MAN SKA INTE VARA FÖR PERSONLIG

 

Äntligen fredag. Den här helgen ska jag bara vara och göra vad som kommer till mig. Ändå har man ju så här på fredagkvällen tankar på vad man skulle vilja och vad man borde vilja. Det enda jag känner som ett litet måste är att betala räkningarna ifall jag fått någon lön. Har inte kollat och gör det inte förrän i morgon. Nu när jag jobbar så håller jag inte stenhårt på datorfria lördagar. Även leta lediga jobb och kolla kommunens hemsida och kanhända kontakta diverse vårdbolag sådär på vinst och förlust. Annars är det läsa jag känner för, att bara fly verkligheten i en bok, men det är inte säkert jag känner för det i morgon. Måla är en annan sak som jag inte gjort på jättelänge och åtminstone en av dagarna bör jag ta en längre promenad för att rensa tankarna och inhämta mental kraft till kommande vecka.

Jag vet inte så mycket om helgvädret, men blir det sol från klarblå himmel då kan jag inte försitta tillfället. Man vet ju aldrig när sista möjligheten till bad och sol blir. Trots att jag jobbat hela sommaren så är jag så himla nöjd med sommaren så här långt och att jag ändå kunnat bada så många gånger. Jobbet ja....det lär aldrig bli bättre *ler*. Detta eviga tjatande som det sägs ja,ja till och sedan händer inget och vårdtagaren det gäller nu blir bara sämre. Idag skrev jag rapport på det som inte blir gjort så att det iallafall finns dokumenterat. Precis som förra gången. Men jag hoppas inte det här behöver gå så långt som det förra gjorde. 

Jag har börjat räkna ner nu. Fyra veckor kvar. Säkert lär de be mig fortsätta och det är något som cirkulerar i skallen nu. Jag vill ju ha jobb och blev jätteglad för det här, för det var ju näst intill otroligt. Men hur långt ska man offra sig? Jag har ju redan informerat till gruppchefen hur jag tänker ( vilket hon säkert glömt nu ) , men det känns på något sätt otacksamt mot universum eller mot något iallafall att inte vilja vara kvar. Jag bara hoppas, hoppas, hoppas att jag får något annat på närmare håll och helst med annan inrikting och sådär två timmar till per dag, så jag bara kan ge AF och Fas 3 fingret.  Ni får hålla tummarna för mig helt enkelt. 

Läste en notis i lokalblaskan förut och jag förstår inte deras prioritering av andra svenska nyheter. Ofta är jag förvånad över att de inte tar upp saker som de flesta andra medier rapporterar om. Idag skriver de om en nyhet från skånska dagbladets Hörbydel. För mig var den väl lite intressant, men jämfört med andra större saker tidigare som jag ansett att de borde ha skrivit om, så har den inget nyhetsvärde för oss här. Med min stora fantasi, så undrar jag lite för mig själv om syftet kan vara för att ett visst privat vårdbolag figurerar i händelsen. Det är alltså bara egna spekulationer.

Det handlar om att en anställd varit för personlig mot de boende.      Just den här lilla notisen ( onödiga i vår tidning enligt mig alltså ) sa inte mycket, så jag letade upp den ursprungliga artikeln på Skånska dagbladet. Att det är lite intressant för mig är kanske inte så svårt att förstå.  Visst måste man ha en viss distans, men vart går gränsen? Att som den här kvinnan som då kritiserats, pratat och berättat om sin semester anser jag vara helt okej. Mannekänga med nya kläder är väl lite för mycket, fast man vet ju inte sammanhanget. Jag tänkte på tjejen på mitt jobb som sa att hon inte var där för att vara social. Jobbar man med människor så är man väl alltid social? När mina "skötebarn" frågar mig vad jag gjort i helgen tex så säger jag ju det. Man har ett samtal, pratar med varandra om alldagliga saker. Är det något som de flesta gamla och ensamma vill ha så är det en stunds prat och gärna vill de veta vad som sker i världen utanför deras rum eller lägenhet.

Det kanske är tur att min verksamhetschef inte vet vilka diskussioner jag har med vårdtagarna under den förmiddagsaktivitet jag ansvarar för varje dag ha,ha. De berikar både mig och dem men faller kanhända inte in under vårdbolagets policy. Fast det struntar ju jag i. Så länge vårdtagarna har skoj så är jag nöjd. Egentligen skulle man kunna vända på det. Att vårdtagarna inte får berätta anekdoter från sitt liv, för då blir de för personliga. Hur låter det?

Just nu luktar det gott av nybakat bröd i min lägenhet. Snodde ihop en sådan där limpa utan vetemjöl när jag kom hem. Hade i lite riven morot idag och solroskärnor. Gjorde en paus i skrivandet nyss och gick ut i köket och skar mig en skiva. Så gott, så gott.

Nästa veckas planering är klar. Bara kända ansikten i hobbybiten, så jag hoppas inte på något återbud. Den här månaden har slagit rekord i återbud. Ja någon gång för länge sedan har jag säkert haft fler och även uteblivanden. Men uteblivanden är väldigt sällsynt nu. Sex återbud har jag haft i Juli såg jag när jag kollade förut. Jag sparar ju återbud i en särskild mapp, inte från gamla kända, men från nya och sällan återkommande. Juni tror jag det var två och april,maj inget om jag minns rätt och tre i mars. Det låter kanske inte mycket med sex återbud på en månad, men nu när jag jobbar bokar jag ju bara in två i veckan. Så sett ur en helhetsbild blir det sex återbud av åtta bokade, fast det blir ju inte rätt heller eftersom jag inte bokar in en månad på en gång. Men hälften vore nog, tycker jag *ler*.

Vattenfall och Nuonffären skrivs det om och det är väl bara en enda stor soppa som gynnat ett antal numera avgående chefer och några till kanske. I övrigt är det en skandal och Reinfeldt han vet inget om något. Tänk att kunna vara ledare för ett land och vara så ovetande om vissa så viktiga saker? 

Nu ska jag spara ner 13 eller om det var 14 bilder på "mina bilder" som jag fått på mail från 08-ungen. Det tar minst lika många minutrar. Sedan ska jag inte göra mer ikväll förutom att skära och frysa ner limpan. Sminket är borttaget, kvällssolen skiner in genom fönstret, grannens grilldoft under mig letar sig in till mig fastän att fönstret är stängt ( ibland luktar grillat gott, ibland inte alls...idag inte alls ), jag är jättetrött men tänkte inte lägga mig halv nio idag. Slänger mig väl i soffan, zappar mellan kanalerna och äter mina blåbär. Var en film på Tv 11 vid 21 såg jag, men jag lär väl somna innan blåbären ens är uppätna.