DET ENA OCH DET ANDRA

Bilden jag tog igår morse på min trånga kappa. Nu har jag precis varit på stan och letat efter en liknande i en storlek större. Stoppade ner kameran i väskan med tanken att eventuellt knäppa ett eller två kort ifall jag hittade något vettigt. Tog även med sladden för att kunna föra över dem här på lustiga huset och ha i inlägget nu. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blir egentligen sällan som man tänkt sig *ler*.

Det är nästan som att leta efter en nål i en höstack. Nästan lika svårt att hitta en kappa som jag på förhand bestämt hur den ska se ut och vad den som mest för kosta, som att hitta ett jobb. Om det är därför jag just nu har ont i vänstra tinningen vet jag inte. Det kan inte bero på vätskebrist i alla fall och inte på sömnbrist heller tror jag. Låg i sängen redan halv elva igår kväll. Av någon anledning var ettan på min tv helt svart vid 21 så det blev ingen GW, fast sedan funkade det visst. Tittade på Bagge och Wahlgrens fest istället. Var inte så bra den här gången. Kanske räcker att bara se ett program med det här konceptet. Jag hoppas hur som helst inte att jag håller på att bli sjuk. Jag måste vara pigg och frisk i helgen.

För att återgå till kappletandet så fanns en jag kunde tänkt mig på Hennes, men bara i storlek 36 och 38. Hittade sedan en annan på KappAhl, fast den var inte helt i min smak och dyr. 999 kr. En krona kvar till maxgränsen. När jag då tog upp kameran för att ta ett kort så var batterierna urladdade. Detta trots att jag nyss laddat och bytt batterier. Inte första gången i och för sig som det händer med den här kameran. Lade ner kameran igen och velade länge, länge. Till slut slog jag till och köpte den och ångrade mig nästan direkt. Jag har 30 dagars återköp och troligtvis lämnar jag tillbaka den. Jag är liksom inte direkt någon KappAhls typ.  Nu hoppas jag att Hennes i Tornby har sin kappa i min storlek. Om inte får jag väl fundera en omgång till. Förutom kappan så blev det under stadsvandringen även en liten grej till den minsta familjemedlemmen och en ny burk Spriulina.

Och nu sitter jag här igen vid min skärm. Syndrommannen är lite rolig. Jag vrider ju min skärm nu när jag har en snubbe bredvid mig. Idag såg jag att han gjorde likadant, fast han är helt ensam på sin sida av bordet. Nåväl, idag har jag i alla fall skrivit lite under förmiddagen. Men det är så jäkla segt. Jag kollar i min almanacka, jag kollar i bloggen för att komma ihåg sinnesstämningen vid olika scenarier och om det varit något specifikt i media just då angående AF och arbetsmarknadspolitiken. Det tar sin rundliga tid så det skrivna blev inte så mycket.

Igår fick jag veta av "bordsfolket" att vi har rätt till tre dagar per år med Enskild Angelägenhet utan att det dras av från aktivitetsstödet. Det är mycket jag inte vet tydligen. Det handlade då inte om begravning eller sådant, utan vad som helst som man själv anser är av enskild angelägenhet. Jag får väl hitta på tre anledningar innan året är slut. 20 dec är i alla fall en. Sedan fick jag rådet att kolla upp mina ledighetsdagar ( som jag ju redan tagit ut ) för de räknas inte som jag trodde från årets början till årets slut. Utan från det man påbörjar... vad det nu är. Det vet jag faktiskt inte, kom jag på nu i skrivande stund. Om det är från det man börjar sin arbetslöshet eller om det är från det man börjar sin Fas 3 period. Jag fattar inte varför man inte tillsammans med sina skyldigheter även får veta sina rättigheter? Jag ska kolla sedan innan jag åker hem om jag kan hitta det på AF:s hemsida. Hur många gånger har jag inte lusläst denna jäkla sida? Och hur många gånger till lär jag inte göra det?

Läste redan förra veckan om arbetslösa Penti i Norrköping ( Ljuramannen ) som tycker att han skulle platsa bra som ny generaldirektör på AF. Det tycker jag också ha ha. Clas Olsson är väl än så länge bara tillfällig. 
Idag såg jag att AF:s utbildningspengar är slut igen. Alltså de extra 18 miljonerna de fick i oktober. Hur det blev med de fattade pengarna till Fas 3 anordnarna vet jag inte. 

Nu är klockan tre. En timma till måste jag väl palla med att sitta här, men sedan går jag. I morgon är jag ledig och får sova en timma längre. Blev bara en timma för förmiddagsbesökets skull. I morse när jag kikade in på mailen hade jag återbud till eftermiddagens besök. Ingen mening så dags att börja krångla med att försöka få in någon annan. Funderar på att ta Tornby då istället för på fredag. Skulle vara skönt att bli av med det. Och kanske, kanske också hitta kappan i min storlek. Vilken lycka det vore *ler*.