LITE OM AF, OM GRANSKNINGEN och LITE OM MIN DAG och om VÄCKARUR IGEN

Här står jag utanför AF, där jag varit idag på ett utbildningsseminarie. Varför? Det kan man inte ens fråga de lärde i Lund. Det är bara den märkliga kvinnan som kan svara, alltså min nuvarande handläggare och mötet där  hon skulle ge mig svar förra veckan, bokade hon ju av. Jag står och stampar utan att egentligen veta så mycket. Jo att jag är avstängd vet jag ju, men jag anser att ska jag tvingas till en massa rännande och aktiviteter på AF och stå till deras förfogande...då har jag banne mig rätt till min ersättning. Jag väntar nu bara på att jag ska få en ny tid och göra en handlingsplan med min medverkan och min vetskap.

Jag ifrågasatte i mail innan jag fick tiden som avbokades, om hennes egna påhittade handlingsplan verkligen var giltig och gällande för mig som ändå var avstängd. No svar som vanligt. Jag vet inte vad hennes syfte är. Att sätta mig på plats?  Att visa sin makt? Ändå vågar hon inte möta mig ansikte mot ansikte och inget har jag hört om min omprövning som det väl snart är tre veckor sedan jag skickade in till en sektionschef. Nu har jag iallafall valt att gå på de här påhitten hon hittat på. Om inte annat kan det ge en liten inblick i deras sätt att jobba. Förra veckans råd och tips var okej, dagens var inget för mig. Inget nytt som inte redan står på deras hemsida och inget nytt som tillkommit sedan jag var i den fasen då utbildningar borde ha diskuterats med mig. Vilket inte gjordes, jag var för gammal sades det, men det stämde ju inte alls enligt vad andra handläggare senare sagt. Varför jag ska kasta bort tid nu på att sitta och lyssna på något som inte gäller mig, fattar jag alltså inte.

I morgon är det dags igen. Tidigt startar det då och även det handlar om utbildning. Jag går dit för det här är så sanslöst idiotiskt för mig i den situation jag just nu är i. Speciellt då det inte ens är riktat till mig om jag inte vill bli svetsare, fräsare, bilmekaniker, lastbilsåkare, datatjoflöjt eller certificerad städare, när jag är 59 år gammal och redan har en massa utbildningar som med påbyggnad skulle göra mig mer åtråvärd på arbetsmarknaden. Jag frågade om den möjligheten men det här var vad som fanns och det var bestämt från Stockholm. Ja,ja...en liten hint iallafall att fotfolket har nada att säga till om. De bara lyder order och gör de inte det så hej och godbye. Men vad skulle jag där att göra???

Aftonblaskans granskning börjar närma sig slutet. Jag är väldigt frågande till vart chatten med AF tagit vägen. Det var en livechat men även sådana brukar ju publiceras och finnas kvar. Vem sjutton kan sitta kl. 11.45 på Aftonblaskan och följa den?? Jag förstår inte vitsen. Generalskan påstod sig inte ha tid, så viktigt är det här för henne, så någon annan skulle svara och diskutera ihop med en LO man. Hände det verkligen på riktigt kan man undra? Att granska det här var jättebra, för det satte vissa problem på kartan och i folks medvetanden. MEN vad görs nu med allt material? Ställs nyckelpersoner mot väggen tex. Ställs krav? 

Riksrevisionen kritiserar i en aktuell rapport AF:s agerande vad gäller unga arbetssökande. 

" En granskning från Riksrevisionen visar att huvuddelen av Arbetsförmedlingens insatser sker först när en ungdom varit arbetslös i 3–4 månader. Arbetsförmedlingens stöd leder inte till att ungdomarna kan vara tillräckligt aktiva med att söka arbete eller delta i planerade aktiviteter. Förmedlingen prioriterar inte att ge tips om arbete eller praktik. 75 procent av arbetsförmedlarna anser att de inte har tillräcklig tid för arbetsgivarkontakter."

 Svd näringsliv skriver också om det.  

Okidoki, vi lämnar AF. Så länge. Åtminstone för idag. Jag åkte in en timma tidigare för att hinna med lite ärenden innan AF. 

Köpa nytt väckarur bla. Jag har nog inte berättat omgångarna med dessa jäkla ur. Att jag bytte mitt jättegamla och nerslitna vet ni och att det inte gick att stänga av. Samt att jag sedan inhandlade ett likadant för 50 kr. Det gick att stänga av, men inte helt för stod det på typ 8 och jag stängde av, så larmade det nästa morgon kl.8. Funkar ju inte i längden att hela tiden ändra larmtiden. Köpte därför ett nytt igen på Claes Ohlsson för 99 kr. Helt annan sort. Kommer hem och fattar ingenting. Det var radiostyrt på nåt sätt och man skulle vänta in signal och jag höll på att bli galen. Stoppade ner skiten i förpackningen och kvittot hade jag kvar.

Idag var jag där och lämnade tillbaka det.... och köpte färgpatron istället. Var inne på Stjärnurmakaren men de hade jättedåligt sortiment. Sedan Kjell & compani och där fann jag det på bilden för 149 kr. Det ökar ca 50 kr för varje ur *ler*. Nackdelen med det här är att det är sladd och går på ström. Batteri vid ev strömavbrott, men då syns inte displayen.  Bökigt med en sladd på nattygsbordet kan jag tycka och när jag ändrar sängen nästa gång finns inget elurtag så nära. Men, men man vänjer sig. Radio är det så jag kan om jag vill somna till radion och ställa in hur länge jag vill den ska gå innan den slår av. Ja, jag kan förstås vakna till radion också, men det vill jag inte. Nu hoppas jag att det här väckarurproblemet är slut. 

