ORDINÄRA SERIOSITETER

Så här såg jag ut i förmiddags efter tvagningsproceduren och före toaspringet. Tycker ni håret ser lustigt ut så beror det på att det fortfarande är lite blött och med mousse i. Nu har jag druckit en halv deciliter vin, alltså ett halvt av mina glas och blev så ofantligt trött i ögonen. Inte sömnig, men ögonlocken blev tunga som bly. Gick precis och fyllde på vattenglaset istället och tog med en bit mörk 86% choklad.

Snart sätter nog mitt väckarur igång *ler*. Kastade mitt gamla i fredags, vilket jag tänkt över ett år att jag ska. Har haft ett nytt liggandes lika länge i skåpet. I fredags när sovrummet var klart gjorde jag så äntligen slag i saken. Men det är något fel på det här nya. Fast det drar jag en annan gång.

Läste igenom förra inlägget innan jag klickade upp det här. Har man inte följt med i mina tankar, åsikter och värderingar så kanske man kan tolka min syn på Mustafa helt åt fanders. Jag vet inte och inte vet jag varför jag känner att jag liksom måste förklara. Jag syftar inte till att det är okej med islamiska värderingar när man företräder ett parti med helt andra värderingar. Helt klart går det ju inte ihop. Men det är okej att ha vilka värderingar man vill och vilken religion man vill. Det jag menar är att det är valberedningen som missat totalt i sin uppgift. Att så är fallet bevisar ju även Mustafas val. Han värdesätter sin religions värderingar högre än sossarnas och väljer att lämna de sistnämnda. Men jag är som sagt inte alls så insatt. Men det borde ett riksdagsparti vara, kan man tycka.

Nog om det och över till mer ordinära seriositeter. Jag fick nu i helgen ett samtal som gladde mig, men glädjen är väl lite tudelad kan man säga. För ungefär ett år sedan blev jag blixtinkallad till en situation sent en söndagkväll. Jag förstod allvaret direkt och lämnade allt jag hade för händer och hoppades att jag skulle hinna, vilket jag gjorde. Utan att utelämna för mycket så var ju inte saken klar med det, den hade bara börjat. Jag själv var då precis som nu arbetslös och stod under AF:s kontroll och jag var dessutom ute på en fas 3 plats. Jag kunde inte inta den position jag tidigare haft i mitt företag, men jag var tvungen att snabbt försöka hitta en lösning samtidigt som jag fanns kvar som en slags trygghet. 

Det var inte helt lätt. Landstinget har lång väntetid och man vet inte...man kan ha tur, men även en väldig otur med proffessionalliteten där. Lustigt ord. Hur som helst kontaktades en privat aktör ståendes under Landstinget med tanke på kostnaden. Här kom ett slag i magen. Jag tänkte faktiskt att....hur i helvete kan de här få hålla på. Jag nämnde det lite kort i mitten av detta inlägg. Samtidigt var jag stundtals osäker, fast jag vet att jag inte borde och jag vet att jag också borde ha lärt mig att inte vara det efter alla år. Men ibland undrar jag om det är mig det är fel på mig och inte de andra. Trots att jag i nio fall av tio i efterhand får bekräftelse på att jag hade rätt eller kände rätt.

Incididenten i det här fallet kändes långt in i själen, det här var inte acceptabelt. Trots att det var en läkares ord var dennes ord så gott som en dödsdom. Jag var så säker på min sak att jag på eget bevåg förbjöd berörd person att ha mer kontakt med denna enhet. Som tur var lyssnade personen mer på mig än på andra, det kallas tillit och är så otroligt viktigt i sådana här kontakter. Men sedan då? Jag ville gärna gå ut i media med det här, men personen orkade inte och för dennes del var det inte alls läge. I slutet på förra året i december skrevs det om den här enhetens upphandling i lokalblaskan med kommentarsfunktion och då tänkte jag att jag kunde passa på utan att nämna namn. Som vanligt togs min kommentar bort. Jag orkade inte bry mig mer.

Nu i helgen fick jag så min bekräftelse. Tänk så viktigt det ändå är med bekräftelse *ler*. Jag fick veta att det riktats kritik mot den här enheten enligt lokala nyheterna i ettan. Jag lusläste lokalblaskan idag utan att hitta något, vilket får mig att fundera. Var sedan inne på svts hemsida och letade och hittade slutligen det som personen i telefonen pratat om. Det gläder mig förstås att jag hade rätt, men det är så otroligt synd att det fick gå så långt som det gjorde. I "mitt" fall gick det bra och felen där var flera, dels utskriven medicin med biverkningar som ex självmord och depression. Inget man skriver ut till personer med just dessa symptom. Dels sättet de behandlade berörd person på. Dels ovetskapen om personen man möter är utbildad och kunnig. Men det här är bara början. Kanske blir det inget mer med det... eller så blir det massor. För "oss" har det gått över ett år och jag tror att         " min" person nu är beredd att berätta sin version ifall det skulle behövas.

