska jag förlänga månadskortet och köpa en födelsepresent. Efter nyår är det nämligen dags för födelsedag i familjen igen.

Idag är syndrommannen här igen. Jag har nästan saknat honom *ler*, den enda jag känner någon form av likhet med. Vi har diskuterat lite hur man på ett psykologiskt plan får läsaren att vilja läsa det man skriver, samt om disciplin. Det som jag inte har.
Allvetaren har sista tiden inte pratat med mig och det beror nog på att jag satte honom på plats för några veckor sedan, inför övriga som satt vid bordet. På plats betyder att jag gjorde honom svarslös, inte att jag var arg.
Mannen bredvid kanske insåg själv att han luktade som ett parfymhus igår, för idag har han bytt kläder och troligtvis duschat och sedan låtit parfymen vara. Tack och lov för det.

Det första jag gjorde när jag kom hit idag var att stryka mitt namn på listan till julbordet. När jag stod och kletade mascara på fransarna i morse såg jag mig själv i ögonen och fick insikt. Varför ska jag gå emot mig själv och störa ihjäl mig på ett sketet julbord med mat som jag inte ens äter? Fast även om jag åt det skulle det vara på tvärs mot min ideologi och värdering. Hittills under min tid i Fas3 -  situationen har jag vägrat att tillskansa mig något som kommer från anordnarna. Jag åt mat i skolan ibland när jag var där, men den betalade jag själv. Jag åt några pepparkakor igår, men de kom från pantade flaskor och burkar. Jag vägrade äta pizza på förra "hittepå" stället som den anordnaren bjöd på. Jag dricker aldrig kaffe eller te som de flesta andra ständigt gör. När de bjöd på tårta här så tittade jag inte ens på den. Det enda jag förbrukar är vattnet i kran och då inte i ett glas från platsen, utan i egen flaska. 

Det kanske kan tyckas löjligt, men inte för mig. Att agera på annat sätt skulle för mig vara att acceptera skiten och det kommer jag aldrig, aldrig att göra. Jag vill inte ha något som kommer från de här hallickarna. Så varför i hela friden ska jag sjunka så lågt att jag går emot mig själv bara för att få sluta tidigare? Den frågan ställde jag mig själv framför spegeln i morse och insåg att jag måste ta mig sjutton rycka upp mig, annars är jag snart det där mähäet och marionetten som staten vill ha mig till. 

Nu tänker jag ändå sluta tidigare den dagen eftersom det är samma dag som AF kör sina dolda jobb.... om de nu gör det den veckan. Annars sitter jag kvar här och glor.

Och på tal om att sitta här och glo, så har jag kommit till ytterligare en slutsats. Hur hälsosamt kan det vara på en skala, att 7 timmar om dagen, 5 dagar i veckan sitta under jord i en sal med massor av datorer som sänder ut strålning och stirra på en bildskärm? Jag är både trött, irriterad och låg när jag kommer hem och har även börjat få lätt huvudvärk vilket jag i stort sett aldrig har om det inte finns en anledning till det. 
Från och med nästa vecka ska jag ändra mitt tänk att försöka utnyttja tiden till egen vinning. Alltså att skriva mina projekt när jag ändå måste sitta här. Det funkar ju ändå inte att skriva och påverkar det dessutom min hälsa så måste jag göra något åt det. Skriva får jag göra hemma.

Jag kommer att plocka upp min dator, svara på eventuella mail, skriva ett blogginlägg och kolla nyhetssidor. Sedan ska jag sätta mig därute och läsa min bok som jag aldrig orka läsa hemma. Ta en promenad om det är väder, försöka hitta anledningar att gå tidigare härifrån. Nästa år blir det ju inga lediga dagar som nu. Innan jag packar ihop och går hem tar jag en ny koll på mailen och kanske lite annat. Få se om det blir som jag tänker idag, men det blir det säkert. Åtminstone tills någon fångvaktare kommer och säger att jag måste "göra" något. 

Men idag ska jag inte göra så mycket mera här. Det är inte en timma kvar ens tills jag lämnar bygget. Jag kopierade alla de där frågorna jag ska svara på i helgen, till ett Word dokument, med tanken att kanske hinna börja med någon. Men det är som jag skrev i går, tankarna har svårt att ta sig fram i den här miljön. Jag packar ihop och sätter mig därute och väntar in tiden. 

Vill ni ha något att läsa kan ni läsa det här blogginlägget om hur "arbetsmarknadsutskottet i riksdagen, alltså det utskott som borde vara det viktigaste just nu ställer in möten med anledning av att det inte kommer tillräckligt med förslag från regeringen som utskottet skall bearbeta. "
Enligt krönika i Aftonblaskan säger Ylva Johansson (s)  ”Utskottet har väldigt lite att göra eftersom regeringen inte kommer med några förslag. Mycket av utskottstiden går åt till att ta emot besök från myndigheter …””    

Åtta möten har ställts in i höst?? Citat från blogginlägget :
"Detta säger en hel del om Moderaternas syn på arbetslösheten. Har moderata företrädare börjat inse vilket fiasko deras arbetsmarknadspolitik de facto är? 
Eller har ”Nya Moderaterna” blivit de ”Nöjda Moderaterna”?"

DN skriver att en ny rapport från FK visar att de ökade sjukskrivningarna beror på regeringens egen reform. Förvånad? Nej.