HELGSVAMMEL

Ni får hela bilden om en stund. Ville bara ha något neutralt att inleda inlägget med, som inte direkt hör till texten jag skriver. Gick ifrån datorn några timmar efter den tidiga morgonsejouren i morse. Kollade lite på Nyhetsmorgon där Adam Pålsson var gäst. Vem det är? Det vet ni. Han spelade Rasmus i Gardells "Torka aldrig tårar". Men namnet är inte så känt ännu eftersom han gick direkt från scenskolan till Gardells filmroll. Vilken kille han verkar vara. Jag blev smått facinerad av hans klokskap, vishet och sätt att se på livet. Så ung, men ändå så vis i sinnet. Såg ni det inte och vill se, så finns säkerligen inlägget på Tv4:as hemsida. Ska jag flumma till det lite så gick mina tankar till Bellman eller möjligtvis Gustav 111. Fråga mig inte varför. Bara en känsla.

Innan jag nu återigen lämnar datorn och kanske till och med stänger av för idag, så ska jag väl pränta ner ett vanligt söndagssvammel, så ni vet vad jag sysslat med ha,ha.

Jag börjar få sömnproblem. Nää...det är kanhända inte rättvist mot de som verkligen har det och som lider av det, att påstå det. Jag är ju nästan alltid trött nu när jag jobbar och somnar som en stock vid nio-halvtio på kvällarna. I går morse var jag beredd på att vakna vid sjutiden, men då sov jag till över åtta, vilket var himla skönt. I gårkväll slumrade jag till i soffan när jag försökte mig på att se en film. Vaknade av att det var lite kallt för hade balkongdörren öppen fortfarande. Stängde av filmen och stängde balkongdörren och gick och lade mig och somnade runt  23.30.

Vaknade sedan vid ett, vid tre, vid fem. Himla irriterande. Gick upp vid sex och snörde på mig skorna.

Länge sedan jag tog med stavarna på en promenad, så gjorde det. Inga fickor att ha kameran i och händerna upptagna, så lämnade kameran hemma. En enda morgontidig joggare stötte jag på, annars var det helt öde. Inte ens den minsta lilla hundrastare syntes till, inte ens en fågel när jag tänker efter. Gick och fantiserade ihop en historia att något hänt under natten, mig ovetande förstås och att bara några enstaka människor och djur fanns kvar och att jag då var en av dem. Något slut blev det aldrig. Kvart i sju var jag hemma igen och satte på kaffet och bänkade mig vid computern.

Igår lördag, som spåddes bli årets varmaste dag och också blev... i Ängelholm, tog jag cykeln till badet. Testade ett par gamla, korta jeansshorts som jag inte trodde att jag skulle få om mig nu, men som faktiskt gick att knäppa. Kan ju inte påstå att de satt löst, men ändå. Det gick att cykla i dem.

Hur normalt det är att stanna på vägen och plocka fram kameran och palla upp den på några postlådor kan jag inte svara på ha,ha. Jag kan tycka det är lite kul och så har jag lite att fylla ut blogginlägget med. Men man måste nog vara lite av en exhibionist skulle jag tro.

Däremot blev det denna gång inget kort i vattnet. Jag vågade inte riskera kameran. Jag kom till badet vid halv ett och då var parkeringen full och bilar stod längs hela vägen. Man kunde tro det var auktion, då brukar det se ut så. Det innebar iallafall att bryggorna ständigt var belamrade med springande barnfötter, slängiga tonårsfötter och klumpiga vuxenfötter, så jag vågade inte pallra upp kameran där som jag annars brukar.

Inte jättevarmt i vattnet, men fullt badvänligt med mina mått mätt och riktigt behagligt att sola, eftersom det var en hel del slöjmoln och stundtals friska vindar. Vindarna märkte jag särskilt av när jag cyklade hem runt halv fyra, för då hade jag dem rakt emot mig.

Avslutar med hela bilden. Efter avsköljning och insmorning drog jag bara på mig en tunn klänning, öppnade en liten flaska rose' och njöt av livet.

Nu lämnar jag både dator och datorrum. Kommande veckas planering vad gäller hobbyn är klar och jag hoppas inte den ändras. Den sedvanliga hygeinritualen tar jag mig an lite senare i kväll och avslutar dagen med blåbär och Work of art. Jag ska läsa lite tänkte jag, för det blir ju aldrig av numera och planera för livet efter detta. Alltså efter vikariatet. Ska nog åka iväg några dagar. Inte långt men en bit för att komma hemifrån och ägna mig åt något som intresserar mig. Sedan funderar jag på att ta ledigt från hobbyn och från datorn en vecka eller nåt. Känns som det är jättelänge sedan jag hade flera dagar på rad att göra ingenting och bara kunna vara. Sedan börjar kämpandet mot den stora draken AF igen i september. Om jag inte då har lyckats fått ett nytt jobb vill säga. Det har jag nog *ler*. Jag är optimist. Inte realist.