AF:S REGLER och EN SOLSKENSHISTORIA

Här sitter jag och försöker tänka positivt. Nej då, det är inte jag som är sjuk. Jag hoppas inte jag blir heller. Men jag ska ta tidig lunch och dra ut på den länge för att besöka en sjukling. En ynklig krabat ringde i går kväll, så jag letade reda på en gammal ask Strepsil jag hade i skåpet och slängde ner i väskan. Tar väl även en sväng till en affär och handlar åt både sjuklingen och mig själv. Ett helt giltigt skäl anser jag, för att slippa sitta här och glo.

Fast jag ska försöka att inte bara sitta och glo, eller surfa runt helt meningslöst, eller ägna mig åt värdelöst prat. Tanken är att i eftermiddag skriva. Fick svar igår av alla dagar från Svantessons ombud. Tydligen jobbar de även i helgerna. Trodde ju att jag fått svar av henne, men det var från Clas Olsson generaldirektören. Chefen för min egen arbetsförmedling har inte svarat alls och inte arbetsförmedlingens kundtjänst.

Svaret sa inte så mycket. Clas Olsson bekräftade ju det jag undrade, att man har rätt till kortare anordnartid. Svaret igår från regeringskansliet sa bara att:  Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen får varken myndigheter, riksdagen eller kommuns beslutande organ bestämma hur en förvaltningsmyndighet ska besluta i ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild person. Detta innebär att Elisabeth Svantesson eller någon annan inom Regeringskansliet inte kan uttala sig om eller påverka ditt specifika fall.

Så var det med det. Sedan fick jag en länk med info att regeringen håller på med en översyn av AF. Det visste jag ju redan och den översynen lär troligtvis leda till ännu mer kontroll.

Jag läste förra veckan i lokalblaskan om en driftig ung kille som också kritiserade AF. Jag själv är ju fokuserad på min situation, men vidgar man sin syn så finns det mycket som är fel med AF. Bland annat det som den här killen tar upp, att arbetslösa ungdomar måste vara inskrivna 90 dagar innan de kan få hjälp. Ni minns kanske Reinfeldt i partiledardebatten, den första, när han självsäkert stod och sa att ingen behöver vänta 90 dagar på hjälp. Detta som svar på Löfvens kritik. Han stod alltså och ljög eller lika illa.... var okunnig. 

Den här killen kontaktade kommunalpolitikerna och Johan Andersson (S) ledamot i arbetsmarknadsutskottet håller med Henric, som killen heter.
 "– Arbetsförmedlingen är alldeles för detaljstyrd idag och får inte själv avgöra frågor från fall till fall. Jag kommer att fråga arbetsmarknadsministern, rakt upp och ner, om man från regeringens sida är beredd att ändra i förordningen och göra det enklare för ungdomar att söka jobb, säger han."

Arbetsförmedlingen svarar i tidningen att de har regler att gå efter. Regler som kommer från regeringen och dessa regler får man då alltså inte ändra från fall till fall. Men, för att då återkomma till min situation, en sektionschef kan ge sina handläggare order att frångå de generella reglerna när det handlar om hur lång tiden hos en anornare minst bör vara ? Kanske blandar jag äpplen och päron. Jag vet inte. Det är ganska snurrigt alltihop.

För att då avsluta med en solskenshistoria så läste jag precis nyss om rumänske Marius som gick från hemlöshet till jobb på Häringe slott. Inget som skedde över en natt naturligtvis, resan var lång. Men med engagerade människor så kom han dit han är i dag och resan är säkert inte slut ännu. Ingenting är omöjligt fast man i stunden kanske tror det.