 Efter AF började äventyret ha,ha. Jag har nästan ingen massagekräm kvar och utan det kan jag inte massera. Jag är så himla nöjd ( och även kunderna ) med den jag använder. Kruxet är att inköpsstället ligger lite avlägset när man inte har bil. Jag hade kollat upp på Eniro bästa vägen att ta sig dit till fots och efter en lång promenad var jag där. Blåste och småduggade lite så var en aning ruggigt.

När jag var klar och kommit ut och knäppt ett kort påbörjade jag vandringen tillbaka. Jag såg ju hur himlen var alldeles svart nästan och nu var målet en hållplats där min buss hem hit stannade. Ni läsare som är från min stad vet vart på ett ungefär jag befinner mig. Det började regna mer och jag fick då den briljanta iden att gå direkt till resecentrum via en väldigt trafikerad gata vid namn Industrigatan. Jag går snabbt med förhoppningen att slippa dra fram paraplyet och blir naturligtvis blöt för regnet tilltar mer och mer och det blåser och är kallt.

Jag ser någon typ av vägarbete så går över gatan för jag tror att jag då kan ta mig förbi lite smidigt genom att ta en annan gata. Men det går inte att ta sig ifrån gatan och snart ser jag en skylt med hänvisning till andra sidan. Vad sjutton, tänker jag och går över igen och nu är jag ganska blöt. Där har jag att välja på att gå på den trafikerade gatan utan trottoar eller att gå in bland industriområdet. Här tar jag fram paraplyet, men eftersom det blåser så vänder det sig ut och in ett flertal gånger. Jag valde industriområdet. Jag visste ju att jag på något sätt skulle komma till resecentrum, men inte hur jag tog mig dit på kortast väg. Det fanns ingen kort väg *ler*, men jag gick slutligen med andan i halsgropen över en massa järnvägsspår ( obevakade ) med tron att byggnaden jag såg framför mig var baksidan av stationshuset. 

Så var inte fallet blev jag varse när jag väl kommit dit, men det var utskjutande tak och jag fick fast min kamera med hjälp av gorillastativet på ett dörrlås och knäppte ett kort. När jag rundat huset ser jag att jag befinner mig på fjärrbussterminalen, som hos oss ligger en bit ifrån resecentrum. En stunds väntan och sedan sitter jag äntligen på min buss.

Som en dränkt katt och jag struntar fullständigt i att bussen är full med folk, utan jag drar fram kameran och knäpper av några kort. De må glo bäst de vill. Nu är det väl i och för sig ganska vanligt att folk numera tar bilder på sig själv till Instagram och bloggar. 99 % tar väl med sin mobil. Jag pallar upp kamera och stativ ha,ha och folk anstränger sig för att det inte ska synas att de tittar. Jag ger dem ett leende och då tittar de snabbt bort.

Väl hemma blir det hårtvätt och varm dusch och torra varma kläder. Och upptäcker att de här jäkla prickarna förföljer mig fortfarande. Från mage till bröst och nu hals. Det är inga bett, det kliar inte, det ser kanhända ut som en finne men det är inga finnar och det är svårt att låta bli att pilla på det. Jag tror liksom att om jag pillar lite så försvinner det. Det kanske är hormoner ändå för nu har jag ju i över en vecka försökt få i mig de där speciella B-vitaminerna jag nämnde,  via ägg och fisk, plus mina vanliga vitamintabletter.Skit är det hur som helst och snart ploppar de väl upp i ansiktet också. Då låser jag in mig. 

En skål med gurka tog jag med som tilltugg vid datorn, efter att jag slurpat i mig två löskokta ägg. Sitter i köket, men senare i kväll eller i morgon måste jag sätta på den stationära för ska skriva ut en grej och det kan jag inte från skrivdatorn. Annars funkar det alldeles ypperligt fortfarande att strunta i datorrummet och den stationära i veckorna. Får väl se om jag tycker det även sedan, när jag fått räkningen på mobila bredbandet *ler*.

I morgon AF igen då som sagt och alarmet väcker mig redan halv sju i morgon bitti. Två alarm får det bli i morgon för att testa och funkar dagens köp så åker det andra i soporna.  Åker hemifrån strax före nio. Efter AF en sväng in på bolaget. Jag är så fjantig. Vartenda år köper jag en rose', trots att jag inte gillar rose' och som jag sedan får slänga för att den är så äcklig. Ändå kan jag inte låta bli. Men en gång, EN gång var den drickbar och det har jag skrivit om och visat bild på. Nu läste jag för ett tag sedan om en fransk rose' för 149 kr. Marsanny Rose', smak av nougat och rik syra. Måste bara testa. Det vita vinet jag nämnde för ganska länge sedan att jag köpte, det ligger fortfarande oöppnat i kylen. Gillar ju inte vitt vin heller som de flesta säkert vet. Men är nyfiken och vill testa som sagt. Ena avkomman hade också köpt samma fick jag veta och gillade det. Jag sparar mitt till rätt tillfälle, vilket då är en varm dag då jag känner mig belönt av att sätta mig på balkongen med ett glas kallt vitt vin. Den dagen kanske inte ens kommer i år *ler*. 

Bludder och bladder. Efter det tar jag bussen till ettan för ett möte med en ny stjärna. Det ska bli kul. Är så sällan numera tycker jag som jag får förfrågan från helt nya och okända. Lustigt nog är också torsdagens besök helt ny. Tråkigt nog är man ju bara ny en gång....den första gången. Nu är det dags för Carina Berg.