VÄGLAGET HOS GRETA ( ett inlägg bara för att )

Gud vad många bilder det blev. Jag är väl kanske lite tokig, men någon ska ju vara det. Kan först säga att jag nu ringt igen till personen jag fick numret till i fredags. Nu fick jag kors i taket svar, MEN...den personen har inget alls med min fråga att göra, så jag fick ett nytt nummer och nytt namn och så ringde jag det, utan att få något svar. Fortsättning följer.

Tog inte med något stativ till kameran när jag gick iväg vid tolv idag. Skulle ju inte fota mig, utan vägen jag gick på. Så knäppte ett kort i spegeln i hallen ( helt osminkad ) innan jag traskade iväg.

Var bara tvungen att vända kameran mot solen som sken så fint från en molnfri och blå himmel. Ifall man skulle färglagt den med gult så hade det nästan sett ut som en sådan sol man ritar. Det ser ni om ni lutar er lite bakåt och ser bilden på håll, då ser man strålarna. Hade det varit maj och blå himmel så skulle nog solen sett annorlunda ut. Ska testa det i maj ifall jag kommer ihåg det.

Lämnade min gård åt det ena hållet. Där bussen går och där är det först en smalare gata en kort bit som är helt bar och där finns då gångbana som det smälter mer och mer på. Den gatan är som sagt ganska kort och där bussen sedan vänder går vägar åt två håll. Ett går till några småhus, villor och det andra är vägen på bilden som leder bort från området. Som ni ser är den bar fläckvis, annars är det skithalt och man får gå med små, små steg.

Jag tänkte ju gå samma runda som igår så efter ett tag vek jag in på en annan väg. Den här är visserligen sandad och man kan ta ut stegen lite mer, men måste ändå vara på sin vakt.

Sedan befinner jag mig i grannområdet och där går en större gata som i stort sett är helt bar och här skulle jag väl kunna intervalla fram och tillbaka om jag ville *ler*.

Föregående gata övergår efter en stund i detta, alltså mer och mer snötäckt is och blask och is.

Efter en stund med stor koncentration vart jag sätter fötterna viker jag sedan av från den gatan och in på denna väg som leder till vattnet. Den här vägen blir så småningom mindre och mindre ju närmare  till vattnet man kommer. Hade en annan gång en bild på samma stig, men då var det blött och lerigt. Sandat även här och jag undrar vem som egentligen sköter om det. Tror inte att det är kommunen, fast säker är jag inte. Ligger några enstaka hus här, som jag inte vet om det är sommarhus eller permanentboende.

Nu är jag då framme vid vattnet och jag hade nu solen bakom mig vilket innebar att alla hundra kort ( skojar) som jag tog så fanns min skugga med. Det tar ett tar när man är äldre *ler*, men så kom jag på att vända mig om och ta ett kort åt andra hållet. Här är vattnet till vänster, fast syns kanske dåligt, då det ju är snö på vattnet/isen. Som en parentes kan jag säga att det där finns både skidspår och skridskospår och att jag för mitt liv inte kan fatta att folk vågar. Jodå, i sådana fall är jag en riktig mes och fegis. Skulle aldrig, aldrig, aldrig utsätta mig för den faran. Om det så skulle vara femtio pers på en is så skulle jag tro att just den femtioförsta skulle vara den som föll igenom.  Just idag stod jag faktiskt och höll andan och jag var beredd på livräddning, när jag såg två personer gena över isen från den andra sidan till den sidan jag var på. Ett vuxet, medelålders par. Inte förrän båda stod på fast mark en bit framför mig, andades jag ut. Så larvig....försiktig....fjantig är jag.

Här är jag åt "rätt" håll och ni ser att jag gör tummen ner. Tummen ner för väglaget alltså. Det här är min intervallstig och så länge som den ser ut som den gör så skjuter jag på min föresats. Ska sjutton riskera brutna ben eller bruten lårbenshals. Ja,ja jag vet....avkomman sa samma sak i fredags. Det finns halkskydd. Men hur kul är det? Här kommer lite av min personlighet fram. Den ni kanske inte upptäckt innan. Vissa har, andra inte. Det är som med glidmedel. Hur kul är det?  Jag vägrar helt enkelt, av princip, konstgjorda saker. Har alltid gjort och när jag själv plötsligt gjorde den upptäckten för länge, länge sedan, så har det blivit ännu mer viktigt och ännu mer en princip.

