VÅR SAMTID

Sov till över nio idag. Trots att jag somnade före 23.30 igår. Trist väder med duggregn, så slopade morgonrundan utan minsta dåliga samvete. Känns just nu som att jag nog inte kommer att gå ut överhuvudtaget idag. Om det inte blir sol framåt kvällen för då kanske jag tar en promenad för att jag vill och har lust. Såg någon rubrik, eller om det var på en löpsedel igår, att sol och värme är på gång. Men det vet i sjutton om man vågar tro på. 

Tappat tron har nog även de gjort som satte eld på de här bilarna i natt. Förmodligen också ägarna till bilarna. Bilden är från min lokalblaska. Utan att försvara gärningarna som dessa upprorsmakare landet över gör, så kan jag ändå förstå frustrationen. I ett väl fungerande samhälle där alla känner sig behövda och meningsfulla skulle antagligen dessa bilar varit intakta. Jag kan ändå tycka att det är ett "snällt" uppror, som inte fysiskt skadar människor. Ska jag hårddra det så kan man säga att det är de som ska stävja våldet som utför det och som till viss del provocerar fram bråk, med statsmaktens goda vilja. 

Nej då, jag räknar inte med att någon ska hålla med mig *ler*. Såg nyheterna igår kväll och funderade på om polisen fått nya förhållningssätt. Två gånger på senaste tiden, som jag vet om, har polisen skjutit ihjäl en person....och då skjutit personen i huvudet. Förr var det väl så att polisen i en trängd situation först skulle skjuta varningsskott och sedan oskadliggöra personen med till exempel ett skott i benet. Nu skjuter man direkt i skallen för att döda. Nya tidens bödlar skulle man kunna säga. För att inte tala om dessa biljakter som de väl hittat inspiration till från amerikanska filmer. Där de jagar folk in i döden. Vad är kriterierna för att komma in på polisskolan, förutom god fysik? Hur stor vikt läggs på stresstålighet, empati, beteendevetenskap och psykologi? Dessutom kan jag ju även tycka att de bör ha en viss livserfarenhet. 

Fast min tro och förhoppning är att de bra poliserna är långt fler än de dåliga. Varför jag började svamla om det här vet jag inte. Det låg väl på lur i en vrå i huvudet. Från poliser till handläggare på AF. Inte så långsökt som man kan tro. Allt handlar om tur. Tur att träffa en bra polis, tur att få en bra handläggare. Jag har haft otur nu i frågan om det senare. Jag har nu fått besked att jag inget aktivitetsstöd får under de här 45 karensdagarna, trots att jag under den tiden varit på fyra av handläggaren bestämda aktiviteter. Fem om mötet med henne hade ägt rum som det skulle, men det avbokade hon ju genom bud. Jag har också fått ny tid till nytt möte. Många nya frågor har jag och saker jag ifrågasätter. Jag ska låta henne ge sin version och sina svar först. Blir jag inte nöjd så går jag vidare på något sätt. Hur vet jag inte än. Troligtvis är jag inte den enda som hon har hand om och det innebär att flera kan ha råkat ut för samma som jag. Omprövningen har jag inte hört ett knyst om. Men det kanske ska vara så. En formalitet bara, som är skit samma. Man kan ju ändå inte överklaga något beslut som tagits av AF. Kanske ger det poäng att stänga av personer och på det sättet få ned statistiken. Vad vet jag. 

Ibland har jag precis som de som bränner bilar lust att sparka, slå och skrika ( inte bränna ner bilar ). Nu gör jag ju inte det, för jag är gammal och erfaren och vet att det inte hjälper. Vore jag 20-25 vet i sjutton vad jag skulle hittat på. När jag inte håller på att bli galen så finns det stunder då jag är på väg att ge upp. Bli en sådan där lallande person som lyder och gör allt vad som sägs åt mig fastän både min moral och etik motsäger sig det. Och genom det må ännu sämre. Nu är de stunderna tack och lov väldigt kortvariga....än så länge. Om alla gav upp så skulle vi få det samhälle som Reinfeldt och co vill ha. Tysta och lydiga medborgare som tar emot varje liten skärv med tacksamhet, som godtar dåliga arbetsförhållanden, dåliga löner, försämrad sjukvård där personalen är stressade och begår misstag, som godtar undermålig skolundervisning där vinsterna förs ut ur landet, där sjuka och arbetslösa får skylla sig själva och helst svälta ihjäl eller ta sig av daga på annat sätt så de slipper parasitera samhället, där alla som ändå vågar protestera skjuts i huvudet eller sätts i förvar även om de är unga och oförståndiga, eller utslängda/avstängda och satta på bar backe, eller som med Fas3 protesterna bara bli nonchalerade. 

