Det får bli den här bilden idag, som jag tog i onsdags med cykeln som rekvisita. Fredag idag och nu går vi in i februari. Jämsides med november är det en av årets gråaste månader, därav bloggens utseende denna månad. Tänk vad ljust det kommer att bli när jag uppdaterar nästa gång *ler*.
Jag sitter ju ibland ( oftast på nätterna ) när lusten ramlar över mig eller en ide ploppar upp i skallen och gör blogghuvuden. En del kastar jag, andra sparar jag. Ibland blir det bra, men ändå fel som detta för februari. Ni kanske inte stör er, men jag gör. Jag gör ofta 3-4-5 stycken mest på skoj och utan någon egentlig tanke till vilken månad jag ska ha det till. Hade jag tänkt februari när jag knåpade ihop det här förra året så hade jag inte skrivit bloggnamnet i blått. Troligtvis hade jag nog mars i bakhuvudet när jag gjorde det eftersom jag skrev namnet. Annars brukar jag vänta med det. Jag lär ändra det här vad det lider, men kanske inte idag. Kände bara att jag måste förklara fadäsen, som kanske bara jag ser som störande, men ändå.
Idag lyser solen över oss. Iallafall hos mig. Ändå sitter jag inne med gott samvete och därtill framför datorn. Jag hoppas och tror det blir sol även i morgon. Jag har också lovat mig två kanske tre små glas vin idag ( mina glas är alltså små, rymmer 1 dl ) och även det med gott samvete. Löjligt tycker kanske en del, men det känns lugnt för sinnet....mitt sinne. Löjligt kan det kanske också tyckas att jag faktiskt känner en viss stress idag. Stress över det som jag själv bestämt att jag vill hinna med innan helgen.
Vid halv elva idag bar jag in mackor och kaffe och bänkade mig vid datorn. Visst kunde jag ha gått upp tidigare och därmed fått mer tid, men efter Debatt i går kväll slog det mig att jag borde betala mina "vanliga" räkningar. De manuella fixade jag ju i onsdags och de andra via internet var tanken att fixa som i går morse...vilket jag alltså glömde. När jag då ändå hade fått på datorn var det ju väldigt svårt att låta bli att lägga in bilderna jag tog igår. 34 stycken, men hälften raderades nog. Jag var tillräckligt förståndig för att inte klicka upp photoshop vid midnatt, däremot tycker jag det är så jäkla tråkigt med samma bakgrund hela tiden. Så jag började leta efter tänkbara bakgrunder och jag visste ju i huvudet på ett ungefär hur jag ville ha det. Ja då förstår ni kanske att det blev sent innan jag kom i säng.
Dagens göromål vid computern, som alltså ger mig lite stresskänsla är:
Fixa bilderna med annan bakgrund ( det tar tid men är kul ), lägga in teckningarna i texten till barnboken, sammanställa alltihop och göra till pdf fil, sända iväg det manuset till barnboksförlagen som jag redan har i en mapp. Jag vill lämna det gamla nu och fokusera på nästa projekt och nästa och nästa. Ibland är jag rädd att inte hinna med allt jag vill göra. Förutom skrivprojekten som bara väntar på att bli skrivna, så har jag också vissa resmål jag vill hinna med och jag vill börja dejta igen på riktigt. Inte skaffa en karl på heltid, men lägga några på hög ha,ha att ta fram vid behov och behovet kan lika gärna vara ett biobesök, en utflykt, en resa. Men det är väl en utopi. Några rika typer vore ju inte helt fel. Kul vore det också om dottern och jag kunde ha en gemensam konstutställning i något litet galleri, typ i gamla stan.
Det blev en parentes. Annat jag vill göra innan kvällen och som redan är avbockat är: Uppdatering hemsidan, uppdatering bloggen, skriva blogginlägg, lägga ut ny fiktiv historia på Bloggplatsen, lite mer manligt denna gång. Sedan och det är inte gjort...rensa mailboxarna vilket inte betyder radera utan besvara *ler*, söka jobb. Ja det var väl det hela. Det kanske inte låter mycket men det tar sin tid, speciellt bilderna och barnboksmanuset och särskilt om det ska trilskas som det gjorde här om dagen. Men idag går det nog som tåget. Fast så kan man väl inte säga idag *ler*. Är det något som inte går så är det väl tågen.
Jag uppdaterar ju besöksstatistiken på hemsidan varje månadskifte samtidigt med annan uppdatering. Jag ser statistiken från det att jag startade hemsidan 2005. 2006 var december den månad som jag det året hade mest besökare, men då var det liksom en ständig ökning. Sedan har januari lustigt nog, även i år, varit den månad på året som haft mest besökare...utom 2009 då var det februari. 2011 började besöksantalet att succesivt minska ( två år efter det att jag slutat annonsera ). Idag såg jag att januariantalet i år var större än det var förra året, ja överhuvudtaget större än någon månad förra året. Om det bara är tillfälligt eller om det håller i sig vet jag ju inte. Jag har inte ännu börjat annonsera igen. Jag har ju lite tankar åt det hållet och då betala för en fast annons. Det här att hålla på och försöka ligga först på tex rosa sidan är inget för mig.
