SOLIG MÅNDAG, FAS 3 och FEJKAD SEXANNONS

Egentligen har jag inte gjort ett smack vettigt idag. Ändå känns det ungefär som när man stryker undan för undan på en "att göra" lista, ifall ni fattar. Ni kanske aldrig har sådana listor. Nu hade inte jag heller det idag, men känslan är av någon anledning detsamma.

Igår när maskinerna gjorde sitt promenerade jag upp till skogen. En timmes promenad fram och tillbaka och lagom att stanna till och förflytta den rena tvätten till tumlare respektive torkrum, innan jag sedan gick in. Stärkt av luft och sol fick jag iden att istället för att vänta att stigen vid vattnet ska bli intervallvänlig i min smak, så kan jag köra skogsvägen. Det var ganska långa helt bara sträckor som automatiskt då skulle bli springsträckorna. Jag beslutade för mig själv att imorgon (idag) tar jag en runda innan frukost.

Om det blev så? Alltså jag har ju hur många ursäkter som helst ha,ha. Jag vaknade relativt utsövd vid halv åtta i morse ( möjligt möjligt att den stora tröttheten håller på att vända ) och tyckte att det var för kallt. Sedan har jag huvudet fullt av planeringar jag suttit och hittat på, bla att försöka mig på att ensam baxa in sängen från förådet och det är nog lika kalorikrävande som 30 minuters intervall. Nu har jag inte gjort det heller idag, fast det var tanken. Ändå som sagt känns det som att jag betat av en hel del och lättat på tyngden i skallen. En trolig orsak är nog att mitt kreativa jag kommit tillbaka, jag planerar, funderar, filosoferar. Väger fördelar mot nackdelar och viceversa. Och att jag skrev klart brevet till AF i går kväll. Och att jag njutit av solen idag. Och att jag får förlita mig till det bästa och inte ödsla energi på något jag inte vet om det kommer att ske. 

Det sista är ju min filosofi, men det kan vara svårt även för mig ibland att anamma den, när man tycker allt bara är svart och när man anser sig inte ha något att säga till om. När allt bara beslutas över ens huvud. Iallafall så intog jag min frukost här i morse som vanligt vid min dator och med gott samvete. Sedan hittade jag saker som jag snart kommer till, där jag insåg att jag har det rätt bra ändå ( fast bra kan ju bli bättre ).  När jag sedan för femte gången läst igenom brevet till AF och faktiskt kände mig riktigt nöjd, så förpassade jag det ihop med kopia på återkallelsen och de mail jag printat ut, i ett kuvert och tog en promenad till postlådan plus en extrasväng. Så himla skönt det var, både vädret och att få göra sig av med brevet. 

Vid två hade solen rundat husknuten och letat sig in på min balkong. Alltså så himla skönt att bara suga i sig. Äntligen. Efter en halvtimma blev det lite kallt om tårna, som befann sig i skuggan, men orkade inte gå in och ta på mig skor, men stod ut ytterligare en kvart. Tänk om påsken blir som jag önskat? Men jag hinner inte inhandla nya solstolar tills dess, fast har en av de gamla kvar men ingen dyna (tror jag ). Men jag har en lista på vad jag ska ha och vart det finns och vad det kostar och ena avkomman har lovat mig skjuts hem med grejerna. Sedan har jag en lista på vad jag ska ta tag i här hemma ( rensa och sälja av bla, innan vårstädningen ) och en lista på vad jag behöver ha istället för det jag gör mig av med, typ förvaringslådor och en tresits soffa istället för hörnsoffa som jag har nu, där jag ändå bara använder ena delen. Ja, jag vet, detta soffhattande har jag hållit på med länge.

