Inte någon riktigt äkta bild, fast ändå jag på riktigt. När jag skulle knäppa ett sista kort så var batteriet helt slut. Tog ett kort när jag kom hem istället och googlade fram en bild från T-centralen, placerade in mig och gjorde den svartvit. Så såg jag alltså ut när jag åkte hem idag.
Egentligen är det sovdags för mig nu, men tycker att ni ska ha ett litet söndagsinlägg om helgen. 126 bilder tog jag i helgen. Jag har lagt in dem på datorn men bara fixat de som jag har i det här inlägget. Ska göra en serie eller bildspel, med text och ungefärligt klockslag så 08-ungen kan se vad parveln och jag styrde med igår. Fast jag berättade förstås idag, men tror det kan vara kul att även få det dokumenterat på bild. Skulle jag tyckt iallafall. Pratade förut med minsta skitungen som också ville ha det, så kanhända skickar jag till allla ungarna. Stockholm är ju inte så jätteavlägset *ler*, ändå blir det periodvist rätt långt mellan gångerna som syskonen ses och då framförallt som de träffar sitt syskonbarn som är i en ålder där utvecklingen går så himla snabbt. Själv försöker jag att inte låta det gå över två månader....max tre men så långt har det aldrig dröjt.
Efter en kaotisk fredag på jobbet med 45 minuters övertid utan betalt, så hann jag ändå med bussen till huvudstaden och var framme hos 08-ungen runt sexhugget. En lugn kväll med sallad och ett par glas vin på altanen och sedan ganska skapligt i säng. Jag sov i samma rum som den lilla individen och det blev en väldigt hackig natt eftersom den individen av någon plötslig anledning vaknade cirkus en gång i timman och då inte hittade sin napp.
Nåväl, det blev lördag och alla sov till nio ungefär. Frukost ute och den molniga dag som jag trodde skulle bli utifrån prognosen, blev istället en kanondag med sol från blå himmel. Den lilla varelsens mor och far skulle iväg redan vid middagstid, så helan ( = jag ) och halvan tog en timmes promenad så de kunde fixa till sig i lugn och ro. Såg till att vi var tillbaka innan de åkte och jag blev så förbluffad att den lille bara vinkade hej då utan minsta problem när de sedan åkte iväg. Men en stund senare blev det lite ledset fast det gick över snabbt och vi hade en kanondag där vi hann med allt möjligt. Här kan man snacka om att tanka energi och livslust, trots att det naturligtvis tar en aning på de fysiska krafterna.
När den lilla människan tog sin middagslur i skuggan under ett träd passade jag på att pressa i solen i 1½ timma, vilket resulterade i röda kinder bla.
Efter lite mellanmål begav vi oss ut på äventyr. Jag hade en hemritad karta i fickan till badet och lustigt nog hittade vi dit efter en glasspaus på vägen. Men inte efter ritningen utan efter alla jag stannade och frågade om vägen.
Nu blev det inte något ordentligt badande för mig, för den lilla människan ville inte gå längre än till sin mage vilket då är knappt till mina knän. Men det var ändå hur mysigt som helst och stor lekplats fanns.
Mumsade sedan i oss nästan ett helt paket med plommon innan vi påbörjade bedriften med att hitta vägen tillbaka hem. Vilket vi naturligtvis inte gjorde. Jag skriver naturligtvis eftersom mitt lokalsinne är noll och jag är så van vid att vimsa runt och gå vilse. Trots att jag alltid försöker ta riktmärken så minns jag ändå inte alltid rätt och chansar. Ibland chansar jag rätt, ibland fel. Igår blev det alldeles fel. När jag slutligen stötte på en joggare där mitt inne på ett spår i skogen, så fick jag veta att jag gått helt åt fel håll ha,ha. Parveln var vid gott mod så vi vände och gick hela långa vägen tillbaka sjungandes alla barnvisor jag kunde komma på. Lite blåbär hittade vi också.
Sent omsider kom vi hem och efter pasta och korv för den lilla och överbliven sallad från fredagen för mig, satte vi oss i kvällsolen och blåste såpbubblor som jag haft med. Halv åtta tog vi en kvällspromenad i de närbelägna skogsdungarna då den lilla människan fick gå själv, eller mer rätt springa och båda katterna gjorde oss sällskap. Det var så mysigt tyckte jag, att vi alla var med och kvällen var ju helt underbar. En riktig sommarkväll, så som man vill att alla sommarens kvällar ska vara.
En välbehövlig dusch efter det och sedan avslutade vi vår dag tillsammans i soffan, med ett glas vin för den stora människan och välling för den lilla människan och båda var vid det här laget riktigt ordentligt trötta.
Den lilla individen ville inte riktigt inse att den var trött först, men efter lite bokläsning lade sig det lilla huvudet tillrätta på soffkudden bredvid mig och ögonen föll igen direkt. Natten som följde var spikrak, det vill säga att jag inte en endaste gång behövde stoppa i någon borttappad napp. Det kan ju till viss del bero på att jag innan placerat ut tre extranappar i individens säng *ler*. Det kan även bero på den intensiva dagen med alla dess intryck.
I morse var föräldrarna på plats igen och jag tog som sagt mitt pick och pack och begav mig hemåt relativt tidigt. Kanske inte den bästa dagen som man vill fördriva på en buss, men det var faktiskt riktigt behagligt. Sov till Nyköping och där gick över halva bussen av och bara tre gick på. Inte ofta det är så gott om platser. Resten av tiden skrev jag i blocket jag hade med mig.
Morgondagen ska väl också bjuda på riktigt sommarväder, så jag har en liten tanke att stanna kvar i området efter jobbet och gå till det badet som finns där. Jag har inget inplanerat i morgon eftermiddag och vem vet....det kanske är sista sommardagen i år som jag har möjlighet att bada och sola. Nu vet jag inte hur vattenkvaliten är där, jag är ju lite larvig sådär. Men det är ju egentligen bara att hoppa in i duschen när man kommer hem. Fast nu är det hög, hög tid att hoppa i säng. Herregud, hur ska jag klara morgondagen?








2 kommentarer:
Välkommen hem!
Du skriver så vackert på vissa ställen så jag fick nästan tårar i ögonen innan jag läst klart. Särskilt det där med barn, dom är ju bara så himla goa.
/Kraaam
Det är ju vackert med barn...Svenne...och visst är de goa.
Skicka en kommentar