Annat seriöst ( om man nu kan kalla AF för seriös) är då min situation och hur jag ska gå till väga. Jag har ju en känsla även här, som samsas med osäkerheten. Tanken som bara ploppade upp i morse var, vem öppnar brev adresserade till Arbetsförmedlingen?  Min senaste redovisning tex. Om någon  adminstratör öppnade den och ser min handläggares namn upprepas och mailkonversationen jag sände med... hur stor är risken att brevet vidarebefodras till min handläggare? Jag har ingen aning, men tanken kom och det senaste med avstängningen kom från min handläggare. Är det verkligen hon som ska besluta sådant? Hon är ju inte arbetsförmedlingen. Hon är bara en personal inom organisationen.

Jag ska fundera mer på det här. Ja jag har mycket annat som jag funderar på, med tanke på AF. Jag vet egentligen ingenting och får inga svar på frågorna jag ställde. Nu har jag nya frågor. Från vilket datum gäller avstängningen tex och ska inte facket ge sin syn? Anordnarmässa är det denna vecka. Är det någon mening att gå eller inte? Om jag är avstängd, vart ska jag då vända mig med kommunens intresse och med utbildningen jag hittat? Viktigaste frågan kanske är vart jag ska ställa dessa frågor nu.

I Göteborg är det nu ett cafe som är i fokus som fas3 anordnare. Jag blir egentligen inte klok på något. Syftet med hela det här systemet är att få ut folk i arbete, inte att sko sig på gratis arbetskraft medan de arbetslösa kommer längre och längre från arbetsmarknaden. Hillevi påstår att hon ska granska anordnarna, men vi har helt olika tolkning. Granskar hon Prio1 dit jag blev kommenderad ( TVÅ gånger )  så lär hon säga att det är ett bra ställe, fastän att det är just ett hittepåställe som vill ha och får många fas3-are utan att det någonsin leder längre än dit. Artikeln är ett år gammal cirkus.  

 Dick Wase har jag då och då nämnt. Han har nu börjat blogga och i dagens inlägg skriver han om Sveriges största traffickinghärva. Gå gärna in och läs.

Brukarföreningen kräver nästan ett eget inlägg så avvaktar med det. Men det tillhör verkligen det seriösa. Den dödsdömde som satt i 18 år som jag skrev att jag såg på Malous "efter tio "  var även med hos Skavlan. Då med sin fru. Jag tror att han är här för att marknadsföra sin bok "Dödsdömd" och därför figurerar i det ena programmet efter det andra. Det förtar ändå inte det hemska i hans situation och i alla andras situation som i skrivande stund sitter i isoleringscell någonstans i världen trots att han eller hon är oskyldig. Om jag ska införskaffa boken? Säkert är den jätteintressant, men jag är för blödig. Jag klarar inte av sådan läsning när jag vet att det är på riktigt.  Fast vem vet. När jag klarat mig igenom Rosenbergs så kanske. Mest för att utmana mig själv i så fall. Men till vems glädje? Fast och det är viktigt.... jag anser det är oerhört viktigt att sådana här historier kommer ut.

Inget att se på tv ikväll för mig. Tänkt att jag skulle se ett avsnitt av Mästarnas mästare denna säsong. Inget som egentligen intresserar mig, men en annan säsong hamnade jag helt apropå i en repris och tyckte det var riktigt intressant att få ta del av för mig helt okända idrottsmän/kvinnor. Jag har annars svårt med sådana här tävlingsprogram. Undantag femteklassarna *ler* och det kan bero på att det handlar om intellekt och inte fysik.  Även Lets dance är slentrian numera, trots att jag gillar att se på dans. I fredags slog jag således om till Skavlan i halvtid. Maria Wern är väl i kväll och det har nog redan börjat. Tänkte se det en annan söndag och insåg då att jag redan sett det, så därför tror jag att de program som nu visas är repriser. Dessutom är just dessa program en aning komiska fast de ska vara spännande och det beror helt och hållet på skådespelarna. Jag kanske knäpper på för att se nyheterna vid tio.

Läser annars nu en bok som är .... inte spännande ( än iallafall) , inte skriven på ett sätt som faller mig i smaken. Det är mer en bok som stör mig och kanhända är det det som är kittlingen. Det är också en bok vars handling är som svenska filmer...seg. Att jag ändå känner lust att läsa vidare och vidare beror på att jag vill veta om det är så som jag tror. Jag tror nämligen att huvudpersonen är gärningsmannen. Visst, jag skulle kunna läsa sista kapitlet och få svaret men då skulle jag antagligen även ha missat en hel del väsentligt för att kunna bilda mig helheten. Det är en konst att skriva så också. Fängslande men utan driv. Nästan som att författaren skriver mer för sig själv än för sina läsare. Kvinnorna i sjön heter den, skriven av Lars Rambe. Ingen författare jag känner till, utan det här blev en bok efter mitt letande sist.

Nu börjar nyheterna strax, men tror jag skippar tv-n helt ikväll. Jag har mailen kvar plus att jag vill kolla upp vissa saker. Jag vet ju vilken tid det kan ta *ler* att husera på internet.