VIN, DAGEN, TROSOR ELLER INTE

Det blev en bild idag också. En ganska okej bild till och med. Tagen på larv i badrumsspegeln ungefär klockan 15.20 i eftermiddags, när jag säger till kvinnan i spegeln att...du är bäst, du kan mer än du tror. Jag återkommer till det. Jag lade in den nu nyss på datorn och efter en visit på fotoflexer blev den som sagt helt okej.

Jag sitter just nu med ett glas rött bredvid mig och en ostriskaka som jag gnager små bitar av för varje liten smutt jag tar. Tokigt kanske att sitta och dricka vin en tidig måndagkväll, ensam med datorn. Men jag tycker inte det alls. Vin ska man dricka när kroppen säger till *ler* och när man är sugen, inte bara för att det är fredag eller lördag eller fest eller utgång. Fredagens glas var inte alls lika gott som dagens är, fast jag trodde det skulle vara det då.. i fredags och när jag kurar ensam i soffan är det inte direkt vin jag är sugen på. Förr då en kopp te, eller varför inte blåbär ha,ha. Lustigt att jag inte tröttnat på det än.

Annars har ju söndagseftermiddagar nu ett bra tag, ett par år, nästan varit veckans skönaste timmar. Att bänka sig vid datorn efter uppehållet och ha ett glas rött att smutta på och veta att man är ledig även dagen efter. Fast någongång ibland gör man ju klart det mesta under söndagens första halva för att ha eftermiddagen till annat och då faller ju den känslan. Så veckans söndagskänsla tar jag nu på måndagen istället. Trots att jag ska upp relativt tidigt i morgon, vid sju - halv åtta. Sätter klockan på sju så jag kan vakna till i lugn och ro och förhoppningsvis vara ur sängen före halv åtta. Sedan är jag nog inte tillbaka i hemmets lugna vrå förrän tidigast fem i morgon kväll och det är ändå ganska tidigt, men det beror ju då förstås på den tidiga starten. 

Jag är inne på andra glaset nu. Lindemans dricker jag idag och det var riktigt gott just ikväll och med tanke på att det enda jag ätit sedan frukost är några sillbitar, en lustig bulle, en finncrisp med mjukost, tre skedar keso och till första glaset en ostriskaka och nu en handfull mandlar, så kanske att jag svamlar iväg lite extra. Ett glas till och sedan sover jag säkert, så det blir inte mer för tänker avsluta denna dag med Jennys talkshow kl.23.00 och lite nyheter innan det och kanske något annat sevärt.

Så vi skiter i vinet. Tänkte faktiskt skriva om när jag använder trosor och inte. Hur intressant det är vet jag inte, men frågan dök upp i kommentaren till förra inlägget och jag glömde totalt att svara just på det. Så om fler undrar....varför inte informera i ett blogginlägg?  Men jag tar dagen först. Hur har jag kunnat vänta så länge innan jag kommit dit ? Avtrubbad kanske ha,ha.

Naturligtvis cirklade ju tankarna på om jobbpersonen skulle höra av sig idag. Nu har jag haft en hel helg på mig att samla tankarna och nästa vecka har jag en deadline på AF. Har jag inget vettigt att komma med då så blir det ett "hittepå" ställe, eller att jag struntar i skiten och låter det bli som det blir.  Klart att jag förstår att jag inte kan hålla mig undan hur länge som helst och det är ju inte heller rättvist mot alla de andra som lider och kämpar med sitt fas 3. Så jag bänkar mig som vanligt här med kaffe och mackor, kör min vanliga internetrunda och tänker....ring, ring, ring nu. Telefonen är tyst, så jag planerar att ägna dagen åt att kolla tänkbara praktikantplatser eftersom det är nytt nu och skriva upp kontaktuppgifter, ev skicka iväg en del mail, annars ta själva kontakterna på onsdag och följa upp dem på fredag.

Jag hinner inte mer än börja så ljuder lägenheten av min fasta telefons signal. Yes, tänker jag, jag är bönhörd. Jag lämnar datorn och när jag ska ta luren ser jag på displayen att det är en bekant som ringer. Jag tror man måste vara i den här situationen för att förstå hur luften bara pyser ur mig. Jag var så säker och den här personen som nu väntar på att jag ska svara, hur ofta ringer den? Vad har vi gemensamt? Men det här är en jäkligt trevlig person och vi ses kanske som högst en gång i halvåret, så jag svarar förstås. Är jag hemma i eftermiddags undras det, för personen ska åt mitt håll under sena eftermiddagen och tänkte om det funkade för mig stanna till på en snabb fika på vägen. Vi bor alltså efter min flytt ganska långt från varandra, där vår stad är i mitten, kan man säga. Kul, jag är hemma, säger jag och får samtidigt bara en så lugn känsla. Det är som om någon står bredvid mig och klappar mig på axeln...lugn, det fixar sig, typ.