Att jag överhuvudtaget funderar på att börja annonsera igen beror ju förstås på att jag gärna vill träffa lite nytt och att nya intressenter på sexköpsmarknaden troligtvis inte har en aning om att jag existerar ( fast jag tror det *ler* ). Jag tror att alla vet vem jag är. Är det det som kallas hybris ha,ha? Nu är det ju inte heller så att mina gamla, trogna kunder inte längre kan stilla mitt behov. Det kan de absolut. Men jag har plitat ihop en liten lista, ja jag har listor på allt, med diverse saker jag gärna vill uppnå och tyvärr kostar en del av dessa pengar. Pengar som jag inte har.
Jag är förstås inte ensam om att vilja ha saker fastän penninpungen är tom och jag vill då återigen poängtera att lösningen på det INTE är att BÖRJA sälja sex. Att lägga sig på rygg och sära på benen för kreti och pleti endast i det syftet att man behöver pengar ( för hyra, droger, mat, kläder, resor etc ) slutar aldrig lyckligt. Men i kombination med egen lust, nyfikenhet, intresse, spänning osv, då kan man testa. För mig handlar det alltså inte om att BÖRJA, utan mer om att fortsätta.
Längtan efter, eller behovet av...pengar, verkar de flesta bära på. Det är bara sättet att uppnå det som skiftar. Bankrån, personrån, inbrott, guldsmedsrån, försäkringsbidrägerier, falska fakturor, mutor, korruption, sko sig på andras utsatthet osv, osv. Vissa straffas, andra inte. Såg nu som hastigast en rubrik att Telias vd avgår. Mer info om det lär jag antagligen få under kvällens nyhetssändningar på tv.
Jag läste, kanske var det igår, om en privat läkarmottagning på Stureplan som fifflat med sina fakturor. 44 % av de påstådda läkarbesöken hade visst aldrig ägt rum och..och..och... de här är inte på långa vägar ensamma och de samsas med restauranger och andra näringsidkare. Alla, åtminstone MÅNGA vill göra sig en hacka oavsett om man är en stor företagare, eller känd krögare, eller "seriös" vårdinrättning, eller privat skola, eller statlig organisation för att hjälpa flyktingar, eller avdankad politiker.
Sedan finns andra fuskare. De som Alliansen tror är i majoritet bland sjukskrivna och arbetslösa. Jämfört med ovanstående så är det en promille kanske, men det slås upp stort i media. Precis som att ..ser ni nu, vad rätt vi har. Det jag nu syftar på är ytterligare ett fall ( av två) där någon lurat försäkringskassan på massor av pengar genom att låtsas vara i behov av assistenter och då en eller flera familjemedlemmar agerat som sådana. Lika lite som jag förstår hur man kan fiffla med fakturor, förstår jag hur man kan iscensätta ett sådant här arrangemang. Att låtsas vara handikappad. I mitt huvud är det ungefär som att man önskar att man vore det. Hemskt, enligt mig. Och att involvera sin familj i denna hemlighet. Det här är värre än att frivilligt sälja sex. Tycker jag.
Gud vad tangenterna går idag. Ändå har jag inte börjat smutta på något vin ännu. Men snart ska jag och till det ska jag äta en tallrik med halverade körsbärstomater, örtsalt, rödlök och fetaost. Resten av fetaosten ska jag smula över morgondagens haricortsverts som jag bränner till i stekpanna med massor av vitlök. Inget granatäpple denna helg. Jag glömde faktiskt bort att köpa, så det blir blåbär som vanligt till tv-n.
Medan tomater, fetaost och lök står till sig ska jag kolla in om det finns några jobb att söka. Man måste ju redovisa var månad till AF, även om det inte finns några. Nu vill jag ju ha ett jobb och jag vill vara självförsörjande, känna mig behövd och slippa stå under kontroll av AF, så jag letar ju varje vecka. När jag pingade förra inlägget såg jag en rubrik på nyligen.se som jag blev nyfiken på. Jag måste nog säga att i min kommun är de ändå relativt mänskliga på AF. I och för sig vet jag ju inte hur alla handläggare är, men jag har aldrig hört att någon måste söka 50 jobb i veckan oavsett om de har kompetens för dem eller inte. Däremot slänger man ju ( läs jag ) in ansökningar som man tror/vet att man skulle klara av, trots att jag inte har de kriterier som eftersöks.
Artikeln jag hamnade på finns på Helsingborgs Dagblad och den tar upp dels frustrationen hos de som måste söka vilket jobb som helst och även frustrationen hos de arbetsgivare som måste ta emot tusentals med ansökningar där den sökande inte ens har kunskap till jobbet och i värsta fall inte ens vill ha det. Men måste söka enligt AF. Hur sjukt är inte detta ? Inte kan väl det här ändå vara meningen med Alliansens jobbpolitik? Jag menar, söker man en kock så vill man väl inte gå igenom en massa ansökningar där den sökande aldrig lagat mat. Eller om man söker en truckförare så ska väl inte AF tvinga någon som aldrig sett en truck att söka det? Herregud, säger jag bara och hur kan AF:s personal bara spela med i det här idiotiska spelet.
Nu är det nog dags för ett glas rött att smutta på medan jag letar jobb och besvarar mail. Sedan står barnboken på tur. Det är viktigare att få iväg den än att fixa bakgrund på bilderna. Men jag ska hinna båda innan Skavlan. Har ni orkat ända hit så önskar jag er en skön helg med förhoppningsvis lite sol.

2 kommentarer:
Jag orkade läsa allt "pust"!!!
Ha en bra helg du också
Det är ordning på dig...Svenne.
Skicka en kommentar