LIMPAN, MIGRATION, KOST/HÄLSA

Lite lätt degig inuti, men inte värre än att jag kunde ....inte skära, men trycka med kniven. Nu är den förpassad till frysen utom två skivor som får bli frukost i morgon. Ångrar att jag inte lät den stå tio minuter - en kvart till i ugnen, då hade den nog blivit perfekt. Men tyckte att en timma borde räcka.

Jag börjar med de papperslösa. Jag vet att åsikterna går i sär och att åsikterna är många. En del anser att de begår brott eftersom de inte lyder lagen då de vistas här olovandes. Andra att vi inte kan ta emot och bevilja fristad åt alla behövande i världen, vilket betyder på bekostnad av vår egen välfärd. Vissa tycker och tror att de flesta papperslösa är kriminella överlag och inte har något i vårt land att göra. Några tycker att okej... ge vård till papperslösa, men de måste uppge namn och personnummer...underförstått så att läkaren kan meddela polisen.

Sedan finns tack och lov de som kan se bakom och som kan sätta sig in i deras situation ( krävs fantasi och empati ). Ibland på riktigt så funderar jag på om fantasi och empati börjar bli en bristvara. Jag förstår att politiker inte endast kan tänka med hjärtat, men idag verkar det vara väldigt få som ens bryr sig om hjärtat. Det viktigaste verkar vara att vara de överordnade till lags så att man kanske kan få en klapp på axeln och att i första hand se till sig själv och ens närmaste och naturligtvis se till det som är mest fördelaktigt ekonomiskt. Hur det går för personen de beslutar om rör dem inte i ryggen. Tvärtom, ju fler de utvisar desto bättre status och när lagen som så många andra lagar, är suddig så fungerar det. Jag har väldigt, väldigt svårt att anamma det här synsättet. För mig är alla människor oavsett ras och hudfärg och titel en medmänniska, en bror eller syster, som vi ställer upp för om vi kan och har möjlighet. Då menar jag inte att man en gång om året skänker en slant till någon gala på tv för att möjligtvis få se sitt namn i rullarna.

Det jag menar är att alltid finnas till hands för en medmänniska i nöd. Om man har möjlighet. Ser man någon bli misshandlad så går man ju bara inte där ifrån och blundar ( som faktiskt folk gör ). Går någon på bussen och inte har tillräckligt med pengar kvar på sitt kort är det en självklarhet för mig att gå fram och låta personen åka på mitt kort ( om jag själv har pengar kvar så det räcker ). Igår tex satt en dam, äldre än mig, några säten framför mig. Hon rev lite i sin kappficka och ena handsken föll på golvet, vilket hon inte alls märkte. Jag avvaktade lite för trodde faktiskt att framförallt kvinnan som satt bredvid på andra sidan gången skulle ta upp den och överlämna den. Men ingen brydde sig. Ja naturligtvis gick jag slutligen fram och tog upp handsken och gav den till damen. För mig en självklarhet, för vissa andra inte. Vi är olika.

Det finns säkert papperslösa som befinner sig här i landet och som även jag skulle tycka borde utvisas och upptäckas. Men långt ifrån alla. Det är det som är så fel, att misstänkliggöra en hel grupp. Vi gör så hela tiden. Är du Rom är du kriminell, köper du sex är du ett svin, är du arbetslös är du lat, är du papperslös har du inte här att göra osv. Vi måste lära oss att se människan. Varje människa har sin historia och efter att ha tagit del av den kan vi bedöma/döma. 18-åriga Sayeh från Iran har sin historia och hon är papperslös. Efter allt hon har gått igenom...är det då helt i sin ordning att utvisa henne till Italien där hennes hallickar väntar? Hon är bara en pyttedel av alla hemska historier.

Efter alla oändliga historier om barn som ska skiljas från sina anhöriga, barn som är så pass sjuka att en utvisning vore katastrof, barn som etablerat sig, etc så genom ett trollslag anser regeringen plötsligt att fler barn ska få stanna. Det är bra. Men det är faan i mig inget beslut taget med hjärtat och vad säger ett enda ord. De byter ordet synnerligen ömmande mot särskilt ömmande. Blir det lättare att besluta om det är särskilt ömmande eller synnerligen ömmande?

För oss blir de personer som flyr ett krig, en fattig tillvaro eller tortyr en flykting, en invandrare, en immigrant.  Någon som försöker byta sitt helvete till något bättre. Någon som försöker finna en fristad under sitt liv här på jorden. Naturligtvis är inte alla av dessa guds bästa barn, precis som alla svenskar inte heller är guds bästa barn.

