MYCKET I SKALLEN

 Känns som att jag har mycket i huvudet ikväll, vilket jag också har, så jag bara varnar så här i starten att det kan bli ett långt inlägg. Vad teckningen föreställer tror jag inte att ni kan lista ut. Men det är ett försök att avbilda morgonens naturfenomen. Det är så himla vackert ibland när man sitter på bussen tidigt på morgon och solen precis har mornat till sig och stiger högre och högre på himlen. Eftersom dagarna just nu är fantastiskt fina med sol och värme och nätterna kallare så bildas väl kondens. ( nu gissar jag bara, fast tror det är så ) vilket vissa morgnar kan resultera i lätt dimma.

I morse satt jag som vanligt och iakttog skogen,sjön, åkrarna och ängarna genom bussfönstret.Ser hur den vita dimman stiger upp från vattenytan i sjön och det är nästan lite trollskt. När sjön slutar fortsatte de här dimslöjorna en bit, men nu är de liksom helt fristående och svävar flera meter över marken. Som ett vitt stråk ( eller väldigt lågt moln ) framför trädvegetationen som tar över efter sjön. Det var så fint och hela jag var uppfylld av ett stort lugn och en fridfull känsla. Tänkte redan där på bussen, att den här stunden ska jag försöka återbilda, så satte mig direkt när jag kom hem nästan vid Paint, som är lättare än photoshop att rita på.

Annat jag gjorde nästan direkt när jag kom hem var att ta bort den här lappen från kylskåpet och strecka över att sista veckan var avklarad. Sedan åkte den i soporna. Hur känns det då? Ja, ni kanske undrar det *ler*. Jag måste säga att det är dubbla känslor. Det ska bli otroligt skönt att slippa dessa okristligt tidiga morgnar, otroligt skönt att slippa detta bussåkande och väntande, otroligt skönt att återta kvällarna, otroligt skönt att slippa detta oändligt upprepande och slentriana dag ut och dag in. Jag kan inte ta med stress och känslan av otillräcklighet, för det var bara så de första veckorna, men normalt på ett sådant boende jag var på så är det annars standard.

Men det kommer också att vara svårt att sluta fundera och tänka på mina skötebarn. Kommer de att bli omskötta på rätt sätt nu ? Typ så. Och jag kommer att sakna dem väldigt i början. Faktiskt så finns de gamla på Fas3 stället jag var på, också fortfarande i mitt huvud. Lever de? Hur mår de? Vem kramar dem nu? Vem går ut och upplever saker med dem nu? osv. På jobbet jag nu haft  har jag ju varit den ansvariga för "mina" vårdtagare och varit mycker mer involverad än på Fas 3 stället. Visst blev det tårar från någon idag, annars var min största glädje idag att en av dem kom ner till min förmiddagsaktivitet. Den här personen har aldrig gjort det och just denna person har de sista två veckorna sagt att den hoppats få lämna huset före mig. Alltså dö innan jag slutar. Mycket samtal har vi haft om detta och undan för undan tycker jag att livsglädjen har återvänt. Förstå min lycka när den här personen med stapplande ben stödd på sin rullator av egen kraft och vilja öppnar sin dörr och lämnar sin lägenhet och sällar sig till mig och de övriga. Då hade jag inte själv långt till tårar kan jag säga. 

Efteråt gick vi en liten tur i solen och gjorde ett avslut kan man nästan säga, fast jag har varit noga med att inte göra ett definitivt slut med dem. Jag slutar nu men man vet aldrig liksom. Kanske ses vi igen. Just den här personen har jag en liten oro för men jag hoppas verkligen att den är helt obefogad, att det inte är så att personen bara lät mig lämna huset först. Jag lär aldrig få veta.

Gårdagens program om äldreboendet som ska bli det bästa, hoppar jag till. Jag vet inte om ni såg det och som jag nämnt var jag ju lite tudelad vad det kunde vara och vad det gick ut på. Jag är fortfarande tudelad med tanke på de gamlas medverkan och att allt liksom redan är uppgjort. De blir tillsagda att säga si och så ( tror jag ) och så kommer kameramännen och filmar det hela och sedan klipps alltihop ihop för att stämma med syftet. Ett slags dokusåpa, ungefär som de gulliga medverkande i Köping, där Fredrik Hammars syster var en av dem.

