HÖSTPROMENAD

Tut i rutan. Nu är jag här igen, men det får gå snabbt för klockan 20.00 vill jag inte missa partiledardebatten på tv. Det är fel att säga att jag ser fram emot den, men jag är nyfiken på vad som kommer att sägas och jag tycker det är intressant att se hur de argumenterar för sina åsikter. Åsa Romson är med såg jag. Helst hade jag velat haft Fridolin med, trots att Åsa kan sin sak även hon. Men Gustav Fridolin har jag gillat långt innan han blev språkrör och jag minns att jag tyckte det var synd när han bestämde sig för att ta ett uppehåll från politiken. Jag är ingen miljömuff om ni nu tror det, men man kan ju gilla personer ändå.

Annars lär väl inte debatten bjuda på några nyheter. Jag läste precis Högbergs blogg och han sammanfattar väl läget rätt bra. " Den borgerliga fyrklövern går ut hårt i dag med en debattartikel där de på något sätt ska peppa sina egna, för nya sympatisörer får de inte med dagens artikel. Att måla bilden av att landet mår bra blir lite skämtsamt då vi varje dag ser utanförskap, en icke fungerande äldreomsorg, skola, sjukvård och massarbetslöshet. Ingen sjukdomsinsikt utan mer påtala att det är de andras fel. De andra som inte styrt på sju år och som lägger förslag som inte kommer bli realitet… Men farliga är de. Glömde att de som inte styr inte bestämt hur de ska styra och de som nu styr gör de till en stor fråga utan att tänka på att de fyra ser ut att bli två eller kanske till och med en…"

Men nu var det ju inte politik just detta inlägg skulle handla om. Utan min promenad och bilderna jag tog. Av någon idiotisk anledning så sabbar jag numera titt som tätt saker. Sist var det hela datorns inställningar, idag var det mina tagna bilder. Inte alla tack och lov. Men jag fick bara för mig att göra vad datorn sa och importera bilderna till det och det. Ganska snabbt ångrade jag mig och avbröt och återigen ....tack och lov för det. Windows 8 har ju något som kallas foto vy eller något liknande där man inte kan tex fixa röda ögon. Nu har jag installerat mitt vanliga fotogalleri och dit importerar jag alltid bilderna från kameran. Det som datorn ber mig göra ignorerar jag. Fast idag fick jag då ett infall att testa vad som skulle ske om jag inte ignorerade. Resultatet blev att jag förlorade sex bilder. Jag har suttit nu och försökt hitta dem på datorn och när jag sedan gjorde det så går de inte att öppna och de raderades från kameran när de importerades. Man lär av sina misstag och jag får väl lära mig snart att inte vara så nyfiken och testa saker jag inte har ett hum om. Det här var ju inga direkt viktiga bilder, men det var en bild på mig som jag tyckte såg okej ut i kameran som gick förlorad.

Tog först en sväng vid vattnet och på andra sidan stod det här trädet och stoltserade i sin färgprakt. Det blir sällan så jättebra bilder när man zoomar, men den duger. När jag höll på att fota dök en man upp i buskarna och började posera framför mig ha ha. Vill du vara med på kort? sa jag. Han skojade förstås, vilket han upprepade några gånger medan vi pratade om ditt och datt.

Och titta vad jag såg! Änderna som jag saknat hela sommaren. Men det är nog samma som jag då och då sett, två par utan ungar.

Innan jag lämnade vattnet för att gå vidare mot skogen tog jag ett egokort. Naturligtvis.

Nu har debatten börjat, men jag hör så länge. Här sparkar jag kling i röven *ler*

Gillar det här kortet. Ska nog ha det på bildskärmen sedan, när jag tröttnat på den lilla människan som nu hälsar mig välkommen med sitt stora leende varje gång jag sätter på dator, Jag lyssnar på debatten där de nu tar upp sjukvården och jag kan faktiskt inte fatta hur de kan stå och försvara och påstå att vi har en perfekt sjukvård som fungerar perfekt. Vilken värld lever de i?

Det syns inte på bilden eftersom jag skymmer, men jag är på väg in i mörka, täta skogen. På bilden alltså. I verkligenheten vågar jag inte ge mig in någonstans utan att det finns åtminstone någon liten stig. Jag brukar ju inte ha problem att gå vilse *ler*. Alltså den här Björklund som jag precis hörde hylla sjukvården. Jag måste gå och lyssna ordentligt nu och se deras kroppsspråk. Det säger rätt mycket faktiskt.  Inte alltid att det stämmer med orden som kommer ur deras munnar.