JÄMMER och ELÄNDE och SNÖ PÅ DET

Riktigt som på bilden sitter jag väl inte. Men helt klart behövs en uppryckning. Fast inte idag *ler*. Det är inte rätt dag för det. Bilden är en målning utav Moore.

För en längre tid tillbaka ägnade jag ett blogginlägg åt att man kan räkna ut när man ska ha sina upp och nedgångar genom att notera hur man mår under en fyraveckors period. Jag känner inte för att börja leta efter det nu, kan vara ett år eller två år sedan. Inget jag gör varje månad, men jag uppmärksammar det ganska tydligt ändå. Naturligtvis för att jag alltid varit observant sedan jag i ungdomen gjorde första noteringen. Jag tror faktiskt också man kan se cyklen i inläggen här om man vill, men det är heller inget jag just nu har behov av att kolla upp.

En vecka cirka är man i " botten", sedan klättrar man ca en vecka och sedan kommer en vecka då man är på topp för att efter det sjunka mot "botten" igen. Så är det för alla och med botten menar jag förstås inte depression, utan att man då inte är lika på hugget, inte så kreativ, kanske inspirationslös, kanske fumlig, vimsig. Känner man till när den veckan kommer så är det lättare att acceptera det och man kan undvika viktiga möten och beslut.   Eftersom jag var ganska på hugget förra veckan, tog tag i saker och fick en del gjort så tror jag att jag nu är på väg ner. I mitten på nästa vecka börjar jag klättringen uppåt igen, så v.8 bör vara veckan jag är på topp och det kan ju vara bra ifall AF sätter igång med sitt då. 

Nu kan ju också håglöshet, energiförlust och inspirationsfattighet hänga samman med vädret. Jag försöker alltid hitta orsak till att jag inte är som jag vill vara ha,ha.

Men att se sådant här varenda gång man lyfter blicken mot fönstret gör åtminstone inte mig så värst uppåt. Bilden är inte min, utan tagen från nätet. När jag gick upp var det inte riktigt så och jag funderade faktiskt på om jag skulle ta bussen till stan, köpa bläckpatroner och relä till golvlampan och lite annat, så kunde jag åka direkt hem efter frissan senare i veckan. Sedan var jag väl även i lite behov av folk *ler*. Att gilla sitt eget sällskap och att rå sig själv innebär ju inte att man vill leva som eremit. Jag har ju en bekant som jag våldgästar på dennes jobb ibland ( sällan) och som brukar ställa sitt öra till förfogande när jag är pratsjuk. Jag slängde faktiskt iväg ett sms medan morgonkaffet rann ner ifall vi kunde ta en fika. Kanske borde jag ha förstått att måndagar inte är bästa dagen för någon att smita ifrån sitt jobb. Jag lade tankarna på hyllan och nu när jag tittar ut är jag glad för det.

I morgon har jag löften att infria och åtaganden att utföra, så då måste jag oavsett väder ge mig iväg. Men det ser jag faktiskt fram emot. Jag vågar inte ens tänka tanken hur det skulle vara ifall jag inte hade hobbyn att ruta in veckan med och vetskapen att åtminstone någon är i behov av mina tjänster, min erfarenhet och min " kunskap". Att sälja sex ,med rätt inställning och med egen lust, betyder således inte att man är traumatiserad, destruktiv eller att betrakta som ett offer för manligt maktmissbruk och undergiven dessa mäns önskningar. Eftersom den politiskt korrekta synen är så, ville jag bara dementera den för eventuella nya läsare *ler*.  Att sälja sex kan även vara ett lyft. Inte då bara ekonomiskt vilket det förstås är, utan också mentalt och fysiskt.

Egentligen säger det sig självt. Varför skulle bara en av parterna i en överenskommen sexuell aktivitet njuta och må bra? Och varför måste all sexuell aktivitet vara kostnadsfri? Det är den ju inte ens i ett äktenskap. Det ultimata är förstås tokförälskelse där två blir till ett och världen stannar. Men hur ofta är det ultimata verklighet?

