SEXDIPLOM, LEX MANNING och gammalt KUNDDILEMMA

Jag har bara två nyare bilder kvar nu och lusten att fota ligger för tillfället i träda. Men jag tyckte att ni skulle få något annat än fåglar och frukt att vila ögonen på idag, så jag klickade bakåt i bloggen och den här från maj -08 passar bra. 

Det var nog bra att jag tog mitt förnuft till fånga och slopade rosevinet till helgen *ler*. För idag är det vinter igen och det verkar aldrig sluta snöa. Jag vet ju hur lätt jag har för att drömma mig iväg så fort asfalten blir bar, fåglarna kvittrar, termometern visar plusgrader och solen börjar värma. Då tror jag ( nästan ) att det är shortsväder nästa dag. Ibland har det ju faktiskt också gått så snabbt. Men jag vet ju även att den här första vårkänslan som nosar en i nacken allt som oftast följs av ett bakslag. Så vädret idag kom inte direkt som någon överraskning, fast det betyder ju inte att jag tycker det är jätteskoj. 

Nu pratas det om vårvärme till påsk så för mitt inre ser jag att jag sitter och solar då på balkongen i nya solstolar. Om jag hinner med att köpa några till dess förstås. Men jag ska jobba på det *ler*. 

Annars denna snöiga onsdag sitter jag osminkad i morgonrock och trosor här vid computern. Kaffet är urdrucket och jag har rätt gott om tid innan jag behöver gå ut i skitvädret. Första besöket lämnade återbud så jag kan starta dagen lugnt. Tröttheten är fortfarande kvar i kroppen. Bara tanken på att byta soppåse gör mig nästan utmattad *ler*. Men det är bara att acceptera. Jag vet ju att snart sprudlar jag igen . Mailen är avklarade och när man loggar ut från yahoo så ser man ju några av DN:s och Svd:s rubriker. Fastnade för en av dem.

Konfirmander fick sexdiplom. Just för att det handlade om konfirmander gjorde  att jag såg det som lite motstridigt. Men läser man artikeln är det inget speciellt konstigt. Diplomet är ett gammalt "knullborgarmärke" som RFSU körde med 2007. Konfirmander skulle man kunna byta ut till ungdomar, fast de var visserligen på ett konfirmandläger, men de gick en delkurs i kärlek och sexualitet. Något som borde ingå i den obligatoriska skolundervisningen egentligen ( tycker jag ).  Märket ser jag som en kul symbol att de , enligt föreläsaren, lärt sig att skydda sig och att visa repsekt. Antagligen var flera av de här ungdomarna i behov av, att utan skam och skuld, prata om och diskutera sex, för troligtvis kunde de inte det hemma med sina föräldrar. Det är alltså mina spekulationer utifrån den reaktion som blev. Upprörda föräldrar och upprörd kyrkoherde. Ja, jag säger då det.

I anknytning till den här artiklen, så såg jag att Manning berättat om varför han läckte ut de omtalade dokumenten till Wikileaks. Så jag klickade upp och läste även det. Nu är jag noll insatt och total lekman vad gäller detta. Men min spontana inre känsla är att man kan jämföra Manning med andra modiga personer som vågar stå upp och protestera mot det som personen anser vara fel. Det kan vara inlåsning av barn för att straffa, eller poliser i biljakter som låtsas de är actionhjältar i en film, eller övergrepp inom äldrevården. I Mannings fall var det soldater som kände välbehag av att använda skjutvapen och därför sköt på allt och alla. Borde man inte instifta någon typ Lex Manning, istället för att åtala honom? Men det klart...maktens män och fåtal kvinnor är inte intresserade av att bli störda och av att deras skitiga agerande blir offentligt.

Skitigt agerande kan jag väl även tycka att AF ägnar sig åt. Iallafall vissa av deras handläggare eller arbetsförmedlare eller vad sjutton de kallas. Benämningen arbetsförmedlare är att ta i, kan jag tycka. Min märkliga kvinna mailade sent igår em, att jag skulle infinna mig idag på AF? Någon jäkla måtta får det vara på översittarfasonerna. Även arbetslösa har ett liv. Jodå, jag svarade och gav min åsikt kring det hela, så vi får se vad som händer och sker. Nu vill jag bara få mitt skrivprojekt klart så fort som möjligt och sedan hoppas på att det kan vara av intresse för omvärlden att ta del av hur och att AF gör precis tvärtom vad det sägs att de ska göra. Då är min historia ändå antagligen en "snäll" historia.

Det är fortfarande lugnt, jag har en och en halv timma cirkus att måla till mig, klä på mig med mera. Men för att hålla en någorlunda okej längd på inlägget ska jag väl avsluta nu. Den där hobbyanekdoten jag sa A om igår, förstår jag att ni förstås vill höra B om också. Men jag kan egentligen inte skriva så mycket om den, mer än att den inträffade för ganska många år sedan. När jag hade företaget och av en anledning ringde upp en av mina kvinnliga klienter. När luren lyftes i andra änden blev jag lite perplex, för jag kände så väl igen rösten på den som svarade. Det var en regelbundet återkommande kund. Jag fann mig snabbt och bad att få prata med XX. 

Men sedan brottades jag med det här dilemmat ett tag. Inte alls så att det var det minsta svårt att vara proffessionell i mitt yrke inom företaget. Men kunden måste ju ha känt igen min röst också och ska jag säga något när vi ses, eller ska jag låtsas som det regnar?  Hur jag gjorde kan ni ju fundera på tills i morgon. Det är inte den kunden jag ska träffa idag.