BÖCKER, BLOMJORD, BULLE, TULPANER och LÄNKAR

Jahapp, nu har jag fått en promenad, hämtat böckerna, publicerat en ny fiktiv historia på blogglatsen, tagit några bilder som ni ser och fixat dem.

Kör två bilder även i dag på samma motiv. Ville liksom både ha med leendet som på första bilden och mer av brösten som på den andra. Sån är jag och jag tror inte ni blir ledsna för det. Fem nya böcker att sätta tänderna i. Den här omgången var det bara Coelho som jag visste att jag ville ha. De andra letade jag fram, tre deckare och en om healing. Jag har genom åren läst massor av typ liknande böcker och tycker ingen har mer att ge mig. Men den här verkade skilja sig från mängden, men det märker jag. Jag har ju en oläst bok kvar från förra bokbeställningen, Rosenbergs om hans pappa som satt på Auschwitz. Jag har faktiskt påbörjat den och läst två kapitel och än är det inget otäckt. Men det finns ett slags inre, omedvetet motstånd hos mig som gör att jag hellre släcker lampan och sover än att öppna boken och läsa lite. Otäcka deckare är en sak, men hemska saker som man vet hänt på riktigt är en annan sak. Larvig kanske *ler*.

En bulle blev det och för ovanlighetens skull lite kaffe. Dricker ju  annars bara kaffe en gång om dagen, till frukosten, om det inte är kalas eller liknande.  Bullen var väl inte den godaste jag har ätit, men den dög. Jag köpte päron och ost igår för just då kände jag att det skulle vara gott med ett glas rött när jag kom hem. Men så kände jag inte alls när jag väl kom hem igår kväll. Då var jag bara trött. Däremot funderar jag idag på, att om och utifall suget kommer ta det där glaset och päronet och osten lite senare, när jag styr med uppdateringarna.

Blåste lite kallt tyckte jag när jag gick och solen försvann lite då och då. Men sitter man i lä när den är framme, då tror jag det kan vara riktigt skönt. Ingen har ringt ännu, men jag har en känsla av att det här kommer att gå vägen. Det är så osannolikt, så just därför. Men man är ju lite nojig och jag har ju svårt att tro på folk innan jag fått bekräftat, fast samtidigt misstror jag ingen. Knepigt det där *ler*, men så är det. Tanken slog mig iallafall när jag gick...att tänk om det är någon som skojar med mig? Fast, tänkte jag direkt efter...ingen jäkel vet att jag sökt just det jobbet. Nu ska jag ju inte ta ut något i förväg, utan fortsätta söka. Jag har några jag ska slänga in ansökan på idag.

Det är så jäkla mycket jag ska och vill och tänker göra. Såg igår att blomman i oasen håller på att krypa ur sin kruka och då slog det mig att det är hög tid för omplantering av de växter som behöver det. Alltså även de här hemma. Jag brukar plantera om i februari har jag för mig. Februari, Mars.

Så förutom bullen blev det en påse blomjord. Har en öppnad påse i förådet sedan jag satte snödroppslökarna i höstas, men vet inte om den är okej nu eller om den är helt torkad. Fast den ligger i en tät plastpåse, så kanske. Nya tulpaner blev det också. Idag vita av någon anledning. Drogs till just dem så då blev det så. Men hittade några knippen påskliljor som såg lite ledsna ut faktiskt där de låg. De dög iallafall till att pigga upp den vita buketten med.

Förutom blomplantering är det boken som jag nu mer än någonsin vill bli klar med och jag ska påbörja rensning..igen...jag vet. Men nu ska jag verkligen rensa. Har jag sagt det förr? Okej, fast nu ska jag sälja av och ta bort allt jag inte behöver. Sedan ska köpa nytt ha,ha. Nejvars, men jag ska köpa nya solstolar och nytt bord till balkongen och sedan är det vårstädning och kanske, kanske en ny soffa. Pengarna ligger fortfarande här i ett kuvert, men jag har varit lite rädd för att ta dem. Man vet ju aldrig. Det var ju på vippen nu att jag höll på att förlora aktivitetsstödet. Då började jag faktiskt leta mindre lägenhet, fast det har jag inte sagt till någon och jag planerade att börja annonsera och öka hobbykunderna. Nu fixade sig ju allt till bästa och ordningen återgick.