Men bortsett från det uppgjorda som väl måste vara när man gör en dokumentär film om en speciell händelse/situation, så blev jag positivt överraskad. Precis som med Köpingserien som jag såg med glädje varje vecka. Det positiva var att det inte var så tillrättalagt och inte heller överdrivet åt andra hållet. Fast oinsatta kanske kunde tro det. Himla bra att det här med medicineringen tas upp ordentligt. Att man faktiskt medicinerar fram sjukdomar och oförmåga hos äldre i många fall. Jag har egen erfarenhet av det när det gällde min mor, fast det upptäcktes och löstes tack och lov.

Jag tjatar ju om viktigheten av beröring, både som nyfödd, barn, ungdom, vuxen, äldre och gammal. Beröring är faktiskt livsviktigt och jag hoppas att de kommer att ta upp det. Ni som såg programmet igår kanske tänkte på att ingen av ordinarie personal berörde vårdtagarna och om de gjorde så var det med handskar i ett visst syfte. Sedan kom dessa två experter och båda två i olika sammanhang tog vårdtagarnas händer i sina när de samtalade med dem. Jag tog faktiskt upp det på jobbet idag, att jag tycker det borde ingå information och undervisning i utbildningen om hur man dels bemöter människor, i samtalsmetodik och i beröringens viktighet. Det finns studier och forskning i ämnet och håll med om att det är helt på tvärs att jag som helt outbildad, alltså utan undersköterskeutbildning, vet mer än de utbildade... de som jobbar med det dagligen och som har det som yrke. En av de boende som inte har och inte behöver så mycket hjälp hade också sett programmet och han sa att....man får ingen beröring om man inte betalar för det. Han menade inte sex utan helt normal hudkontakt och omtanke. Den personen har jag gett lite nackmassage och beröring när det varit tillfälle...helt gratis och helt utanför mina arbetsuppgifter. Precis som med den vresiga mannen, som inte längre är ett dugg vresig eller aggressiv.

Hur som helst så ser jag fram emot nästa del. Fyra delar är det. Nästa torsdag börjar ytterligare ett program som kan sätta fart på debatten och som jag hoppas gör det. Arga doktorn, en läkare som själv blev felbehandlad eller ickebehandlad, tar sig an fall och personer som vår "fina" sjukvård nonchalerat, felbedömt, slarvat med etc. Många, många personer hörde av sig till programmet ( vilket säger en hel del ), men tyvärr kan ju inte alla få plats att medverka med sin historia. Nu vill jag ändå betona och poängtera att jag personligen än så länge anser att vår sjukvård är fantastisk, så länge den sköts som den ska. Jag hyllar med ärligt sinne läkare, sköterskor och vårdpersonal som besitter empati och som verkligen gillar sitt yrke och som med positivitet och genuint intresse gör sitt yttersta, trots dålig lön och dåliga arbetsförhållanden och arbetstider. MEN...programmet (antar jag) handlar om det motsatta och den sidan måste upp till debatt. För slarv, okompetens, stress, ointresse, maktbegär, penningaintresse med mera SKA väck, när det handlar om människors välmående.

Själv har jag haft turen att uppleva den bästa sjukvården och tyvärr....jag har även haft oturen att uppleva den sämsta. Den bästa gällde mina barn och den sämsta mina föräldrar där resultatet till slut  bara blev slut, tack och hej. Jag bävar en aning för den dagen det handlar om mig själv.

Tog den här bilden när jag kommit hem idag och det är ingen höjdarbild direkt. Den ska symbolisera lättjan jag har framför mig ett par dagar. Något jag verkligen ser fram emot. Tanken jag hade att vara ledig och åka iväg är lagd på is. Jag har varken råd eller ro. Ingen ro på grund av att jag inte har råd kan man säga, men några dagar ska jag ta det lugnt och försöka hitta tillbaka till mig själv och min rytm. Hobbyintressenterna står redan som spön i backen och jag kan inte förneka än att jag känner en viss tillfredsställese över det. Det är kul, men det blir ett tag som förr i tiden, flera veckors framförhållning. Ett aber i bokningarna är hyresvärden som informerat om att alla lägenheter i området ska ses över under aug- okt. Vi får besked en vecka innan när ens egen lägenhet är på tapeten och är man inte hemma så går de in med huvudnyckel. Det är nice och bra om man inte som jag just nu ligger två veckor fram i planeringen. Det är bara att hoppas att det löser sig som det brukar göra. Det gör det.

