VÄNTAN PÅ BUSS och ANDRA IRRITATIONSMOMENT

Satte mig vid den stationära ikväll för att leta fram den här bilden från förra året. Tyckte den skulle passa till dagens inlägg. Varför förstår ni om en stund.

Fjärde dagen avklarad och det rullar på. Men det uppkommer små irrititationsmoment mest varje dag som jag direkt försöker reda ut med någon av de ansvariga. Vems ansvar det är tex att dilegera till någon annan det som jag ännu inte får göra. Ska jag ta tid från mina uppgifter och springa runt och leta? Och har jag ens befogenhet till det? Nåja, det är väl petitesser, men blir tokigt när det som ska göras inte blir gjort. Men på måndag ska jag visa mina kunskaper för en kvalificerad, så sedan kan jag sköta allt själv.

Att det är midsommar varje år vet jag ju och att den infaller i juni vet jag också. Men när man inte planerat in något så tänker man liksom inte på när det är, trots att jag nu är inne på nästa vecka och nästa blad i almanackan och planerar in min tid. Igår slog det mig att det är ju midsommarafton nästa fredag och sedan.....ska jag jobba då? Mitt schema dessa sommarveckor är månd-fred, så jag är inställd på att jobba. Men jag har ingen lust att gå upp i ottan, åka buss i timmar och det sedan visar sig att jag är ledig. 

Så det försökte jag re i idag bla. Ingen av arbetskamraterna visste hur det var just för mig och hur mitt avtal är och det förstår jag ju. Jag tänkte mest hur det generellt brukar vara. Nähä, när jag stötte på en halvchef så slängde jag ut frågan igen. Jag ska kolla, fick jag till svar. Han visste alltså inte heller. Hon som anställde mig var inte där idag, annars hade jag gått direkt till henne. Precis när jag skulle gå hem kom en högre chef och jag slängde ut frågan igen. Vänta så ska jag kolla, fick jag till svar. Då var jag en kvart över min arbetstid, men ville ju veta. Nu visade det sig att jag inte är inlagd i det ordinarie lönesystemet eftersom jag är sommarvikarie, så jag fick inget svar nu heller. Det är lugnt, sa jag, bara jag får veta senast torsdag nästa vecka. 

Eftersom jag är en person som vill ha ordning och reda, så blir sådant här lite av störningsmoment. Ut till bussen sedan för färd mot stan och där byte till annan buss för färd till oasen. Det blev ett besök idag, så nu kan jag väl klara mig tills nästa vecka *ler*. 

Log gjorde jag väl inte precis sedan när jag satt vid busshållplatsen. Det går två bussar från jobbstället till stan, med ca 40 minuters mellanrum och det idiotiska är att båda bussarna går ungefär samtidigt. Den ena 31 och den andra 33 ( över hel timma ) och kommer jag iväg som jag ska så bör jag hinna med någon av dem. Idag gjorde jag inte det. Nästa tid de kommer är då 11 och 13. Så jag satte mig där på bänken och beredde mig på en väntan på 20-25 minuter. Skitväder var det ju idag också. När tiden för bussens ankomst började närma sig kom fler personer. 

En kvart försenad kommer första bussen och den tar ungefär 45 minuter in till stan. Jag och tre till beslutar att vänta på nästa som tar 25-30  minuter. Eftersom det är skolavslutningar och studentåkande på traktor idag, så räknar vi med att även den bussen är sådär en kvart försenad. Vi väntar och väntar och väntar. Det kommer ingen jäkla buss. En av tjejerna som väntar ska möta upp klasskompisar och hon smsar och ringer och har sig. Till slut ger hon upp och går. Vi andra väntar tålmodigt. 

