POLYGAMI eller EVIG KÄRLEK

Yes, jag tror det funkar att bädda in videon. Körde med html varianten. Videon såg jag nu idag efter att ha sett rubriken med Katrin Z:s uttalande att antingen ligger vi med andra eller så skiljer vi oss. Jag läser ju Katrins blogg och trodde det var något som var aktuellt nu, vilket var lustigt eftersom hon och Bingo ska ha sitt andra barn vilken vecka som helst.

Nu var det förstås inte så, utan det handlade om polygami och tron på den eviga kärleken. I det fallet är jag enig med Katrin. Jag tror inte på evig kärlek och har faktiskt aldrig gjort hur lustigt det kan tyckas. Evig vänskap är en sak men att uppehålla en stark kärlek, attraktion, passion till en och samma person under ett helt liv är för mig en utopi. Av den anledningen har jag också så länge jag kan minnas varit anti mot äktenskapet. Inte andras äktenskap förstås, de gör ju som de vill, men själv har jag aldrig haft varken tanke eller längtan att gifta mig. Jag har fått frågan och tog det faktiskt nästan som en kränkning, eftersom personen som frågade mycket väl visste min inställning. 

Det är inte förrän för ca tio år sedan som jag började förstå och lära känna mig själv på det planet. Jag skulle bli nästan femtio innan jag förstod att jag är mer poly amorös än monogam *ler*. Jag visste väl knappt vad det var innan det. Men när jag flyttade till eget efter 20 år med en och samma man så började jag jobba med mig själv, på egen hand. Jag var då och är fortfarande så stark i min åsikt att aldrig mer dela hushåll, tak och vardag med någon. Däremot är jag inte främmande för att dela säng, upplevelser och kroppsvätskor med någon. Utan krav. Jag har förstått att jag är väldigt mån om min frihet.

Så därför började jag bläddra bakåt i min livsbok för att förhoppningsvis få något hum om varför jag tänkte som jag gjorde och varför jag gjorde som jag gjorde osv. Mår man inte dåligt av sina tankar och handlingar finns ingen anledning egentligen att börja gräva i sitt inre. Men jag mådde dåligt och drogs med fruktansvärda skuldkänslor mot både barnen och exet. Jag såg mig själv som ansvarslös och egoistisk och omgivningen förstod inte vad som tagit åt mig. Det var inget fel på själva förhållandet, vi var och är de bästa vänner. Men det som inte sågs utåt och som jag bara pratade med exet om, var att jag de sista fem-sex åren känt mig som fånge i mitt eget hus. Med tanke på barnen så väntade jag in tiden och hade jag inte till slut fått en brysk spark i baken, så hade jag nog väntat än idag. Men nu idag är alla berörda ense om att det var det bästa som kunde ske, att jag skaffade ett eget liv. På det sättet fick även exet en chans till eget liv och ny kärlek och ungarna fick både en mamma och en pappa som levde upp och tog för sig av livet. 

För att då återgå till mitt tillbakabläddrande i mitt liv så har jag aldrig klarat ett förhållande i mer än cirkus 4 år, högst, förutom det sista när det kom barn med i bilden. Nu är ju kärleken till ens barn livslångt och något helt annat. En helt annan sorts kärlek. Idag har jag inställningen att den kärlek som jag har inom mig vill jag dela med mig av till alla, den ska inte bara vara en enda förunnad. Lustigt nog hade jag faktiskt tankar åt det hållet redan i mina sena tonår, fast då funderade jag inte på sådant. Jag bara var och bara gjorde det jag kände för. 

Innan förhållandet med den mer än dubbelt så gamla mannen mellan jag var 16 och 20 år, så hade jag förstås haft som väl de flesta unga har, trevande sexuella aktiviteter med jämngamla. Sedan kom den 23-åriga Brollekopian in i bilden och det sexuella fick en ny dimension, mycket beroende på att jag var dökär. Efter det blev det då ett öppet förhållande med den äldre mannen i fyra år. Vi bodde ihop och levde ihop, men båda hade vi ett behov att då och då träffa jämngamla. Om och när någon blev svartsjuk... så var det inte jag *ler*. Det här var alltså precis i 70-talets början och jag vet inte hur vanligt det var med öppna förhållanden då. Hur som helst hade jag inte brytt mig, jag var ung, visste inte mycket om livet, men tog för mig av det jag gillade. Svårare än så var det inte.

Efter det så körde jag några år med 3-4 olika samtidigt, ibland blev det ytterligare någon tillfälligt. Det här har jag redan berättat några gånger, men för att anknyta till videon gör jag det en gång till. Som 20-åring hade jag förstås inte en tanke på att det kunde heta något när man har flera på gång samtidigt. Inte förrän jag som 50-åring gjorde det på nytt, fast med den skillnaden att nu visste alla om varandra, så blev jag bekant med ordet Polygami. Hade det funkat så som jag önskat så hade jag nog aldrig börjat sälja sexuella tjänster. Nu gjorde det ju inte det beroende på att ingen till slut ville dela mig med någon annan. Idag kan jag på något sätt tycka att det är ett egoistiskt förhållningssätt, för man äger ju aldrig någon och man kan faktiskt ha känslor för mer än en person.

Fast jag har förståelse för att det finns de, Jessica Folker tex i videon, som inte kan tänka sig att ha mer än en. Och skulle jag mot förmodan bli upp över öronen förälskad i någon så tror jag, att även jag skulle vilja ha den personen för mig själv tills förälskelsen lagt sig. Jag har också förståelse för att vissa väljer att leva i långa förhållanden uppbyggt av vänskap. Jag vill det inte som sagt, för tänk vad mycket jag skulle gått miste om ifall jag inte flyttat "hemifrån" och tänk vad mycket exet skulle gått miste om *ler*. 

En sista grej angående videon. Tänk att få till ett helt inlägg om det här ha ha. Inget är omöjligt. Tanja som kanske en del kommer ihåg och känner till är också med i videon och pratar polyamori. Hon körde med telefonsex ett tag när hon pluggade psykologi och bloggade om det och gav sedan ut en bok med blogginläggen. Hon stod och kanske fortfarande står på sexarbetarnas sida i sexköpsdebatterna. Jag träffade henne en gång när vi var på samma teaterföreställning. Väldigt trevlig, sympatisk och kul tjej. Lite roligt att hon traskade in som en av gästerna i videon. Jag tror hon bloggar fortfarande, men är inte säker och jag har ingen länk just nu.  Men se gärna videon innan nästa inlägg kommer. Jag vet...en massa reklam först. Jag hatar det också, men hav tålamod.