Men det betyder inte att jag är emot det. Tvärtom, det är väl jättebra att det finns...om man liksom är tvungen. Är jag tvungen att köra bil tex som förr till jobbet varje dag, då är det ju självklart att jag använde vinterdäck på vintern. Men jag är inte tvungen att varken gå ut och gå eller att promenera på halt underlag och riskera benbrott. Då avstår jag tills naturen gör tummen upp. Samma sak med glidmedel eftersom jag tog det som ett exempel. Är jag inte tillräckligt våt av naturen för en penetrering, då får jag väl avstå och fundera på varför ( har ännu aldrig hänt ). 

 Kondom är ju en orsak för de torkar ju faktiskt ut slemhinnan, fast då räcker det oftast att spötte lite vid ingångsöppningen. Fast vid en större apparat som fyller ut hela mig och vid utdragna samlag då hjälper det inte att spötte. Då får man avbryta och köra lite annat. Jag skrev ett inlägg när jag inhandlade glidmedlet jag nu har på apoteket. Naturligtvis var jag tvungen att kolla när det var *ler* och enklast var faktiskt att googla glidmedel + gretas svammel. Juni 2008 och jag har väl använt det två gånger. Första gången ville kunden det av någon anledning...en gammal bekant. Andra gången också en återkommande kär bekant men då var det på mitt förslag och beroende på storleken och ytterligare en anledning som jag inte ska dra här.  Det hjälpte i vilket fall inte då, men kanske de nya tunna kondomerna jag nyss införskaffat gör skillnad en annan gång? Fiskar jag månne lite nu?

Här har jag då kommit ut på gatan som leder ut på den stora allfartsvägen. Från vattnet har jag halkat ner för en slänt och ut hit. Jag är alltså tillbaka i mitt område nu och det här är gatan som bussen kommer in på från den större vägen men den svänger in till den korta smala gatan jag visade i början. Jag återvänder nu alltså från det andra hållet mot vad jag gick ut.

Tro det eller ej, men det här är vägen in från förra bilden till parkeringen vid min gård.

Och det här är vägen från parkeringen in till mig. Kanske har jag nu förståelse för att jag inte anser att väglaget inbjuder till att starta intervall som jag planerat denna vecka *ler*. Men faktiskt så tyckte jag att det hade smält undan mer idag mot igår, så hoppet lever. Som vanligt.

Som avslutning kan jag göra en helt relevant jämförelse. Ja jag gjorde den egentligen för rätt länge sedan. När jag en gång skulle gå till skogen och det inte gick att gå som folk på grund av halkan. Den vägen finns inte med här, men den är värre. Man vill ju när man väl bestämmer sig för att röra på kroppen, ta ut stegen och verkligen känna att man går. Det har jag inte kunnat på länge och det är en aning frustrerande. Även avkomman insåg dilemmat i fredags. 

Då när jag fick vända tillbaka på min väg till skogen för att det var för halt helt enkelt och jag stegade fram med myrsteg, då kröp det i kroppen efter att få gå. Gå på riktigt. Gå snabbt. Och då tänkte jag på de gånger, väldigt få gånger, som jag varit tvungen att lägga band på mig i en sexuell akt. Frustrationen var ungefär densamma. Att inte kunna ge sig hän som man vill. De gånger jag inte kunnat det sexuellt är när jag förstått att det låser sig för partnern och det har endast skett i köp och sälj situationer och bara ett fåtal gånger. När jag förstått situationen har jag ansträngt mig till att tänka på annat, räkna får eller vad sjutton som helst. Andra gånger har varit med stadiga partners men vid tokiga tillfällen. Om man haft nattgäster tex som man inte vill ska vakna av värdparets sexaktivieter. Eller man själv varit nattgäst hos andra.

Det har faktiskt hänt flera gånger vilket nog inte är så konstigt. Har man barnvakt och äter och dricker gott och umgås så vaknar känslorna till liv och det är lätt att man då blir kåt. Mindre lätt är det att då hålla igen och när jag visste att jag var tvungen att bita i kudden och vara tyst...desto kåtare blev jag. Samma sak med väglaget. När jag vet att jag inte kan intervalla, ju mer längtar jag efter att få sätta igång och ju svårare det är att ta ut stegen på halt underlag ju mer kryper det i kroppen.