GRUBBLERIER FRÅN EN ICKE RUMSREN ARBETSSÖKANDE

Det kommer ett inlägg till, med en bild jag tog igår. Men kände att jag ville häva ur mig lite mer om denna sanslösa arbetsförmedling och idiotsystemet Fas 3. Bilden ovan hittade jag för ganska länge sedan på nätet och har sparat på tills rätta tillfället. Tills idag med andra ord *ler*.

Ja, vad vill jag då ha sagt? Det vet jag knappt för det är nästan som en kokande gryta i skallen av tankar. Tänker gör jag ju ganska mycket och ofta och funderar på det ena och det andra. Nu vet i sjutton om det hela inte slagit över till grubblerier och då bör man se upp. Att grubbla är en helt annan sak än att tänka, fundera och filosofera. Grubblerier är negativt och på sikt skadligt. Oasen ger en viss respit, där jag kan stuva undan tankarna och fokusera på annat. Annars lever jag ju mitt i min belägenhet. Den finns ständigt närvarande. Skulle jag nu ha varit på en Fas3 plats också, så hade jag varit mitt i fokus för grubbleriet och känt mig än mer maktlös och trampad på och troligtvis ha blivit galen. Att det eskalterat nu sista veckorna kan jag bara tacka en person för.

Jag har ännu inte fått svar på min omprövning, men jag har fått tid för att diskutera handlingsplanen som gjordes utan min medverkan och utan min vetskap.  I mitt huvud finns så mycket ifrågasättanden, som regler tex som gäller överallt i samhället utom på AF. Är det verkligen så att AF kan sätta egna regler som strider mot det juridiskt rätta och därtill ha som policy att det inte ska gå att överklaga? Tyvärr verkar det vara så och det är för mig rena vansinnet. Vi är inte bara arbetslösa utan vi står plötsligt, på grund av det, utanför samhällets rättsmaskineri. Det är också anmärkninsvärt att en så stor rikstäckande, statlig myndighet inte har en gemensam värdegrund och likvärdiga rutiner. Skolan har exempelvis skolstadgar och följs inte de görs en utredning. Har AF några stadgar? Vart vänder man sig ( som ensam medborgare ) om dessa eventuella stadgar inte följs? 

Jag räknade ut att jag på 2½ år haft totalt 13 handläggare. Då har jag räknat med de 4 olika coacher jag hade inom ett halvår. Bortsett dem kvarstår 9 stycken och alla dessa nio har sagt olika, gett olika information och arbetat på olika sätt. På en och samma lokal arbetsförmedling!

Min situation är som en piss i havet, jämfört med många, många andras. Jag satt och läste lite på socialaktion.nu, där folk fått berätta om sin situation. Det är otroligt tragiska berättelser. Meningen är att alla de här historierna ska lämnas till socialförsäkringsutredningen ( om det inte redan har gjorts ) .
 

"Det vi kan se i en samlad bild är att det sätt som folk behandlas på i sig är sjukdomsalstrande, man blir sämre av det man utsätts för. Det ökar också människors oro och otrygghet och därigenom dräneras de redan utsatta på kraft, energi och möjlighet att försöka resa sig."

 

"Här berättar människor inte bara om hur de lever sina liv idag. De flesta analyserar hur och varför, de sätter in sin förtvivlade situation i sitt sammanhang. Visar hur förändrade regler fallit ut, hur deras barn far illa, hur handläggare blivit iskalla regelryttare."

"De beskriver hur tidigare små omständigheter nu har förbytts till omöjliga livsvillkor. Det  är så att människor tar sina liv i hopplös förtvivlan i Sverige i dag!

Det är så att livslusten släcks hos ännu fler. Det är så att många bemöts illa.

Det återkommer hos så många. "

 

 

De flesta av berättarna har en sjukdomshistoria, vilket antagligen gör deras situation ännu mer komplicerad. Jag kan skatta mig lycklig över att jag ( än så länge ) är fullt frisk och därmed orkar att kämpa och ifrågasätta. Jag har inte orkar läsa alla berättelserna, men skummat igenom dem och i flera står att de är på sin fas3 plats i två år. Två år är längsta tiden man får vara hos en och samma anordnare, men det är ingen regel att man SKA vara så länge. Jag fick ju också den tiden på min första plats på skolan, men fattade inte att det handlade om att vara på skolan i två år. Jag trodde det var tiden jag skulle vara i Fas3. Så ovetande var jag då *ler*. Två månader var jag där och tiden i Fas3 sträcker sig tills jag får ett jobb, eller pension, eller dör.  

 

Även på "hittepå" stället satt folk som trodde de var tvungna att vara där i flera år. Är det så att vissa handläggare ljuger för sina klienter och säger att så är fallet? Eller utesluter informationen. Tre stycken slutade under de två månader jag var där. Om det var för mitt härjande vill jag vara osagt, men säkert fick jag vissa att tänka till. Ytterligare en, fick jag veta på väg till mässan förra veckan, har slutat och hon var en av dem som varit där jättelänge. Nu är bara en kvar och han steg ju i graderna ha,ha. Från utnyttjad till utnyttjare.

