MIDSOMMAR I ÅR IGEN

En tokig bild, jag vet. Men ibland får det vara tokigt. Jag har ju ingen midsommarkrans och varken vill eller orkar göra någon, så satt igår kväll och försökte photoshoppa dit en. Hittade sedan en fin blomsteräng med mina favoritblommor blåklint som bakgrund. Proportionerna blev som ni ser inte riktigt okej men tyckte att jag kunde frångå det just då. Bilden på mig togs i veckan i oasen.

Idag traskade jag ut på en promenad redan vid sju i morse. Har nästan längtat efter den här morgonpromenaden hela veckan. Luften var varm så hade bara linne och knäkorta träningsbyxor. Men himlen var helt igenmulen. Tog med kameran för att fota rådjuret som jag var säker på att jag skulle se idag igen. Nä, jag skojar, säker var jag inte alls, men utifall. Naturligtvis såg jag inget rådjur. Däremot var korna på plats nu i sin hage så jag fotade dem istället.

Jag pratade lite med dem och några lyssnade intresserat, medan de andra struntade helt i mig. Jag orkade av någon anledning inte ta ut stegen idag, utan lallade runt och njöt av naturen i en timma sådär.

Idag såg jag honorna till de två andhanar jag sett tidigare. Men fortfarande inga ungar. De kanske blev barnlösa i år? Eller så har någon tagit dem, eller så ligger de och trycker i någon buske.
På hemvägen trängde solen igenom molntäcket och jag tänkte att det kanske blir badväder ändå. Ja, badväder är det ju för det är väldigt varmt, men jag vill ju även ha sol.

Tanken när jag kom hem var att ruttla ner lite här på bloggen direkt till frukosten och kaffet och kolla mailen och sedan cykla iväg skapligt.  Men det är något konstigt som sker när jag sitter vid den stationära datorn *ler*. Plötsligt har jag tre, fyra, fem sidor uppe samtidigt och jag gör allt annat än det jag tänkt. Mailen har jag fortfarande inte kollat in på. Nu tjocknade ju himlen till igen, redan innan kaffet var urdrucket så jag skippar badet.

Jag vet hur tråkigt det är när man tjatar om sin kropp om och om igen. Men jag blir galen på min mage som sista året accelererat och nästan ökar i omkrets för var dag som går. De där bitterörterna hjälper ju inte ha,ha. Men det var värt att testa och de är bra för annat. Så istället för att logga in hit och blogga så började jag återigen att googla. Jag vet ju att avsaknaden av Östrogen kan vara en orsak och jag har gått och funderat på ifall jag kanhända skulle testa något naturmedel med östrogen. Samtidigt känns det inte helt okej att göra det heller, så jag googlade för att läsa på lite. Hittade flera sidor men ingen mirakelkur *ler*. Bukfetma är vanligare hos män och stress har stor betydelse, vilket jag ju redan visste.

 Fettet på magen är av en helt annan sort än det fett som lagras till exempel på låren. Bukfettet är tänkt att användas som en extrareserv när vi behöver anstränga oss. Men fettet påverkas också av hormonbalansen i kroppen och den påverkas i sin tur bland annat av stress.

  Ja, jag får se vad jag hittar på för att få bort skiten. Rör på mig gör jag ju, fast antagligen inte tillräckligt, socker och fett har jag aldrig varit storkonsument av. Enda kolhydraterna jag får i mig nu är väl från vinet *ler* och frukostmackorna. Fast nu har jag ju börjat baka eget bröd utan vetemjöl. Jag börjar luta åt att det har med hormoner att göra. För några år sedan när benen plötsligt svullnade om ni minns, då testade jag ju Progesteron ( tror det hette så ) och svullnaden försvann och har aldrig återkommit sedan dess.

 Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, presenterade igår en rapport som visade att bara en av tio som befinner sig i Fas3 får ett vanligt jobb. Man kan undra hur många undersökningar de måste göra innan regeringen fattar. Alla visar ju samma resultat. Folk far illa, mår dåligt, kommer längre från arbetsmarknaden och bidragen till Fas3 fabrikerna kostar staten miljoner. Det är ytterst, ytterst få vanliga företag som blir anordnare för en fas3:are. Här finns ingen vad jag vet. Det fanns några få förr, äldreboendet jag var på bla, men de slutade ( som tur var ). Skolan jag var på fixade jag själv. De visste knappt vad fas3 var.

I september har jag klarat mig från Fas3 plats i ett år. Egentligen inget att vara stolt över, men likväl en bedrift. Visserligen med en avstängning som följd, men den var inte helt korrekt. Omprövningen fick jag brev om i veckan, att den är skickad till Östersund eller vad sjutton det var. Jag räknar inte med att få rätt, men jag har iallafall gjort vad jag kunnat. Märkliga kvinnan på AF, som stängde av mig har semester nu några veckor, så det här att få ut mig till en fas3 plats på halvtid nu när jag jobbar halvtid är nog lagt på is ett tag.

Himlen är fortfarande tjock med moln. Man får hoppas att det ändå blir uppehåll för alla midsommarfirare i landet som ( som sig bör ) firar dagen utomhus. Själv ska jag sitta här en stund till, skumma igenom några blaskor, kolla mailen, leta jobb bla. Sedan ska jag bara ta det lugnt resten av dagen. Kanske...om jag orkar och är sugen...så äter jag lite svensk färskpotatis som jag köpte igår och sill och gräslök och kanske sköljer jag ned det med ett glas öl och kanske gör jag det på balkongen med min sista ännu ej påbörjade bok. Det blev mycket kanske *ler*. Jag önskar iallafall er som  läser                                          Trevlig Midsommar