SÖMN DRÖM, FAS 3, PUMOR PÅ YOUTUBE

Också en bild från igår, med den tigtaste av kjolarna. Testar man gamla kjolar så måste man ju ha en överdel ( måste och måste) så rev även fram alla gamla toppar jag sparat. Nu har jag två bilder kvar- de bästa, plus en som jag ska ha till högersidan här på bloggen vid någon uppdatering. Man är ju lite som ett barn ha,ha och vill visa alla på en gång, men de här som är kvar ska jag spara på, ett tag. En vecka eller så.

Det blev inte mycket till tv-tittande igår. Såg Sandhamnsmorden till första pausen då jag slog över till ettan en sväng och då ringde telefon. Eftersom det var en avkomma så svarade jag förstås och när vi pratat klart var klockan över halv elva. Men det gjorde inte så mycket. Mellan dessa två val...tv eller barn...är valet inte så svårt. Låg sedan i sängen vid kvart över elva, läste till cirkus halv ett, somnade som en stock och sov till elva idag. Tog väl igen de två tidigare sömnlösa nätterna, fast man kan inte ta igen förlorad sömn egentligen. Visserligen sov jag inte i ett streck, utan i etapper. Lite märkligt faktiskt. Jag sov och drömde, vaknade till och försökte komma ihåg drömmen men somnade snabbt om och drömde nytt för att återigen vakna till och snabbt somna om och drömma nytt, vakna, somna, drömma. 

Det var som att det var meningen att jag skulle vakna för att hålla drömmarna åtskiljda. Men eftersom uppvaknandena var så korta hann jag liksom aldrig fundera över det jag drömt och minns därför knappt något av nattens upplevelser. Jag dansade foxtrot i en nybörjarklass i en dröm kommer jag ihåg och i en annan glömde jag plånbok och busskort vilket skulle göra det omöjligt att ta mig hem på kvällen. Men sa till folket i periferin.. att det löser sig alltid. Har också ett svagt minne att jag drömde om mat i en av drömmarna, samma mat som jag ska bjuda på, på lördag. Nu är det nästan lite spännande att se vad den här natten ska bjuda på *ler*.

Trots att dagen var rätt långt liden närjag vaknade, låg jag kvar och var nära att somna om igen. Jag låg och funderade på om jag skulle jacka i den externa disken och föra över lite bilder från tiden innan sexhobbyn, när jag sökte sexpartners på vanliga dejtingssidor och skriva ett inlägg om det. Några känner nog igen det, de som läst Expressenbloggen tex eller de som hängt kvar sedan den tiden. Men flertalet av de som läser svamlet idag, gör det nog inte. På alla de bilderna visar jag förstås ansiktet, men det borde vara lätt att kapa av. Nu har jag faktiskt inte kommit så långt, för hittade annat intressant som jag vill ha med i dagens inlägg.

Iallafall intressant för mig. Sluta inte läs nu för att jag skriver Fas 3. Vi får aldrig sluta skriva om det eländet. Det ska tjötas och nötas tills det försvinner. En som verkligen ligger i är Martin Moberg som skriver en eller flera gånger dagligen. En annan är Mikael Persson som jag länkar till ibland. Yrkesfolk för Arbete ytterligare en som jag även tror jobbar lite med frågan, inte bara skriver. Det kanske de övriga också gör för den delen. I det här inlägget har de skrivit ett brev till Arbetsmarknadsdepartementet. Gå gärna in och läs det. Det är bra. Förutom dessa finns det många fler och det twittras säkert och på Facebook finns ett uppror, fanns iallafall, men det finns säkert kvar.  Solrosuppropet ej att förglömma där många engagerat sig. 

Så är det då pumorna som jag hittade för ett tag sedan och som jag även länkar till här i länklistan på bloggen. Paula och Pernilla. Alla kämpar på sitt sätt och de här är så pålästa, så säkra på sin sak, formulerar sig bra i både tal och skrift och skyr egentligen inga medel. Av det jag hittills läst av dem finns inga åsikter som skiljer sig från mina. Jag hoppas de orkar stå på sig. Av egen erfarenhet så vet jag hur svårt det är att gå emot politiker och etablissemang och fortsätta stå upp för sin sak. Ensam klarar man det inte, men de är långt ifrån ensamma tack och lov. Ändå kan det komma stunder då man helst skulle vilja lägga sig ner och dö ( iallafall skita i allt ). Den dagen eller de dagarna måste man acceptera och sedan försöka samla ny energi för att nu jävlar...typ. Ger man upp har ju allt man gjort varit förjäves. Nu har jag en känsla av att ingen av dessa pumor har för avsikt att lägga sig, trots bakslag och bakslag får man tyvärr räkna med. 

Oavsett vad ni tycker om Fas3 eller om ni tycker det är tjatigt eller blabla, så gå in och lyssna på hälsningen till Fredrik från en av pumorna. Det är inte en rekommendation, det är en uppmaning *ler*. Själv ska jag gå och blaska av håret.