Det sägs ju att i nöd så blir man kompis med andra "nödiga" ( om man nu kan kalla detta för nöd *ler* ). Men vi började prata förstås och jag kläcker..." det är ju tur att man inte har en tågtid att passa". Nu hade ingen av oss det, men kvinnan i församlingen hade jobbat förmiddag på ett ställe och skulle nu till ett annat ställe och jobba eftermiddag, så hon hade ju ändå tid att passa. Mannen i sällskapet såg ut att vara på väg till något slags firande. Själv hade jag ju också en tid att passa men samma tur som sist, jag hade bokat en halvtimma senare än vad jag trott behövdes. Den bussen vi väntade på den kom aldrig. Hur lustigt är inte det? Tänkte chauffören att jag skiter i den här turen?

Killen ringde slutligen upp för att höra om det överhuvudtaget var någon mening att vi satt där och väntade. Jodå det kommer en buss. Så vi fortsatte att vänta och visst till slut så, men då hade jag suttit där 1½ timma minst och de andra ca 1 timma. Sedan ny väntan på bussen till oasen. Inte lika länge tack och lov. Nästan exakt 25 minuter hade jag på mig när jag klev in i oasen innan besöket skulle komma. Alldeles för kort tid men det är ju bara att göra det bästa av situationen och sätta fart och jag hann till och med sätta mig och ta tre djupa andetag innan det ringde på dörren.

Ett skönt möte så jag frågade lite på skoj hur mycket jag blev skyldig. Halv sex cirkus var jag hemma och nu ikväll har solen tittat fram lite då och då. Så annorlunda allt blir egentligen när solen spricker igenom molnen. 

I morse vaknade jag till ungefär en timma innan klockan skulle larma vid fem. Gud så skönt ,tänkte jag, jag får sova en timma till, vilket jag lätt och glatt gjorde. Klickar av ljudet när klockan sätter igång kl.fem och sover vidare, klickar av igen och sover vidare, klickar av...sover, klickar av...sover. Kollar klockan...oj halv sex. Jag MÅSTE upp. Stänger av alarmet och bereder mig för att gå upp, men är för långsam så jag somnar till igen. Vaknar lyckligtvis tio minuter senare och då har jag inget val ifall jag ska hinna med bussen. En lite lätt stressig morgon blev det således idag. Jag måste helt enkelt i säng runt 21 på kvällarna. Tidigare än det är ju bara inte logiskt för mig, om jag inte är så trött att jag är halvsovandes när jag kommer hem. 

Jag får strunta i tv om kvällarna och vad som händer och sker i Sverige och annorstädes får jag väl helt enkelt kolla under helgen via internet. Finns ingen tid nu till att fara runt bland blaskorna, eller läsa bloggar. Fast vissa rubriker klickar jag in på, annars är det mail och eget bloggande som prioriteras. Men nästa vecka blir förhoppningsvis inte lika intensiv som denna varit. Ett besök i oasen är inplanerat och ett besök hos frissan och en tid ute på hemsidan. Ja,ja...om hemsidestiden blir bokad så blir det som denna vecka minus en dag. Iallafall liiite, liiite lugnare. 

Två förfrågningar har jag fått om extrajobb, men båda de gångerna har jag sagt nej till. Det känns ju lite avigt att så här direkt säga nej, men vad sjutton, ena gången blir det en väntetid på flera timmar innan jag ska gå på igen och den andra som de frågade om idag är samma dag som jag har ett hobbybesök inbokat. Vem som helst skulle väl välja hobbybesöket som ger mig lika mycket som en hel vecka med halvtidsjobbet. Båda sakerna är viktiga, men på olika sätt. Kände att jag ville förklara mina nej idag så var ärlig och sa att jag ofta har annat för mig två eftermiddar i veckan. Be mig vilken annan dag som helst men inte dessa två, så ställer jag gärna upp. Det verkar som det var okej iallafall. 

I morgon är det iallafall fredag och jag har väl aldrig längtat så mycket efter en helg de sista åren som denna gång. Det är synd att jag har tvättstugan på lördag, annars skulle jag sova hela dagen *ler*. Det känns så just nu.