TRÖSTLÖS TISDAG blev TOPPENTISDAG

Bild från idag. Efter förlustelse med den bekanta uven från anno decimal, så hade jag lite tid att slå ihjäl innan det var dags att dra sig mot bussen till stan och AF. Skrev ner lite relevanta frågeställningar på den gamla handlingsplanen som skrevs utan min vetskap och medverkan ( om ni minns ). Eftersom kameran låg i väskan så blev det ett kort också.

I morse när jag kollade mailen innan jag åkte fanns ett svar från en av cheferna som jag kontaktat. Bra där, tycker jag. Skickat vid 21 igår kväll. Visserligen var det mest typ politikersvar, alltså inga raka, klara svar. Men min omprövning är.... under omprövning. Jag förväntar mig faktiskt inte att få rätt. Men en förklaring och då förstås från handläggaren som var den som beslutade om min avstängning.

Det var handläggaren jag skulle träffa i dag och eftersom jag inte ansett mig gjort fel och det inte är jag som bestämt reglerna så var jag lugn och tänkte att den märkliga kvinnan skulle få föra dansen. Nu blev det väl ändå nästan tvärtom, att jag höll i tråden. Någon ny handlingsplan skrevs inte då den här gäller tills min avstängning upphör. Det var en av sakerna jag ifrågasatte....varför handlingsplan när jag inte är med i rullarna? Prio 1 diskuterades och jag blir inte klok på varför hon säger en sak och gjorde en annan. Det är inte omöjligt att hon har ågren för sitt tidigare agerande. Men på det hela taget ett lugnt och sansat möte. Fas3 kommer jag naturligtvis inte ifrån, så för att mota Olle i grind som man säger så ville jag veta tid för nästa anordnarmässa så det inte blir som sist. 

Den är redan nästa vecka, men... och det är klart positivt för att vara henne... jag behöver inte bestämma plats direkt. Jag var ju liksom tvungen kände jag, att säga att jag varit på intervju, för jag ville veta om jag får halvt aktivitetsstöd när jag har en 50 % anställning. Nu är det ju så, att jobbar jag 50 % så ska jag vara på ett Fas 3 ställe resterande 50. Jo tjosan. Vi får väl se. Resorna tar tid. 

Jag lämnar sedan den tröstlösa fas3 situationen och den märkliga kvinnan och går ut i det tröstlösa tisdagsvädret. Jag hade gårdagens varma väder i minnet när jag klädde mig i morse. Nu åkte jag rätt skapligt så frös i morse, men tänkte att det blir varmare längre in på dagen. Men icke blev det ju så. Grå himmel, kyligt och man trodde regnet bara var en tidsfråga. Tröstade mig med en ny mascara och några vinflaskor så vinstället blir fyllt igen. Det ska alltid vara fyllt. Princip jag har. 

När jag kommit hem framåt halv sex och fixat lite så satte jag på skrivdatorn här på köksbordet. Bryggde mig faktiskt en kopp kaffe för ovanlighetens skull. Var lite sugen på det. Några ostknäcke till det så blev det nästan som en andra frukost *ler*. Kollar mina mail och plötsligt blev det här en riktig toppentisdag. Jag fick jobbet. Hämtade direkt telefonen och ringde upp. Introduktion på fredag och så börjar jag redan på måndag. Så snabbt en situation kan ändras. Eller hur? Nu är det bara över sommaren och bara på halvtid. Men är jag väl där så blir de inte av med mig ha,ha. Nej vars, men jag vet ju av erfarenhet hur tid kan byggas på och avtal förlängas. Det här som jag ska göra är som specialgjort för mig. Det kan inte bli bättre. Och nystartsjobb eller lönebidrag har inte ens varit på tapeten här, vilket glädjer mig. Det här är ett riktigt jobb med avtalsenlig lön som AF inte haft ens en lillfingernagel med att göra. 