Skyll inte på mig. Jag har varnat att det skulle bli långt ha,ha. Men orkar ni inte, så slut läsa. Slut läsa? Det lät lustigt och kan inte vara riktig svenska. Sluta läs kanhända det ska vara. Jag drömde faktiskt i veckan om att lära mig skriva ordentligt. Det är det enda jag minns och jag lade inte drömmen på minnet då jag anser att jag kan skriva. Men just nu slog det mig att jag nog har mycket kvar att lära vad gäller skrivkonsten.

Okidoki, det var en parentes. Lönespec övergår jag till. Har jag börjat så tycker jag att jag ska fortsätta med den historien.... och den kan bli lång. .Allvarligt och seriöst, så förstår jag faktiskt inte det som händer och sker. Har ni inte läst gårdagens inlägg så gör det. Idag var alltså verksamhetschefen ledig men gruppchefen skulle ge mig besked blev jag lovad. Gruppchefen var på ett annat boende idag och en av de övriga i personalen gick hela morgonen med en lapp som skulle lämnas till mig. När jag efter mina första uppgifter sammanstrålade med boendets personal så fick jag då en lapp. En handskriven lapp från verksamhetschefen att mina lönespecar skulle komma per post. Jaha!

När jag kom hem idag låg ett brev från detta vårdboende med två " hemmagjorda" lönespecar. Snabbt jobbat kan man tycka, men även väldigt lustigt. Jag är inte helt bekväm med det här. Dessutom står inte tiden jag jobbat och timmarna jag jobbat stämmer inte. Jag tycker alltså inte att de stämmer och ingen kan tycka att de stämmer. Normal arbetsvecka är 8x5= 40. 4x40= 160. Hälften av 160 är 80. Nu jobbar jag lite mer än fyra timmar om dagen och i juni var jag i tre dagar kvar på eftermiddagen. Men tar man juli där jag jobbade hela månaden så står det att jag får lön för 79 timmar. Hälften av en heltid är 80 timmar och då jobbar jag som sagt lite mer än halvtid. Jag vet inte om jag är konspiratorisk, men det är väl lite lustigt att jag dagen efter min begäran får en handskriven lapp att lönespecarna ska komma per post och samma dag kommer de per post och är hemmagjorda och stämmer inte. Man tror liksom inte att det här är sant, att det är på riktigt. Kanske är det en dröm som jag snart vaknar ur.

Jag har inte bestämt om jag ska gå vidare med det här eller om jag ska skita i det. Jag är ju nyfiken och andra kan kanske ha nytta av att jag går vidare. Jag ska fundera lite. Men aldrig kunde jag väl föreställa mig att det är så mycket skit som det tydligen är inom företaganden, bolag och anställda.

AF då slutligen. Ja, det borde kanske kommit först. Fast det vet i sjutton. I mitt huvud ligger det långt tillbakaskjutet i hjärnan för tillfället. Men först kan jag nämna att min ompröving inte gick igenom. Hämtade ett rekommenderat brev idag med beskedet att man inte har rätt att neka/ ifrågasätta en av AF anmodad Fas3 plats och inte heller då be om ett alternativ. Kontenan är att.... gör som jag säger annars stängs du av. Hur kan då regeringen och speciellt Hillevi Engström i intervjuer stå och säga att man ska ifrågasätta och till och med uppmanar till det???????? Med andra ord så gick min omprövning inte igenom, men det är inget som jag svär ve och förbannelse för. Det jag kan ondgöra mig över är den tid som det tog. Fast det är ingen mening med att göra det heller.

Ledningen för AF har jag skrivit om förr, flera gånger. Idag slog det bara emot mig, att generalskan sitter löst. Vart jag mig på nätet vände, stod hon där och visa tänder. Ja, vad ska jag säga? Det var på tiden. Men att sitta löst är ju inte detsamma som att nu sparkas hon. Men enligt KG Bergström är det mest sannolika att hon får gå. Jag gråter inte för det kan jag ju säga.