Det här att se längre än näsan räcker gäller även när det handlar om sextrafficking. Kvinnor från fattiga länder immigrerar till andra länder i många fall för att av eget val sälja sex. Det finns även de som luras att de ska göra annat. Men många gör det av eget val och de tar då av naturliga skäl hjälp av andra. Precis som det är väldigt svårt, jag omöjligt för lagförespråkare att inse att det finns frivillig prostitution, så är det lika omöjligt att inse att alla utländska kvinnor som säljer sex inte är offer för människohandel.

Laura Agustin skrev om bla  detta 2012. Nu är artikeln återpublicerad i Magasinet Arena för er som är intresserade. Ja även om ni inte är intresserade så kanske det är just ni som borde läsa den. "Forskning på samhällen med stor migration visar att smugglare ses som entreprenörer som, om de vill behålla sitt goda rykte, måste få folk till sina destinationer på ett tryggt sätt. Att kalla alla smugglare brottslingar är lika reduktionistiskt som att beskriva alla migranter som offer."

"Jag mötte kvinnor som ville resa till Europa, där de två valmöjligheter som fanns att tillgå var att arbeta som inneboende hembiträde eller att sälja sex. De vägde riskerna och fördelarna mot varandra och diskuterade huruvida de skulle klara anpassningen. De flesta av dem hade inte någon längre formell utbildning, men de var varken naiva eller ointelligenta. Om de stannade hemma var deras bästa alternativ fortfarande hemhjälp eller att sälja sex, men till långt lägre löner och utan de nya horisonter en resa kan erbjuda".

Jag byter ämne *ler*. Jag skulle ljuga om jag påstod att kost alltid intresserat mig. Fast ändå har det det, men inte i betydelsen matlagning. Däremot när det handlar om vilken betydelse viss kost har för kroppen. Egentligen är det inte då kosten som är centrum utan kroppen och dess välmående. Alla som läser mitt svammel här känner till mitt dåliga kosthåll. " Normala" människor äter inte som jag, eller mer rätt låter inte bli att äta som jag. Jag bryr mig inte så mycket om vad man ska eller inte ska, utan försöker gå på min känsla och hittills har det varit rätt. Naturligtvis har jag när barnen växte upp poängterat vikten av en balanserad och regelbunden kosthållning.  Och den tesen står jag för ännu.

Jag växte upp med husmanskost och regelbunda mattider. Ifrågasatte ingenting förrän jag blev ca 12 år då jag fick en släng av bacillskräck. Jag vet varför. Djur, växter, människor har jag alltid ömmat för, alltså redan som väldigt liten. Att då komma ner i köket och se min mamma göra iordning en hare som min äldre bror tydligen kört på resulterade i ett raseriutbrott. Jag förstod inte hur min mamma, MIN MAMMA kunde göra något sådant. Under ungefär ett halvår efteråt kunde jag inte använda bestick eller tallrikar utan att diska dem själv innan och jag passade ständigt på mamma vilka grytor, kastruller mm hon använde. Kanske var det då..kom jag på nu faktiskt...min misstro till andra började.

I 13-års åldern läste jag i tror Hemmets Journal om vitkål och dess nyttighet. Vi köpte aldrig några tidningar, men vi fick av min mormor som i sin tur fick av någon....tidningen Land, Dagen och Hemmets journal. Jag är osäker på om det var Hemmets journal eller om det var Allers. Iallafall var det nog där som intresset för vilken kost som var bra för vad började. Klart att jag fick min mor att köpa hem vitkål som jag rev och åt  i två dagar typ. I 20-års åldern fördjupade jag mina kunskaper och intresset ökade. Av eget intresse läste jag näringslära och det var då jag av någon anledning kom in på mental träning och då också gjorde mina första personliga cykler som jag skrivit om. 

Vikten av rätt mat och framförallt rätt sammansatt mat blev jag klar över tidigt. Förstå skillnaden mellan dagens olika dieter och hej och hå mot min tidiga känsla för vad jag skulle äta och inte äta. Allt är individuellt och mycket beroende på den situation man befinner sig i. Alltså är kanske inte det du kände för 2007 rätt idag. Man måste hela tiden känna in och lita till sin kropp. Helt klart svårt för dagens stressade personer, men så simpelt är det faktiskt. Sedan kan varenda tidning skrika ut sina nya rön. Det borde inte röra dig i ryggen för du vet själv. Borde veta.

