JAG BLIR SÅÅ TRÖÖÖTT

Idag skrev jag rubriken först, vilket jag nästan aldrig gör eftersom jag aldrig vet vad inlägget kommer att handla om. Men idag spelar det ingen roll om jag svävar ut, för kontentan  lär ändå passa rubriken. Den otäcka färgen jag kör med i dag är inte heller någon färg jag brukar använda, men den funkar nog kanhända. Svart textfärg är väl överlag bäst, men lite trist.

Varför blir jag då sååå trött? Anledningarna är flera och jobbet är en. Jag menar då inte att jag är trött av tidiga morgnar och långa resor. Fast det blir jag ju också men det är jag inställd på, så där handlar det om att tänka rätt och tänka positivt. Det handlar inte heller om själva jobbet och arbetsuppgifterna. Man kan säga att det handlar om arbetsmiljön. Den tiden jag jobbar kör jag ensam efter ett tidsschema förutom sista halvtimman då jag hjälper till på ett annat ställe. Jag tycker inte det är okej att i en blogg så här informera specifikt vad det handlar om, mer än att det är inom vård och människoomsorg och det är inte hemtjänsten.  Och  det ligger inte alls inom mitt tidigare gebit i arbetslivet iallafall inte efter 24 års åldern, med undantag för eget hittepå att jobba extra under en mammaledighet för länge sedan. Och jag vill inte påstå att det är mitt drömjobb precis, men som konstaterats förut... få kan välja idag och allt är bättre än Fas 3.

Hur som helst så ställs saker ibland till sin spets. Idag var ibland. Tidsschemat jag har är gjort efter hur läget var innan jag började ( fast jag undrar ju om det inte hafsades och slarvades då, vilket jag ju hörde mig för om redan första veckan ) Nu har två saker hänt och ändrats så det som förut tog tio minuter tar nu en halvtimma och det är det jag får avlastning med och det som förut skulle ta 20-30 min ( och som jag tror att det slarvats med ) tar i snitt en timma. Vem som helst kan räkna ut att ekvationen inte går ihop. Jag har lösningar som skulle underlätta och förkorta, men jag får inget gehör. Spetsen som då kom idag och som gjorde att jag ilsknade till, inte för min skull men för den jag är satt att jobba för, var att det jag bad om igår att det skulle göras på eftermiddagen igår inte gjordes, vilket innebar en slags misär för aktuell person. En helt onödig misär och extrajobb för mig idag.

Även om mycket av personalen är unga människor så är de ändå inte så pass unga, än att de borde kunna räkna ut vad följden blir om saker inte blir gjorda. Tidspress ursäktar jag och därför körde jag från en annan ände idag. Jag frågade den neutrala feriejobbaren hur mycket det var att göra på eftermiddagarna och fick svaret att det var hur lugnt som helst. Sedan gick jag vidare uppåt i kedjan och förslaget blev återigen  att börja tidigare. Jag skulle fixa det, men man kan inte börja för tidigt med det jag gör utan att då inkränkta på andras liv och vanor. Man kan fråga sig vem som ska rätta sig efter vem. Ska de jag jobbar för vara tvungna att rätta sig efter ett idiotiskt system, eller ska jag rätta mig efter dem? För mig är svaret självklart. Jag ska rätta mig efter de behov som de jag jobbar för har. Det är ju det som är mitt jobb.

Nu har jag har grunnat fram en egen lösning som godkändes, så från och med nästa vecka kör vi med den och då blir jag även av med avlastningen, så nästa vecka vill jag inte ens tänka på än. Dessutom ska jag jobba extra en dag nästa vecka, men det är min egen önskan och det har lite med ovanstående att göra och lite med mitt kontrollbehov. Jag har utan uppehåll ( förutom de tre sista åren ) jobbat sedan jag var 17 år och anser mig ha både erfarenhet, kunskap och viss utbildning, men dagens arbetsmiljö har jag egentligen noll erfarenhet av, förutom Fas3 ställena på skolan och äldreboendet och det jag läst mig till och förfasats av och haft åsikter om. Nu kan jag ha åsikter utifrån egen erfarehet och jag fattar inte hur folk kan acceptera skiten utan mer protester än de som hörs ibland. 

Jag har tidigare tänkt rädsla. Rädsla att bli av med jobbet, rädsla att bli utanför osv. Så kan det säkert vara i vissa fall, men nu börjar jag tänka i andra banor. Apati och ointresse. Typ...jag skiter väl i det där, snart är mitt pass slut och jag går hem. Det kan även förklara de misstag man läser om allt oftare. Exempel från mitt jobb nu är alla de medicinpåsar jag hittat som inte berörd person tagit när de skulle. Är det okej? Även om inget hänt så tycker jag inte det. Man ordineras medicin av en anledning och ibland är den livsviktig.  Att då sedan upptäcka att medicinpåsen inte ens är öppen och låta den vara utan att rapportera till ansvarig sjuksköterska, kan jag inte se annat än som tjänstefel. Det är alltså inte bara en påse jag hittat utan ett antal och flera hos en och samma person. Jag samlar ihop dem och överlämnar dem till sjuksköterskan som i sin tur kastar dem och sedan blir det inget mer med det.