Jag lämnar det. Tänkte ju att det här skulle bli ett litet nätt inlägg. Jag tänker så mycket, så hälften vore nog. Jag var iallafall inne och läste artiklarna på Newsmill om sexköp, alla tre. Var väl inte mycket att hurra för, en aning omoget resonemang kan jag tycka och de är väl också unga, de som skrivit dem. Ändå kliar det lite i fingrarna att skriva ett inlägg jag också, fast de publicerar väl inte mig. Vet att jag försökt förr utan resultat.

Jag läste även på Aftonblaskan debatt om DN:s reportage om sextraffickingsoffren. Jag kan lite grann tycka att det är konstigt. Jag tror BRÅ skrev om det här redan 2009, så det är ju ingen nyhet att hitlurade personer som tvingas till prostitution och i razzior blir upptäckta inte får någon hjälp. Nu är inte alla lurade och i många fall påstår de av rädsla att de inte är lurade, men där borde väl polisen kunna avgöra hur det förhåller sig. Inte genom att tvinga sanningen ur folk utan genom sin polisiära befogenhet och teknik och kontakt med de länder de tvingade kommer ifrån mm. Inte bara skita i det och utelämna dem till sina hemländer där de återigen hamnar i klorna på människohandlare. Men bättre sent än aldrig. Det är jättebra att det skrivs och debatteras om det. Någon gång kanske de styrande får upp ögonen för de verkliga förhållandena.

Fast trots att jag är positiv och hoppfull om det mesta, så tvivlar jag. Efter alla skriverier om den psykiska ohälsan hos både barn, unga och vuxna så läste jag igår att även barnspykiatrin säljs till högstbjudande....eller är det lägstbjudande? Nu blev jag plötsligt osäker. Hur som helst leker man lite med elden anser jag. Jag har inget emot privata aktörer som kan sin sak och där övergångar sker på ett bra sätt. Men det här ser inte ut så. Hur många exempel har vi inte på dåliga upphandlingar där patienter kommit i kläm och till och med till skada? I nästan alla fall handlar det om de svagare i samhället, barn/skolor, sjuka, missbrukare, åldringar. Visst, man ska inte se faan på väggen, det kan bli bra. Men i just detta fall och hur de agerar har jag svårt att se det. Att det kommer att bli bättre än nu alltså. 

Jag svamlar inte bara ifall ni tror det. Jag har tre egna erfarenheter runt liknande. Ett riktigt idiotiskt där jag till och med skrev till Landstingschefen och till tidningar etc. Även andra gjorde det, till ingen nytta. Förrän nu, flera år senare, då de själva insett hur idiotiskt det var. Jag syftar på flytten av ätstörningsenheten här i stan till Motala. De andra två var väl inte fullt så idiotiska, men nästan och personer kom då och gör fortfarande till skada. 

Tiden bara drar iväg märker jag. Är väl bäst att sätta fart med resten och kanske fixa lite ost och päron och lite vin att smutta på när jag sitter här och donar. Jag är glad att jag är vegetarian i dessa hästköttstider. Det går ju an att det är någon form av kött iallafall i produkter märkta med köttinnehåll, fast det är ju lureri att påstå nöt, gris, hund, katt ifall det är häst. På Island läste jag nyss luras de ännu mer. Där märker de produkter, i detta fall en köttpaj, att den innehåller 30% nötkött. I själva verket fanns inget kött alls i den. Vart ska det sluta *ler*? Kan jag lita på att päronet jag nu ska skära upp, verkligen är ett päron?