UPPRYCKNING

Dags att ta tag i livet igen. Man kan inte grotta ner sig i självömkan för länge. Men ett par dagar sådär tycker jag gott att man kan tillåta sig att tycka livet är skit... ifall man nu tycker det. Sedan bör man försöka spana efter ljuset, tänka positivt och fokusera på det lustfyllda och glädjerika som alltid finns om man bara tar sig tid att upptäcka det och väljer att se det. Låter man mörkret omfamna en för länge och för djupt så kan det vara svårt att hitta vägen ut fastän dörren kanske står vidöppen. Lite symboliskt, men det kan vara svårt att själv finna lösningar om man hamnar för djupt i depression, trots att de kanske finns mitt framför näsan.

Personligen har jag...peppar, peppar....aldrig hamnat på botten, men jag har funnits till hands för många som har gjort det. Själv halkar jag då och då ner ett eller två pinnhåll ( som alla då och då gör ) och stannar där, lägger upp fötterna på bordet och väntar in tiden då det är lämpligt att börja klättra upp igen. Idag tyckte jag då att det var på sin plats att ta sats. Lite omdevetet rim blev det där *ler*. Kanske ett tecken på att jag börjar bli mig själv igen.

Startade dagen med 40 minuters promenad vid vattnet. Skönt och friskt och lungorna applåderade när jag andades in morgonluften. Men så kul är det ju inte. Det här motionspromenerandet lär jag nog inte tycka är kul förrän i vår igen. Strövtåg i naturen är en annan sak. Det här känns mer som ett nödvändigt ont och idag ansåg jag att det var nödvändigt att få igång kroppen, rensa hjärnan och byta gammalt mot fräscht.

Det sista negativa som eventuellt var kvar sköljde jag sedan bort i duschen jag tog när jag kom hem. En lite fejkad bild för att inte alla dusch och badbilder ska bli likadana. Jag sitter nämligen normalt aldrig och duschar. Jag var på väg att beskära den, men insåg att inget (enligt mig ) för bloggen olämpligt syns eftersom magen hänger över. Nåt ska man ju ha fläsket till ha,ha.

På tal om fläsk så ska jag strunta i 5:2 dieten nu. Mätte magomfånget idag och det var två centimeter mer än när jag började. Måste vara ätardagarna som styr till det. Nää, jag vet inte, men ända sedan jag flyttade hemifrån i 15-årsåldern så har jag ätit på mitt vis, vilket oftast inte betyder lagad mat varje dag. Nu har jag tvingat mig trots att jag inte alltid varit hungrig, att äta på ätardagarna. Men inte längre alltså. Att sedan den minskade fysiska aktiviteten under de sista åren bidragit till det ökade magomfånget är ju ganska logiskt och självklart. I kombination med ålder och hormonförluster. Att gå från ett relativt aktivt liv med dans, aerobics, friskis och svettis, simning, promenader och flängande hit och dit, till att sitta framför en dator och söka jobb, skriva, leka med Photoshop och störa sig på vår samtid syns naturligtvis efter ett tag på kroppen. Fast jag trivs ju rätt bra med det här lite lugnare tempot. Och då måste man ju rätta intaget efter tempot om man säger. Tanken var ju att lura kroppen att förbränna lika mycket under fastedagarna som under ätardagarna. Men min kropp är nog inte så lättlurad *ler*.

Rena myskläder, kaffe, knäcke med mjukost och rökt lax och dator blev sedan pricken över i. Då mådde jag nästan som en prins igen och såg livet an med tillförsikt. Livet är vad man gör det till, en liten klyscha men ack så sann.