Jaha, här står jag med skitigt hår, som planeringen är att jag ska ta itu med ikväll och det enda jag har att bjuda på är ostriskakor och finncrisp. Men jag är lugn och tänker snabbt som satan. På med lite mascara och kläder och en promenad ner till samhället och affären. Håret struntar jag i. Löjligt att bara köpa kaffebröd så blir även lite ägg, mandlar, en hemtrevnad, näringspinnar till växterna och några paket ostriskakor som alltid är bra att ha i parti hemma och ett paket blåbär. Kan som en parentes säga att de där fina vita tulpanerna jag köpte i fredags började redan igår att dala och idag hängde de slokörade runt vasen.  Allt är således inte guld som glimmar. Inga nya idag. Kan också som en parentes säga att mina planterade snödroppar tog jag in i värmen idag. Ett litet nederlag för ville ju att de skulle blomma på balkongen . Få se vad som händer nu. Kanske ingenting.

Efter dessa parenteser så kör vi vidare. Promenad hem igen och jag kunde inte låta bli att kolla om det stämde, som en på gården sa förra veckan ( då när jag fotade ), att stigen på andra sidan vattnet hölls mer i ordning och var mer farbar. Det stämde så långt jag kunde se, så få se i veckan om jag ger mig på den sidan. Inser att det blir en aning osammanhängande och jag skyller på vinet *ler*. Väl hemma igen skyfflar  jag in det jag köpt på sina respektive platser. Klockan skenar på som vanligt och jag drar av mig kläderna och ställer mig i duschen. Min rituella veckotvagning blir ett hastverk, men jag är lugn för det fixar sig ju enligt rösten tidigare.

Det här att vänta på någon är ju så jäkla jobbigt ( utom när man väntar på en man i ettan ). För att fördriva tiden och samtidigt göra något vettigt av tiden, så går jag igenom vilka växter som bör planteras om och kollar krukor i förådet och hittar ännu en påse jord. Hur gammal den är vet jag inte. Troligtvis sedan jag flyttade hit, men verkar inte vara något fel på den. Plockar ner i en kasse vad jag tror är lämplig kruka för oasens växt och en av jordpåsarna.

Kvart i två ringer det då på dörren. Ganska så på pricken lagom för att avsluta det jag håller på med. Det här med jobbet det eventuella har jag alldeles lagt åt sidan vid det här laget. Vi fikar, äter bulle och pratar och pratar.... och pratar. Strax före tre sätter min mobil igång och vi hoppar till båda två. Jag svarar och hör i andra änden...- Har du tid att ses idag vid fyra? Nja..vadå...jag vet inte...funkar  onsdag istället? Då knackar det på axeln igen så där osynligt...Hur är det med viljan? Ska du tveka nu? Nej, nej , nej. Okej, hör jag mig själv säga. Jag tar en promenad och är där vid fyra.

Bekantingen far vidare, jag fixar till mig, tar ett kort i badrumsspegeln och traskar iväg. Jag kan ju inte och vill inte i en blogg så här säga vad det handlar om, men mötet tog väl en timma och jag är övertygad om att jag kommer att fixa jobbet. Det finns ett aber och det är att våra värderingar kan skilja sig och att det var mer sterilt, trist och tråkigt än vad jag i min fanatasi tänkt mig. Risken är att jag framställde mig som den flamsiga och diskussionsbenägna person jag är och något annat är faktiskt svårt. Jag är den jag är, men humor verkade inte vara det mest vikitiga här, utan mer det strikta och korrekta. Nu ska den jag träffade ge sin bedömning till den som först kontaktade mig och sedan får jag veta på onsdag hur det hela förlöper och blir. Jag har ju den positiva känslan kvar och inom mig känns det som att just mitt okonstlade sätt ändå gav den här personen ett lyft, så jag tror att beskedet på onsdag blir positivt. Men, men, tro är en sak. Så fortsätt att håll tummarna  för mig.

Snacka om känsla nästa vecka om jag kan säga till AF....sorry, jag har fått ett jobb. Ett jobb helt själv.
Nu har jag hållit på en timma att skriva det här inlägget för jag har gått ifrån och sett på det okända och skrivit i pauserna. Nu är det nyheter men trosorna då? Är jag inte alltid troslös?  Om inte så sover jag väl ändå alltid utan trosor?

Nää vet ni vad. Det gör jag ju inte. När jag har jeans har jag alltid trosor på mig. På sommaren kan det hända när lusten faller på och jag har kjol eller klänning att jag kör utan trosor för känslan och spänningens skull. Jag sover utan trosor ibland, ibland inte. Duschar jag på sena dagen/ kvällen och tar på rena trosor så tar jag inte av dem efter några timmar, sover utan och tar rena på morgonen. För jag kan  liksom inte ta på mig typ redan använda, trots att jag kanske bara haft dem tre timmar. Så då sover jag med trosor. Duschar jag sent på kvällen så bryr jag mig oftast inte om att ta på några trosor och då sover jag utan och vet jag att jag ska duscha på morgonen så åker trosorna av när jag lägger mig. Jag sover ju alltid ensam så trosorna behöver ju inte åka av för någon sexuell aktivitets skull. I hobbyn är jag för det allra mesta troslös. Men det är väl en annan sak.

Nu ska jag diska upp vinglaset, blanda mina blåbär med ingefära och kanel och lite youghurt, elller fil är det nog jag har nu och slänga mig i soffan en timma eller två. Sedan söver jag så gött...hoppas jag.