Det är kul men förvånande när allt bara liksom lossnar. Hur det sedan blir med allt jag planerar är en annan sak, bara det att lusten plötsligt finns där igen. Lusten till förändring, lusten till planering, lusten att fantisera och visualisera. Visst, helt klart gör ju solen och dagens vårkänsla att alla problem man trott sig ha, förminskas avsevärt. Måtte det bara hålla i sig. Men hjärtat fladdrade iväg lite när jag satt där i min obekväma stol på balkongen i solen. Snart gör sig solångesten till känna *ler*. Ni som följt mig och " känner" mig vet vad jag menar. Ingen riktig ångest ha,ha, bara mitt eget påhitt. Fast påhitt är det egentligen inte heller, men från april till cirkus midsommar är jag rädd att missa solen. Jag tror på något sätt att varje solig dag kan vara den sista. Efter det är det som om kroppen ( och knoppen) blivit mättad. Dels är ju inte en stekhet högsommarsol lika njutbar som försommarens lugna, värmande strålar. Men så klart att jag vill ha sol och bad även i Juli, fast inte alls på samma tvångsmässiga sätt. 

Faktum är att jag känner mig rätt ensam i det här beteendet, åtminstone i min bekantskapskrets, fast jag tror att jag ändå delar det med ganska många. Om jag då lite halvsmidigt övergår till ett mer seriöst vardagsbetraktande där inte min euforiska vårkänsla är i centrum så återkommer jag nu till speciellt två saker som jag hittade på det stora internet idag. 

Fas 3...detta förbannade, idiotiska system som alla, utom alliansen, inser förstör mer än det hjälper. Jag såg redan igår kväll någonstans en blänkare att någon fas3:are ringt in till Karlavagnen. Idag förstod jag att det handlade om en artikel i DN, en plusartikel som jag således inte kunde ta del av. Men så klickade jag min vana trogen då och då, upp Poliometern och hittade ett inlägg av Yrkesfolk för Arbete med samma fråga jag själv ställt, även här i bloggen. Vad menar politikerna när de står och pratar om sysselsättning? Är det riktiga jobb eller fas3 sysselsättningar de menar? På något sätt kunde de länka till hela artikeln och jag tycker faktiskt ni ska gå in och läsa den. Även om ni befinner er långt från arbetslöshet, sjukdom och Fas3. Den här verkligheten ni kan läsa om här, tror inte jag att ni tror finns. Jag skrev faktiskt ut artikeln av rädsla att den på något sätt skulle försvinna från nätet. 13 sidor *ler*. 

Och vad ser jag nu när jag skulle klicka upp den för att länka. Den är inte tillgänglig. Vilket jäkla skit. Jo den går att läsa om man är medlem på DN. Artikeln handlar iallafall om personer i Fas 3, bla mannen som ringde in till radions Karlavagnen och berättade att han var i Fas 3. Han var ensam i kommunens lokal med 38 stolar i rummet. Hans uppgift/sysselsättning var att måla dessa och när de torkat målar han dem igen. Ena veckan vita, andra gula. 

En annan person är Charlotta som egentligen heter något annat för hon är rädd för omgivningens reaktioner. Charlotta var anställd i fem år på ett ställe och för varje nedragning så tog hon på sig mer och mer jobb. I början känslan av eufori, men tappade allteftersom förmågan att ta vara på sina egna intressen. Hon gick på som ett expresståg. Tills hon klappade ihop. Man brukar säga ( mina egna synpunkter ) att det tar ungefär lika lång tid att återhämta sig som det tagit att gå in i väggen. Ungefär som vid en graviditet...det  tar ungefär lika lång tid att återfå sin normala kropp och normala hormonsvängningar som det tagit att vara gravid.

Charlottas sjukskrivning upphörde bara så där plötsligt. Ett brev att nu skulle hon till AF, där hon direkt hamnade i Fas3. Vad läkare och andra sa spelade nada och själv orkade hon inte protestera. Nu sitter hon i en lokal med 25 andra arbetslösa och sjukskrivna med samma status som Charlotta, det vill säga utbrända och deprimerade, några har adhd och några är missbrukare. Alla känner sig kränkta och skrämda till tystnad, säger Charlotta. 