Efter jobbet skulle jag då ta vägen förbi oasen för ett besök. Ja, ni har väl läst tidigare inlägg om hur den här veckan inte inneburit något vidare flyt på det området, men igår bokades ett besök in permanent och då hörde även ett flertal andra av sig om intresse för dagens tid. Efter en stressig dag tar jag då bussen till resecentrum och ställer mig och väntar på bussen till oasen som ska komma om 12 minuter. Slår mig då när jag står där att jag kanske ska kolla hobbymobilen som jag kommit ihåg att stoppa ner. Jodå, jag försöker att komma ihåg den när jag ska ha besök. Drar upp den ur väskan och ser att jag har ett meddelande. Klickar fram det och läser att dagens inbokade fått förhinder.

Jag har full förståelse för att folk kan få ett snabbt förhinder. Sms:et var sänt vid tio i dag, men jag kände en liten föraning redan igår kväll, så pass att jag då i ett mail bad honom meddela direkt ifall han var osäker på att komma idag. Detta efter att ha fått ett anings märkligt mail från honom. Men han svarade att han kommer och då måste jag ju tro på det. Trots att osäkerheten fanns där långt inne.

Ja,ja detta innebar en vecka utan ett endaste hobbybesök. Jag kan vara glad att jag inte hänger upp mitt liv ( ekonomiska liv ) på denna hobby, men jag kan tycka det var lite synd om de andra intressenterna och så lite synd om mig *ler* och kanske lite synd om den som träffar mig nästa vecka. Fast den personen är kanske mest glad över att träffa mig efter en veckas återhållsamhet. Nåväl, jag läser, svarar okej och tänker....jag blir såå tröött...på folk som inte kan stå vid sitt ord  Fast jag vet alltså inte alls hans dagsaktuella situation. Det kan vara legitimt och det kan vara svaghet. Tur kan jag tycka ändå att jag drog med handdukarna igår och tog svängen dit och vattnade blomman och fixade.

Jag traskar med tunga steg över till min buss påstigningsanhalt och ser med glädje att den kommer om 14 minuter. Annars brukar jag få vänta 25-30 minuter, fast å andra sidan hade jag ju redan väntat ett tag. Jag stiger sedan in i min hall strax före halv tre. Om jag inte varit så låg på grund av jobb och uteblivet hobbybesök så hade jag tagit en sväng med stavarna. Jag bestämde det på bussen, men när jag sedan var hemma tappade jag lusten. Och vad hade jag lust med då tror ni? Jo, dricka vin. Jag kan ibland tycka att jag är så ordentlig ha,ha och då kan jag stundtals bli totalt tvärtom. Jag ser det som ett friskhetstecken faktiskt. Men det är väl inte bra kanske att revoltera genom att dricka vin. Men någongång så.

Har ju slutat med ostriskakor ( eller försöker sluta ) så tänkte testa annat tilltugg. Har ju läst om de som gör så kallade ostchips genom att bara klicka ut riven ost på en plåt. Så det gjorde jag och kryddade med lite örtsalt och några fick en touch av chilipeppar.

Fick sedan för mig att testa det vita vinet jag haft länge nu i kylen. Bytte även till det nya rosa linnet, dels för att se om det passade och dels för att visa er *ler *.

Jag borde väl ha lärt mig efter alla dessa år, men det här läste jag om och blev nyfiken på och någon gång borde jag väl hitta ett vitt vin som är drickbart. Jag tycker det iallafall.  Jag lär testa fler gånger om jag känner mig själv. Men det här gick inte att dricka alls, enligt mig så jag kastade ut det. Både det i glaset och det i flaskan.

Nu var det ju lugnt, eftersom jag ju köpt hem billigt rött petflaskedatorvin. Tanken var att sätta mig vid datorn och kolla på gårdagens allsång på nätet.

Osten blev bra. Smält ost är det ju bara, men ska nog testa med ett ägg i nästa gång och vitlök om jag inte ska träffa folk. Allsången blev skit, för den hakade upp sig och tredje gången började jag om från schrats och då var vinet redan uppdrucket. Såg sedan bara valda delar.

Denna tjej tex som jag gillat sedan Idol. Amanda Jenssen. Kan inte påstå att jag diggar just musiken hon kör, men hon är speciell. Delen med Yohio förstås som också är speciell och som jag verkligen gillar, liksom Linnros. Missade ju Måns snack med dem men spela roll. Fast det är ju lätt att säga när jag inte vet vad det pratades om. 

Inne på SVT:s sida fann jag på  den här dokumentären. Den ligger kvar 20 dagar. Kul att hitta saker som man inte vet om att man skulle saknat ifall man missat det. Den här filmen är jag glad att jag fann på.

Handlar om Kerstin som bestämt sig för att vara naken. Just den här bilden som jag tog från videon är inte speciellt fördelaktig, men annars ser hon inte alls illa ut och hon är helt "normal". Vad man nu menar med "normal". Inte som du och jag kanhända och troligtvis ( men inte säkert ) mår hon inte så bra. Helt klart sevärd så klicka in och se den. Mindre än en halvtimma tror jag den var.

Nu är det bort med smink och in i dusch och upp med blåbär från frysen. Blir lagom till Debatt Almedalen. Ikväll är det vår lansdsfader som blir intervjuad  av den fantastiska Blix åtföljt av debatt om feminismens vara och viktighet i politiken. Jag har inte läst någonting ikväll på någon nyhetssida, men jag tycker inte det tidigare har nämnts knappt något om Blix förträfflighet. Eller så har jag missat det.