SAMHÄLLSNEGATIONER

Knäppte ett kort när jag provade kläder igår förmiddags. Det blev det här plus en svart t-shirt. Nu sitter jag här och degar och velar, medan solen skiner ute och speglar sig i snön som ännu är kvar. Jag måste väl snart ( i morgon kanske ) försöka rycka upp mig och få igång både kropp och sinne, så jag tar mig ur det här halvt apatiska tillståndet. Fast folk som träffar mig tycker säkert jag är väldigt uppryckt *ler*. Men jag är inte mitt vanliga påhittiga, glada, positiva, vimsiga jag just nu.

Jag skrev ju att sist jag var så här onaturligt trött var 2006. Jag såg sedan på nyheterna att senast vi hade en sådan här kall vår var just 2006. Kanske finns ett samband, kanske inte. Säkert påverkar min situation en hel del nu och attityden och tillståndet i samhället gör att jag ibland nästan bara vill försvinna bort, ut i skogen eller ut i världen, och inte vara delaktig i skiten.

Vi har en immigrationsminister som gör klumpiga rasistiska uttalanden och en stadsminister som slätar över. En finansminister som värnar de rika, en utbildningsminister som hoppar hage mellan det ena idiotförslaget efter det andra inom skolan och stundtals tar ett steg bakåt. En jämställdhetsminister som stolt kallar sig feminist ( men inte vilken sort ), som gillar ordet hen och som inte rakar benen. En arbetsmarknadsminister som håller på sina principer, vägrar förstå folks lidanden och ser arbetslösa som förståndshandikappade. En justitieminister utan empati för de svaga och utan att kunna se orsak och verkan.

Kanske ska man då inte bli förvånad att en ambulans vägrar ta med en vettskrämd ung flyktingpojke som i panik och ångest hoppar ut från ett fönster. Han får typ skylla sig själv. Eller att papperslösa vägras vård. Eller att busschaufförer delar upp passagerarna utifrån svenskt och utländskt utseende och ljuger om orsaken. Eller att vårdpersonal är stressade/ okompetenta och skickar hem sjuka patienter utan grundlig undersökning med resultat att de dör hemma. Eller att det anses helt okej för åkeriägare att ha utländska chaufförer som jobbar för slavlöner och till slavkontrakt. Eller att landets sociala och trygga instanser såsom äldreboenden, vårdcentraler, skolor och förskolor ( och nu även psykvård ) köpes upp av riskkapitalister och i vissa fall kör dem i botten och går i konkurs när det inte är roligt längre. Om inte så försämrar de (oftast, inte alltid ) bemanning och arbetstider så kostnaden hålls nere och förtjänsten uppe.

Läste i SvD nu förut på Brännpunkt att samtalsterapeuten Yolanda de Wanngård tycker det är dags att införa ett Botavdrag för att få ned sjukskrivningarna för psykiskt sjuka. Tja, varför inte. Nu är jag ju inte alls för alla dessa jäkla avdrag och bidrag som Rot, Rut och Läx. Men Botavdrag skulle ju iallafall gynna de som inte redan har sitt på det torra. Men jag anser att det krävs ett helt nytt sätt att se på saker och ting. Den dagen kommer säkert, om än att den är långt borta, då man inte bara ser till sig själv, utan lättare kan sätta sig in i andras situation, problem och status.

Läste ni om sexköpare  i Värmland som lurades på pengar? Jag såg rubriken på SvD och gick sedan in på Wermlandstidningen för att läsa mer. Jag tror det är mer vanligt än man får reda på. Sexköparna vågar inte anmäla. I det här fallet var det en modig kille som gjorde det och på det viset rullades det hela upp. Han var alltså inte det enda offret.

Jag ska snart bege mig ut till tvättstugan, så lämnar samhällets negationer och övergår till gårdagens trevliga kalas. Även jag fick lite presenter att öppna. Inte nödvändigt kan jag tycka, men jag förstår givarna. God mat och en guddomlig cheescake blev pricken över i.

Träffade på min gamla släkting som bor här, när jag väntade på bussen. Händer inte så ofta fastän vi bor så nära. Jag frågade om hon kände till ifall någon lägenhet skulle bli ledig i området. Hon vet allt *ler*. Jodå, det fanns en och hyran kände polaren som var med till, eftersom hon hade just en sådan lägenhet. Den har inte kommit ut ännu, så jag skulle nog ha goda chanser till ett byte. Men, men...jag vet inte om det är värt besväret. Det är bara 1½ år sedan jag kämpade med packning och flytt och jag vet inte om jag skulle stå ut med mindre yta att röra mig på och det viktigaste som talar mot det hela är att hyran bara skulle bli 5-600 kr billigare. Jag funderade hela kvällen igår, men jag avstår nog en flytt nu. Jag bor redan väldigt billigt. Betalar ungefär lika mycket för en trea som en större etta i stan kostar. Fast min etta är förstås jättebillig *ler*. Annars skulle jag inte kunna ha den kvar. 200 har den höjts sedan 2008. Den var helt enkelt ämnad för mig.

Jaha, intressant, intressant. Mer intressant är det kanhända att jag igår kväll framför tv-n började skumma på ett brev till AF. Senast onsdag ska de ha det för att besluta om mitt aktivitetsstöd ska dras in. Jag fick återkallesen i fredags och räknar man bort helgen ( vilket jag tycker ) så har jag två dagar på mig. Är inte det lite lite? Jag ska skriva rent det på datorn senare, tänkte jag. Men nu ska jag gå ut snart och ladda maskinerna och sedan gå en sväng. Jag tror det är kallt faktiskt, trots solen.

Jag hade lagt kameran på soffbordet när jag kom hem igår kväll, så roade mig lite mellan skrivandet. Fast i natt sov jag i min säng.