En annan person är Arvid, en ung kille med eget företag, som råkade ut för en bilolycka och skadade diskarna i ryggen. Han var glad att han överlevt och trots svåra smärtor ville han inte bli heltidssjukskriven utan jobbade efter rehabiliteringen 25 %. Så kom plötsligt ( allt sker faktiskt plötsligt, så var det även för mig ) ett brev att handläggaren bytts ut och nya handläggaren informerade att Arvid skulle bli av med sin sjukpenning på 75 %. Ingen förklaring och handläggaren hade varken träffat honom eller hans läkare. När han bad om ett möte med handläggaren fick han svaret att det var ingen ide, för det var redan beslutat. 

Förstå att mitt problem bleknade väsentligt när jag läste den här artikeln. Med i artikeln är även bla en psykolog och specialist inom arbetslivets psykologi Britt Ringström. Hon säger att det viktigaste för en arbetstagare är att känna att man är en del av en helhet och att man bidrar med sin insats. Uppgifter som inte är meningsfulla ger alltså inte särskilt bra förutsättningar för att må bra. När ska Reinfeldt, Hillevi med kompani fatta vad de utsätter sina medborgare för? Jobben blir inte fler och de arbetslösa mår inte bättre, tvärtom, med det här systemet. I artikeln uttalar sig även någon från försäkringskassan som säger att de självmordsbenägna behandlas lite mer varsamt. Vill vi verkligen ha ett sådant här samhälle?

Sexköp hoppar jag då till. Ja det blir visst långt, men det beror på att att jag fick citera från den utskrivna artikeln istället för att bara länka. Det här jag nu ska ska skriva om och som ni kanske redan läst om, gör mig också ganska upprörd. För några år sedan gjorde min lokalblaska samma sak men kanhända ännu värre för de lade ut en bild. När jag kontaktade tidningen fick jag svaret att... varför så upprörd, du ( de menade då  mig som säljare ) har ju inget att frukta. Snacka om att det kokade inom mig. Men efter vad jag då kom fram till efter lite luskande var att tidningar har rätt att wallraffa så här, men de kan inte sätta fast någon.

Det var SvD ( pga min yahoo) som först gjorde mig uppmärksam med en liten kort notis hämtad från Metro. Naturligtvis googlar jag Metro för att läsa mer och fy faan säger jag bara. Visst, de får gärna fejka en sexköpsannons och göra en artikel på hur stort intresset är med mera. Men när de lägger ut utdrag från sms-n och till och med telefonsamtalen, då mår jag illa. Jag har inte, ska jag säga, klickat mig vidare och har inte lyssnat och inte läst mer än det ni får upp om ni klickar på Metrolänken. Vad har folk för intresse av detta? Vad är syftet? Mer än att smutskasta de som nappat på en annons om betalsex. Vad vill artikelförfattaren/reportern säga med det här? Att det är stor efterfrågan? Okej, det framgår via antalet svar. Att det är olika män som är intresserade? Men så klart, det vet väl alla. Att vissa har behov A och andra B och några C och att en del vill träffas omedelbart, andra senare. Jag fattar det inte. Vad är nyheten, vad är det intressanta?

Är det inte arbetslösa, de med osvenskt namn eller utseende så är det sexköpare som ska segregeras och utmålas som icke värdiga. Jag borde vara luttrad, men det stör mig något så otroligt att en blaska kan tillåta sin personal att ta så stort utrymme i tidningen till att hänga ut en grupp som enligt etablissemanget inte beter sig som man ska. Trots att ( vad jag tror iallafall ) de flesta av dessa män inte är annorlunda än andra män, förutom att de är beredda att betala för sin sexuella njutning.

Jag skulle ha mer förståelse om den fejkade annonsen var en 14-15-åring, för då kommer vi in på något helt annat som är vanligt idag. Men det behöver inte vara fel det heller, beroende på vilken 14-15 åring det är. Men en 19-årig tjej i Göteborg som vill tjäna lite extra och får en hel del svar av intresserade män....hur kan det bara ge upphov till flera artiklar?  Även Skånskan hade en notis.

Ja jäklar så dumma människor är *ler*. Nu ska gå och stänga balkongdörren, för det börjar bli kallt. Få se om jag baxar ut en säng från förådet i morgon.