Och hur ofta glider jag inte in på avvikande spår. Veckan ordnade sig iallafall någorlunda. Det satt långt inne och jag har fortfarande inte fått en bekräftelse från en av de bokade. Nu är det en gammal bekant så det behövs kanske inte, men det har varit svårt sista gångerna att få till det så helt hundra är jag inte ännu. 

Märkliga mail dyker upp igen så jag vet varken ut eller in. Bokade in en person som jag träffat förr ett par gånger. Strax efter kommer ett mail med förfrågan om samma dag och namnet personen har är samma som den bokade, fast mailadressen är en annan. Alltså inget vanligt Kalle, Lasse, Pelle eller Svenssonsefternamn. Visst kan det vara en tillfällighet och jag tar det som det och låtsas som ingenting. Nu fanns det ju ändå ingen tid till namnen.

Ett annat mail satte också griller i huvudet, men om personen är sanningsenlig så hade jag rätt i min första tanke. Men det betyder inte att personen förstår utan tycker att jag är dum och oförskämd och vad det nu var.  Jag klickar upp ett mail med förfrågan om tid, att han kollat min hemsida och undrar vart han ska betala och hur. 

Eftersom man aldrig vet vad det är för en person bakom orden, så bör man vara försiktig med att döma. Jag har fått så konstiga mail men ändå känt en nyfikenhet och känslan av att bara vara lugn typ och när personen kommer visar det sig vara världens trevligaste. Här fick jag känslan av en väldigt oerfaren person så svarade bara att jag tyckte hans mail var lite luddigt, för att ge honom en chans att utveckla sig lite mer. Första svaret jag fick var att han var dålig på att skriva., tre minuter senare kom ytterligare ett svar...när har du tid. Sedan kom ytterligare ett mail med frågan om åldersgräns. 

Faktum är att han var väldigt bra på att skriva. Inga stavfel, punkt och stor bokstav. Troligtvis högt betyg i svenska . Jag svarar att felet inte är hans sätt att skriva, mer hans brist på att ta in information och ger honom två av mig troliga anledningar, det ena att han är väldigt ung, det andra att han är oseriös. Det fanns en tid utlagd på hemsidan och där står även tydligt min åldersgräns. Jag informerar att jag inte kommer att uppehålla kommunikationen mer. 

Inte helt otippat kommer ett svar ( ja det kommer fler vartefter) att han inte förstår någonting. Han är 17 år och vill ha en tid. Vad är problemet liksom? Jodå, jag svarade faktiskt ännu en gång, den sista. Om det nu är så att han bara är 17, så bör han få en förklaring att min gräns är mycket högre. Hemsidan har han troligtvis inte alls kikat in på, men kanske läser han här. Och kanske är andra läsare intresserade av hur mailkonversationer kan ( jäklar jag tappade ordet) hampa sig drar jag till med istället. Oftast är det ju inte så här omständigt, men ändå relativt ofta när det gäller nya. 

Annars, om jag ska ge ett bra exempel ny eller gammal bekant kvittar, jag får ett mail med frågan..har du tid för en massage/samvaro då och då klockan si eller så? Är man helt ny kan det vara en fördel att skriva något mer tex...det är första gången jag kontaktar dig.... jag är medelålders, bor långt från dig men är i din stad då och då osv....jag har läst din blogg och blivit intresserad....jag hittade din hemsida och vill nu boka en tid...ja ni fattar.  Jag svarar antingen att det är okej och jag noterar dig där men bekräfta, eller tyvärr det går inte då men välkommen att höra av dig igen. Bekräftar man så spikar jag tiden och informerar om adress mm. Klart. Svårare än så är det inte. Det är bara när det är fler om samma tid och jag ger förslag på olika tider som det kan krångla lite. Mest för mig, som inte vill göra någon besviken. 

Nu ska jag gräva i golvbrunnen  i badrummet ett tag. Lär nog hitta en hel del hårklumpar kan jag tänka mig. Sedan dusch och hårtvätt med nytt schampo och balsam från Pantene. Alltid kul med nytt. Även om det visar sig vara odugligt så är just den första gången speciell. Så är det med hobbyn också *ler*.