Trots att dagen har gått över till eftermiddag så har jag ännu inte gjort så mycket mer på datorn än att kolla nyheter, några bloggar, fixat bilderna hit och snart skrivit ett blogginlägg. Mailen har jag medvetet hållit mig undan, både den privata och hobbymailen. Jag har troligen ett mail från den märkliga kvinnan på AF och jag vill inte höja adrenalinnivån förrän jag gjort klart allt annat. Men jag läste i lokalblaskan att sexköpare ska vara försiktiga även här. Eftersom det är ett brott att betala för en stunds njutning så lockar det vissa klientel till att försöka lura och råna dessa " brottslingar". Börjar några så fortsätter någon annan. En avkriminalisering skulle häva dessa, enligt mig, mer allvarligare brott än vad ett frivilligt, ömsesidigt bestämt sexköp är.

Jag läste också att AF ska ses över. Jag kan väl bara citera den gamla slagdängan "För sent, sent ska syndarn vakna".  Trots den lekman jag är, så kan jag inte för mitt liv förstå varför man låter saker som alla andra insett är resultatlösa, bara få fortgå. År efter år, efter år.  Nu finns det säkert en intern orsak till att regeringen nu känner sig tvingad till att lugna folket och låta oss tro att något ska ändras till det bättre. Jag tror inte ett smack på den här regeringen. Överhuvudtaget kan jag inte lita på någon politiker oavsett parti. Läste även precis nu att Hillevi är borta som arbetsmarknadsminister. Då stämde ryktet.  Nu är hon biståndsminister istället och någon, som det verkar, konservativ Elisabeth Svantesson övertar Hillevis plats. Ja sämre kan det ju i alla fall inte bli. Knappast bättre heller.

Jag har fått en tanke i skallen och satt igår och kollade och räknade på priser att ge ut en bok. Jag har ju två böcker jag vill ge ut själv och kommer att ge ut. Den här sista "Rapport från en arbetslös" tänkte jag arkivera ifall inget förlag är intresserad. Men nu har den här tanken satt sig i skallen att jag först och främst bör få ut den. Jag vet inte alls hur mycket jag ska lyssna till den här tanken. Men den är stark. Ännu starkare blev den efter att jag lyssnat på Reinfeldt och Löfven i går kväll.

Jag vet inte om ni såg deras första lilla debatt i Aktuellt igår. Det mesta handlade om jobb och resten om skolan. Undrar om någon blev klokare? Reinfeldt körde med ( som är vanligt hos moderatpolitiker )  att upprepa vissa saker som ett inövat mantra. Bidrag tex. Han måste ju vara blind för sin egen politik. Han anklagar Löfven för att han vill återställa bidragssamhället, utan att själv se hur massor av bidrag han själv har infört. Framförallt anordnarbidragen. Skillnaden mellan Löfvens bidrag och Reinfeldts bidrag är att Reinfeldt tar från de fattiga för att ge bidrag till de redan rika och när han inte kan ta mer så lånar han,  medan Löfven vill utjämna klyftorna. 

Jag var inne på Alliansfritt en sväng för att se vad de skrivit och de tar upp Reinfeldt siffertrixande igen. Själv är jag inte så insatt i jobbsiffrorna, utan det jag mest vänder mig emot är hans benämning att så och så många fler är sysselsatta. Vad menar han med sysselsatta eller i sysselsättning?  Fas 3 ändrade de namn på till sysselsättningsfasen. Räknar han månne med fas3:arna och nystartsjobben och de med särskilt anställningsstöd? Eller menar han folk med riktiga anställningar, riktiga jobb och som får riktiga avtalsenliga löner? 

Angående det femte jobbskatteavdraget så ger till och med en ekonom på Swedbank rådet att de som har bör spara, för olyckan kan hända vem som helst och då är man plötsligt i botten utan säkerhetslina för den har ju regeringen ryckt bort för längesen. 

Nu ska jag stänga ner alla sidor jag har uppe, ta mig an mailboxarna och googla Elisabeth Svantesson. Sedan ska jag slå in paket och gå igenom och skriva upp vilka ingredienser som saknas till bakandet nästa vecka. Efter det är det nog kväll och dags för blåbär och tv.