LITE PÅ SKOJ....45....47 och 48 ÅR

 

En kommentar till gårdagens inlägg gav mig iden att gå ut till förrådet och kolla i albumen om jag hade någon okej bild där jag var 45 år. Inte så lätt för på den tiden var det precis som nu, jag som alltid höll i kameran. Med den skillnaden att jag då aldrig fotade mig själv. Sedan kan jag tycka när man ser någon enstaka bild, där jag vet att jag fick be någon ta så att jag kom med, att man mitt uppe i familjelivet med barn, jobb, hus och gamla föräldrar nästan ser 15 år äldre ut än vad man var.

 

Den här bilden tog någon av ungarna och det är från en semester 1999 och jag är alltså 45 år. Bredvid mig står barnens pappa, men honom klippte jag bort ha,ha. Redan här hade jag förberett honom på att jag ville ha en förändring av mitt liv. När det blev tillfälle.  

 

 

Den här bilden är från september 2001 och jag har precis börjat plugga igen på äldre dar. 47 år gammal och står och domderar *ler* på en "lära känna" träff med övriga elever på skolan. På vägen hem 12 sept hörde jag på bilradion om terrorattacken i USA. Men fattade inte riktigt allvaret förrän jag kom hem på kvällen och såg den övriga familjen sitta framför tv-n och följa utsändningarna.

Ungefär två veckor senare flyttade jag in i egen lägenhet och påbörjade den både roliga men stundom smärtsamma ( oresonlig svartsjuka och dåligt samvete för både ungarna och exet ) resan mot ett nytt liv och en ny frigörelse. Den första frigörelsen var när man frigjorde sig från föräldrarna och började stå på egna ben, vilket jag gjorde redan som 15-16 åring.

Den här bilden är tagen på ett hotellrum i Stockholm 2002 och jag är således 48 år och ska om en stund tillsammans med en av de män jag då varierade med, bege mig till parklubben Par i Hjärter. Här har jag således inte börjat ta betalt för att träffa män, utan hade 4-5 stycken som jag träffade och som alla visste om varandra.  Som jag tidigare nämnt så tog det ca ett halvår att landa och få lust till män och det sexuella igen. Under det halvåret jobbade jag mycket med mig själv, mediterade i grupp och försökte vara min egen terapeut. Inte jättelätt, men skrivandet var till stor, stor hjälp. Jag skrev av mig bitterhet, ledsenhet, ensamhet, den dåliga självkänslan, samvetskvalen, svartsjukan och gick sedan tillbaka och analyserade och kom till insikt och förståelse.

Jag har alltid varit fylld av kärlek ( fast jag förstås inte fattade det som barn, men förstår det nu ) och nu fylldes jag med kärlek igen. Massor, massor massor av kärlek som jag bara ville ösa på alla. Man kan säga att en av insikterna var att inte bara låta en enda få del av min kärlek. Med kärlek menar jag då inte sex, utan sympati, förståelse, omtanke. Men min sexuella drift ökade också.  Ju mer jag slösar ju mer kommer jag att få tillbaka och så är det än idag. Både vad gäller mina hobbybesök och de gamla på jobbet och alla jag spontant träffar på i vardagen.  

Fast idag kan jag ibland längta efter att skaffa mer kunskap ( studera mera ) och dela med mig av min kärlek genom att exempelvis vara ute i skolor bland barn och ungdomar och informera om livet, ge goda råd etc. Barnen är ju vår framtid och jag önskar att vi snart får ett annat samhälle än det som för nuvarande råder. Mer fokus på människan och på den enskilda individens styrkor och mindre intresse för makt och pengar och mindre egoism. Det är min önskan. Men jag har många år kvar hoppas jag, så det är inte kört *ler*. Jag skulle önska att skolstyrelsen införde ett nytt obligatoriskt ämne från ettan till nian, namnet vet jag inte, men lektionerna skulle bla innehålla socialt samspel, fördomar, den inre kraften, humanitet, att vara medmänniska, respektera oliktänkande, att vara kritisk och söka mer info, att våga säga nej, att sätta gränser, att  kunna stå för sin åsikt, att våga vara sig själv, med mera, med mera. Innehållet skulle förstås anpassas till åldersgruppen.

Jag vet....jag har skrivit det förr.  En vacker dag blir det verklighet. En vacker dag kanske jag också lär mig att inte fara iväg. Är det någon egenskap som jag vill få bort så är det just denna. Att kunna berätta något utan att traska in på en massa jäkla sidospår. Jag har faktiskt bett ungarna att sätta stopp när jag börjar dra iväg, men det är inte så lätt, säger de. För de vet ju inte förrän i slutet vad det är jag vill säga och då har jag ju redan dragit 2-3 för historien oväsentliga berättelser. Men jag vet också att de, om de inte är stressade, har en viss behållning av mina historier *ler*. Jag hoppas ni har det också.

För övrigt har den här lördagen varit en riktigt skön dag. Som ni märker sover jag inte hela dagen, som jag skrev igår att jag skulle. Men jag har bara varit och låtit dagen bli som den blivit. Vaknade vid sju men somnade om och sov en timma till. Frukost i soffan till nyhetsmorgon och tända ljus. När jag sedan stängde av tv-n satt jag kvar, funderade och skrev i mitt block, lyssnade på avslappnande musik och brydde mig inte om någon tid. Åt lite, vattnade blommorna, plockade och styrde med än det ena och än det andra. Satte på datorn och fixade lite bilder. Nakenbilderna jag tog i veckan såg jag med andra ögon idag och raderade alla utom en enda som jag tog utan blixt. Förde över bildkollaget jag styrde med en gång, från usb-minnet hit till den stationära datorn med tanken att kanske ändå få till ett blogginlägg med gamla sol och badbilder.

Men fick som ni märkte en annan ide när jag kom in på bloggen och läste kommentarerna. Så började leta bilder i gamla album och scanna, fixa och dona och nu skriva inlägget. Klockan närmar sig halv åtta på lördagskvällen och man kan kanske tycka att jag inte gjort någonting av dagen. Men det känns väldigt avslappnat och skönt och jag mår otroligt bra. Klockan åtta ska jag se Sommarkväll och kanske har jag ro att se en film också efter det. Känslan att inte vara halvdö och halvsovande klockan åtta är fantastisk. Men i morgon är det söndag och då blir jag väl stressad av allt jag borde ha gjort denna helg. Promenader tex. det var länge sedan känns det som och veckans kläder som bara ligger slängda på en stol och boken som ropar på mig och jobb som ska sökas och kassen med glasburkar och flaskor i hallen som vill bli utburna till sina kompisar i återvinningen och en semestrande unge som jag vill prata med och planering av kommande vecka som jag faktiskt inte orkat bry mig om. Plus en del annat. Men, men...nu är nu... och nu är jag bara.