En hel del skakande på buss blir det och att gå upp i tidiga ottan. Men det har jag gjort förr och lång resväg har jag i stort sett alltid haft till mina jobb, utom när jag körde eget. Skillnaden nu är att jag inte har bil utan måste förlita mig till kollektivtrafiken. Faktum är att jag inte ens vet om det går någon buss härifrån så tidigt på morgonen i sommar. Men som ena avkomman sa, då får du sova i ettan. Så lätt löste man det problemet, eventuella problemet. Ja, de första jag berättade för, var förstås ungarna. Lika måna som föräldrar är om sina barn och att det ska gå bra för dem med jobb mm, lika måna är ju barn om sina föräldrar. Det ska man komma ihåg och det är nog mer vanligt än ovanligt att barn mår dåligt om någon förälder mår dåligt. Nu har jag ju alltid visat förtröstan, positivitet, hoppfullhet och styrka, så jag tror att även de haft samma hopp och tro som jag. Tror mamma på under så gör vi det också ungefär. Nu fick de bekräftelse på...att man ska aldrig ge upp och man ska aldrig sluta tro och man ska aldrig sluta hoppas. Om det så bara är över en sommar.

Det här ger mig tron på mig själv tillbaka, det ger mig meningsfulla uppgifter, det ger en utmaning, det ger mig mental utveckling ( kanske blir det inte så hiskeligt långa blogginlägg ) , det ger mig arbetskamrater, det ger pengar på lönekontot, det gör mig delaktig i samhället. Kanske kan det här även bidra till att de där centimetrarrna om magen försvinner.  Det sätter mig också på prov. Prov som jag vet att jag klarar. Det kan även vara en länk i en kedja som för mig vidare. Så den här tisdagen blev till slut en toppentisdag.

Mitt sexuella behov stannar ju naturligtvis inte upp bara för detta. Var sak har sin plats liksom . På så sätt passar ju det här med halvtid perfekt för mig *ler*. Två dagar i veckan,( ungefär som nu ), ska jag försöka orka med att vara i min oas. Orka hänger då samman med de tidiga morgnarna. Men jag tror att för att orka, så krävs det även lite sexuella aktiviteter med trevliga män.

Nog nu om detta. Kvällens tv utbud är som vanligt nu för tiden lika med noll. Jag ska koka några ägg snart under tiden som jag skriver lite mail. Det är till morgondagens frukostpålägg. Ser väl nyheterna klockan 22.00 och sedan blir det sängen. Jag har fortfarande inte påbörjat någon ny bok. Jag somnar utan problem så fort jag lägger huvudet på kudden så jag väntar lite till. Jag har ju alltid de här som jag kallar faktaböckerna att skumma i om det krisar. Fast visst längtar jag lite ibland efter att få fördjupa mig i någon kriminalhistoria, eller kärlekshistoria, eller dokumentärhistora. Att försvinna bort i fantasin.

I morgon väcks jag återigen av klockalarmet. Inte riktigt så tidigt som idag, men nästan. En gammal bekant och en ny stjärna väntar då på att få en skön massage. Den nya är den som nu fått en andra chans, den som lämnade återbud sist. Ser fram emot en förhoppningsvis trevlig dag med nya och gamla ansikten där jag idag inte vet något om hur morgondagen kommer att falla ut. Jag räknar med att hinna handla lite mat mellan dessa två besök iallafall. Har en ny ide nu, men den tar jag inte i kväll.

På torsdag är det röd dag och nu blev det lite oordning i min tidigare planering och ännu har jag inte ordnat till det. Jag vet inte hur snäll jag ska vara. En bekants bekant, en person jag knappt känner hörde av sig för ett tag sedan och jag lovade en "kompis"massage på torsdag eller fredag, då hon var ledig.  Nu är det väl inte bara massage det handlar om, utan personen behöver råd, stöd och pepp, samt då avslappning. Inga problem alls för mig att hjälpa när jag kan och då utan ersättning. Men så är det då vädret. När jag lovade så var det torsdag eller fredag beroende på hur vädret var. Fint väder på torsdag så blir det fredag och tvärtom. Idag blev det ju då bara torsdag som kan vara aktuell med tanke på jobbet och introduktionen på fredag. Är det fint väder på torsdag så vet i sjutton om jag vill ägna mig åt "volontärarbete." Men det känns lite egoistiskt att tänka i de banorna. Jag ska fundera tills imorgon. Hon har ett stort behov så kanske bör mitt behov av sol stå tillbaka.

Bäst att sätta på äggen och knäppa på tv-n så jag åtminstone kan höra om det sägs något intressant.