Fast vi ska väl inte klaga. Det finns andra diktaturer där medborgarna far tusenfalts mer illa, där man inte bara protesterar med insändare, facebooksupprop och gnäll på internet, där  upproren inte bara handlar om att bränna några bilar och att krossa några fönster. Där upproren sker med vapen och blodspillan och där regimen vägrar att ändra sig ( precis som här ). Där folk tvingas fly sitt land och där de i en förlängning om de har otur kan hamna i samma soppa igen. Eller ännu värre. 

Ibland kan media spela in om man ska få upprättelse eller inte. Att gå till media med min avstängning som inte är helt korrekt ( om man ska lita till AF:s egna skrivna ord på Facebook, skulle inte ge något resultat alls. Antagligen skulle ingen ens bry sig om att publicera det. Så mycket granskning ( senast AB ) och så mycket kritik som genom åren gjorts och framförts om bla AF har lett till.....ingenting.

Men för kvinnan på bilden gav det resultat. Jag skrev om hennes situation, som man inte tror är sann fast det är den, i ett tidigare inlägg. Nu kan hon 1 Juli flytta in med sina sex barn i en egen lägenhet. Många hade hört av sig efter reportaget och ville hjälpa och det ger mig lite hopp ändå. Det är inte så illa som det verkar många gånger. Det finns vänliga, empatiska människor fortfarande i vårt land och jag hoppas de för över det beteendet till kommande generation. Om inte är hoppet ute.

"Hyresbostäders Lars Löfgren ställer sig frågande till att ingen har hjälpt Farhiyo Ali Mahamed att få kontakt med fler hyresvärdar i Norrköping.

– Det finns runt 500 stycken, säger han."

Ta nu inte det här inlägget som att jag idag sitter hemma och grubblar över världens jävligheter. För det första grubblar jag sällan, jag bara tänker och för det andra räcker det med mina egna jävligheter *ler*. Naturligtvis reflekterar jag då och då över vår samtid och funderar över orsak och verkan och hur man ska komma på rätt köl igen. Det kommer vi att göra, men inte idag och inte i morgon och tyvärr har jag inte hela lösningen. Fast jag önskar att jag hade.

Mig går det egentligen ingen nöd på. Jag betalar min privata hyra manuellt denna månad med soffpengarna. Nästa månad kan jag ha tur och då fått skatteåterbäringen och sedan rullar det på som vanligt igen. Om inte...den märkliga kvinnan återigen hänvisar mig till Prio 1. Men det dilemmat får jag ta då. Med tanke på en viss kommentar för inte så länge sedan, så finns det kanhända läsare som tänker... att säljer jag sex då har jag väl råd att betala min privata hyra. Svaret är fortfarande nej. Jag säljer inte sex för att kunna överleva och för att få tak över huvudet. Jag tar betalt för aktiviteter med sexuell innebörd för att jag vill och har lust och mår bra av det och för att jag själv behöver och vill hålla mig sexuellt aktiv. 

Får jag in till lokalkostnaden, busskort, stockholmsresor, underhållet som hänger kvar, böcker, några vinflaskor då och då, en och annan klädtrasa och skor vid behov så är jag glad för det. Hobbyintäkterna går även till mat och hygein för det täcker inte aktivitetsstödet, men den utgiften är väldigt låg i mitt fall. Någon månad kan det bli överskott och det läggs då i en som jag kallar buffert och ofta får jag ta av den när ekonomin inte räcker till. ( vid parasollköp till exempel *ler* ) Nu är det bla utgivningen av två tunna böcker som jag försöker få ihop till utöver de vanliga utgifterna. 

Kan ju avsluta detta inlägg med att när jag under tiden jag suttit och knappat på tangenterna här vid köksbordet, så har jag fått ett samtal och bokat in en jobbintervju. Mer om det återkommer jag till när jag vet hur det avlöpt. Sist blev jag ju så till mig i trasorna och var säker på att nu...nu äntligen skulle jag slippa AF. Så blev det ju inte och nu är jag mera cool. Det blir som det blir.