MMMM.....MYSIG MÅNDAG

Inget roligt besked har jag att delge. Däremot en mysig bild, från en mysig stund. Nu tror jag att den här personen jag träffade i fredags, är det mer ordning på än den från förra gången då jag fick vänta och vänta och slutligen själv ta kontakt för att få besked. Jag vet att det var fler intervjuer efter mig och att hon i eftermiddags hade annat för sig. Fast hon skulle försöka hinna med att ge besked ändå,sa hon. Visst är jag väl otroligt optimist om jag säger att jag ( med min livliga fantasi )  fick intrycket att hon redan hade bestämt sig... för mig *ler*. Jobbet är som specialgjort för mig faktiskt. Men det är bara att fortsätta vänta. I morgon är jag inte hemma på hela dagen, men hon vet och respekterar min önskan om mail före tel. Det löser sig nog det här.

Igår ösregn och grått och ruggigt och man hade nästan glömt hur en solig dag var. Jag kan väl inte vara ensam om det? Att när det är sol och varmt så minns man inte hur en regnig, snöig, blåsig dag är. Det är jättesvårt att frammana i minnet och verkligen känna in det grå, blöta, ruggiga och så tvärtom. När det som igår bara regnade, så är sol och värme jätte avlägset. I det här fallet var sedan inte avståndet längre än en natt och egentligen vet man ju att det kan skifta snabbt. Ändå tror man nästan att undergången är nära så fort det blir en dag utan sol när det är sommar.

Min som jag kallar det "solångest" försvinner inte med åldern kan jag ju säga. Det blir inte lätt för personalen på det äldreboende som jag antagligen kommer att tillbringa min sista tid på ha,ha. Jag kommer inte att tolerera svaret..." jag har inte tid". Jag är glad att ungarna och jag conektar så himla bra och nästan är samma sinne. De kommer att kämpa för sin gamla morsa då, helt säkert. Tänk om jag har fel? Ja,ja den dagen ,den sorgen.

Än är jag inte där och förhoppningsvis dröjer det länge, länge. Nu är det annat jag inte tolererar och som jag själv kämpar för. Jag har, som jag nämnt , svårt att förstå att en enda människa kan ödelägga två månader i mitt liv och att redovisning och klagande ska ges till just denna person som beslutat om min ödeläggelse. Det är i mitt huvud så totalt upp och ner och att sedan inte få ordentliga svar gör saken än mer märklig. Nu har jag strukturerat upp det jag stolpade ner i fredags och sänt iväg till fyra olika chefer där jag önskar svar på vissa frågor. Jag gör mig ingen förhoppning, men det är skönt  bara att ha tagit tag i det. Sedan får de svara vad de vill och om de vill.

Idag då? Denna soliga, lite lätt blåsiga måndag. Har jag varit och badat? Nej. Har jag legat ute på en filt? Nej. Faktum är att jag, som jag skrev, hade lite svårt att ta in att det verkligen var sol. Jo, jag såg ju att den sken så fint, men hur länge skulle den göra det? Gick jag ut på balkongen som då på förmiddagen låg i skugga så var det nästan kallt och trädtopparna vajade betänkligt med jämna mellanrum. Min frukost intog jag vid min stationära computer och här i datorrummet flödade solen in. Men jag vet ju att allt som glimmar är inte guld *ler*. Solsken i mitt fönster behöver inte betyda en varm och skön dag.

Fanns bara ett sätt att ta reda på fakta. Att gå ut. När jag var klar med min morgon ( läs förmiddag )  ritual vid datorn och kaffet var urdruckit och mackorna uppätna så drog jag på knälånga shorts och linne, snörde på mig skorna och traskade ut. Sommarvärme var väl att ta i, men sol och skönt och varmt och de fläktande vindpustarna var ljumma och välkomna. Jag gick och gick och gick. Inte raskt som vid morgonrundorna, men ganska fort som jag normalt gör och njöt av allt. Av solen, av naturen, blommorna, av människorna jag mötte och av fåglarna som kvittrade. För att dämpa solångesten tänke jag..... jag blir brun....även när jag går.

Över en timma gick jag, saknade änderna, saknade korna och letade fyrklöver då och då. Jag har en sådan där tvångstanke, att hittar jag en fyrklöver då fixar sig allt. Ni som hängt med vet att det varit så förr. Väl hemma så hade posten slängt in massor av skit i hallen. Näää.... ingen skit, men en paketavi bla. Yes, tänkte jag, det måste vara väckaruret. Jag vet att några nu kanske undrar, men jag tar det när det blir aktuellt.

Jag ville ta min filt och lägga mig ute, men började resonera med mig själv. Efter några glas vatten, lite styr och plock så snörde jag på mig skorna igen, stoppade avin och leg i fickan och traskade ner till samhället. Osminkad, med skitigt och stripigt hår och svettigt linne. Skit samma, tänkte jag, det är bara bönder här och de bryr sig inte och med solglasögon kan man kamoflera en hel del. Lätt överraskad när paketet visade sig vara en bok som jag helt glömt bort. Ingen bok att drömma sig bort med eller bli uppslukad av, utan en som jag kallar faktabok, om kvantfysik, energi och energifält mm. Intressant att bläddra i då och då och kanhända lära lite av, eller få bekräftelse ifrån.

Nu började klockan närma sig halv tre så ingen mening att vare sig åka och bada eller lägga sig ute på en filt. Speciellt då solen då och då försvann bakom mörka moln. Jag sprang ut och in från balkongen en stund. När solen försvann och blåsten tog i blev det kallt, tio minuter senare tittade solen fram igen och det blev varmt. Samtidigt med det försökte jag prata förstånd med en envis geting som hela tiden ville in genom min balkongdörr. Slutligen insåg han väl vad jag sa och flög iväg.

Molnen skingrades efter ett tag och solen värmde mer och mer och det var så himla skönt att ligga utsträckt i en solstol i bikinibehå och korta, korta shorts. Just då var gårdagens regn och rusk totalt bortsopat från minnet. Vindilarna som kom då och då, var bara sååå välkomna. De gjorde det ju uthärdligt att sitta där och faktiskt njuta. Ett glas rose på det här, tänkte jag och gick och hämtade ett glas kallt rose. Det var rätt sort jag hade köpt.

Sedan slumrade jag till där i solen och drömde behagfulla drömmar som jag inte alls minns nu. Strax efter fem gick jag in och då hettade det ordentligt i ansiktet. Få se sedan när jag kör min tvagningsprocedur om jag kan visa mig för folk imorgon *ler*.

Morgondagen ska bli lite intressant... eller inte. Jag börjar iallafall med att förhoppningsvis få lite positiv energi av en gammal uv. Vad som sedan sker vet jag inte förrän i morgon kväll och då är jag här igen och redogör....eller inte redogör för det. Något kommer jag iallafall att svamla om.