Gårdagens " Helt sjukt" med snygga doktorn handlade om vikt och har ni inte förstått det innan så kom då alla känslorna på en och samma gång. Ha,ha, jag menar att då började jag fundera på nytt och jag fick bekräftelse på en del osv. Jag kan ju inte sitta här och skriva att jag har rätt i allt *ler*, men om folk bara gav sig tid att lyssna till sin egen kropp. Både vad gäller sug efter speciell mat och när det gäller åkommor. LCHF tex är inget jag någonsin skulle rekommendera, ja jag skulle aldrig rekommendera någon speciell diet. MEN det betyder inte att Lchf är dåligt. Precis som snygga doktorn sa, så funkar den bra på vissa och jag kan tänka mig att de som tidigare ätit mycket socker, läsk och liknande ser snabba resultat. Socker är ett gift, har alltid varit ett gift, men man kan inte enligt mig jämställa rent socker med potatis och pasta som också räknas till kolhydrater och så bara utesluta allt som räknas som kolhydrater.

Balansen är viktig och hur balansen balanseras för att vara i jämvikt är olika beroende på den person man är. Alltså ingen person är den andra lik och ingen diet passar alla. Boken på bilden kom i min ägo i mitten på 80-talet. Det är min bibel. Den kom ut i USA 1965, skriven av en amerikansk läkare Dr. Henry G Bieler. Den här läkaren blev i stort sett mobbad och utfryst på grund av sina ideer kring mat och hälsa. Men han forskade vidare och stärktes i sin tro att man, om man förstår orsak och verkan, till och med kan bota sjukdomar med rätt kost.

Han skriver bla, vilket jag är helt enig med:
"Vi vet att sjukdom inte är något annat än en kraftig ansträngning från kroppens sida att göra sig av med sjukdomsämnena/ giftämnena."

" När jag behandlar patienter med migrän och förbjuder socker och mjöl, samt föreskriver olika naturliga motgifter, har jag konstaterat att de aldrig får huvudvärk igen. Deras tacksamhet skänker en läkare en av de största glädjeämnena han kan få. "

Det sista är ju inget annat än Lchf nästan. Redan 1965 i USA fanns allstå forskning på sockrets negativa inverkan på hälsan. Men i läkekretsar blev han då betraktad som idiot näst intill. Det var piller och medicin som stod i spetsen, vilket han var stor motståndare till. Det  kunde faktiskt förvärra sjukdomstillståndet. Idag har vetenskapen kommit lite längre.... eller har den det? Piller och medicin är väl fortfarande det som används mest för att bota sjukdomar? Men vi har på sista tiden kunnat läsa om hur just piller och medicin förvärrat sjukdomstillstånd bla för de äldre. Jag vet inte hur länge det ska ta innan man förstår att kroppen om den får de rätta verktygen/kosten, är bäst på att själv reparera sig. Jo faktiskt, jag åsyftar även livshotande sjukdomar som tex cancer. 

Min filosofi, vilket inte alls behöver vara den rätta, är att vi alla bär på riskerna att utveckla alla möjliga sjukdomar. Stress är faktiskt en faktor som kan utlösa flera sjukdomar, liksom då kost och hur vi överhuvudtaget lever vårt liv. Är vi glada - ledsna, nöjda - missnöjda, positiva - negativa, stillasittande - rörliga, bittra - tillåtande,  med mera. 

Alla bör fundera över sitt liv och då menar jag inte att de bör beställa tid hos en personlig tränare. Men tyvärr är det lite så dagens jäktade, penningjagande, karriärjagande, tidsjagande människor tänker. 

Min bok, min bibel, tror jag inte längre finns att köpa. Men jag klickade av ren nyfikenhet idag in på en annons om kost. Någon Ewa Bulow har skrivit en bok " Du är vad du äter" och jag vet inte alls, men jag fick känslan att den kanske kan vara bra att läsa. Jag har lagt till den på min boklista, av ren nyfikenhet.

Hur som helst så tycker jag, att förstår man sin kropp förstår vad den bör ha och inte ha, upplever skillnaden mellan när den är för sur eller för basisk, när den behöver vila respektiva röra sig osv,så kan man faktiskt förebygga och förhindra sjukdomar. Det kanske låter svårt, men lyssnar man bara inåt och tar sig tid så är det hur simpelt som helst. Sedan är det förstås upp till var och en vad man vill. Om man vill lyssna till sin egen kropp och dess behov eller lyssna till kvällstidningarnas lockrop och falska löften om mirakelmetoder.