 

Även moderater är numera missnöjda med det nedmonterade trygghetssystemet visar en undersökning. Det är bra, jättebra att utsatta hojtar till och berättar sin historia. Ju fler desto bättre. Det här är från Härrydaposten där fyra stycken kritiserar Fas 3. På grund av skam vill de inte gå ut med sina efternamn. Ytterligare en aspekt. Jag har förr tänkt att varför protesterar inte folk och tänkt att det måste bero på att de helt enkelt inte har råd, för de löper stor risk att bli avstängda. Den orsaken tror jag fortfarande på, men troligtvis är den kombinerad med skamkänslan. Med tanke på hur många det finns idag, som ofrivilligt blivit av med sitt arbete så borde ingen behöva känna skam. Tyvärr så spär attityden hos många politiker på den känslan. 

 

En insändare från dagens lokalblaska nuddar vid ämnet. Måste bara påpeka att det är inte ofta som Arbetslöshet, arbetsförmedling eller Fas3 tas upp i den tidningen numera.  

"Alternativet, att bli arbetslös, ska väl kännas riktigt jobbigt, nästan som ett straff, en börda för individen och en skam för familjen. Vi har en som befinner sig i “utanförskapet”, så ska det kanske kännas vid familjemiddagen. Då ska de andra i familjen sträcka på sig av stolthet, ty de är arbetets hjältar med skatteavdrag och ett riktigt liv."
 

I samma blaska läser jag idag att förskoleungar ska få tillbaka sin frukost. Verkligen på tiden och eftersom jag "grubblar" och ser spöken överallt *ler*, så kommer förstås den lite långsökta tanken  ifall det är det statliga bidraget på 5000Kr/ mån som kommunen drar in på varje Fas3:are som har en Fas3 plats inom kommunen, som gör att de nu har råd. För mig fick de tack och lov bara 10 000. Skolan jag var på fick inget. 

När det här med indragen frukost ( eller mellanmål ) skulle beslutas var jag med och demonstrerade och figurerade både i radio och tv-inslag och med minsta avkomman i ett stort reportage. Men allt kan man inte påverka. För oss gick inte världen under för jag har alltid ansett frukosten som dagens viktigaste mål och våra ungar var vana att äta frukosten hemma. Men alla barn kan inte äta på morgonen och vissa lämnas så tidigt att de i stort sett går från säng till dagis. Jag förstår fortfarande inte att man kunde komma på tanken att ta bort frukosten på dagis och förskola. På "vårt" dagis enades vi om att behålla frukosten och ta bort mellanmålet istället. För något skulle bort liksom. 

Det var en parentes och jag ska väl avsluta mitt jämmer snart. Men det här med välfärdsjobb som jag nämnde igår. Nu har jag tagit del av åsikter och synpunkter från diverse olika håll, vänster, höger och sossar. Själv befinner jag mig inte i något politiskt fack just nu, fast moderat har jag aldrig varit *ler* och inte sosse heller egentligen, trots att min far på den tiden pratade så väl om dem. Fast idag är inte ett politiskt parti och dess idiologi detsamma som det var för typ 20-25 år sedan. Det är mest en gröt alltihop kan jag tycka och man får ta bitar lite här och där som verkar stämma med ens egen idiologi.

När jag därför läste om välfärdsjobb istället för Fas3 så klart att jag reagerade, för det är ju ungefär mina egna tankar. Jag kallade det för att vara betald resurs, med avtalsenlig lön som ger rätt till sjukpenning, pension och a-kassa. Behovet är stort, det vet jag. Nu har jag läst andras åsikter kring förslaget, funderat lite, har jag missat något, men jag förstår inte riktigt missnöjet med förslaget. Enligt Mikael Persson  är det samma sak som Fas 3, fast annan benämning. Dagens Arena är inne på samma sak. Men Kommunal tycker det är bra. Jag själv tror fortfarande att det är ett bra sätt att få ut folk i meningsfulla, behövda arbeten med riktig lön enligt kollektivavtal. Det går inte att jämföras med slaveriet inom Fas3. Men jag kanske har missat något finstilt och kan komma att ändra mig om och när jag får mer kött på benen. Det jag så här på stående fot kan anmärka mot är namnet välfärdsjobb.

Punkt, slut om detta för nu. Strax kommer ett vanligt svammelinlägg. Men jag anser att det här är otroligt viktigt och jag tror att min blogg inte bara läses av närhetstörstande män, nyfikna kvinnor, spanande civilare, kolleger inom sexbranchen, befintliga kunder, presumtiva kunder och prostitutionsaktivister. Arbetslöshet är idag ett stor problem och ett ämne som diskuteras överallt. Jag befinner mig mellan två stolar kan man säga *ler*, jag är sexsäljare och jag är arbetslös. Även om det jag skriver är viktigt och intressant i arbetslöshetsdiskussionen, är jag i folkets ögon inte rumsren, men det jag skriver läses. Det är därför jag skriver.