LUNDELLTEXTER, AKTIVITETSSTÖD

En av de fyra bilder jag tog sist efter iden jag hade fått i skallen och där jag tyckte att alla fyra lustigt nog blev användbara. Två ligger nu på hemsidan, inte ofta de hamnar där före bloggen och en sparar jag till något kanske. Det är ju samma stuk på alla fast lite olika poser. Egentligen var iden att sprida ut julkorten över hela kroppen, men det hanns ju inte med innan självutlösaren knäppte.

Glömde bort mig och laddade kaffebryggaren när jag skulle fixa frukosten. Bestämde mig för att strunta i att köra en veckas avgiftning till. Med mitt kosthåll får jag ju egentligen inte i mig så väldigt mycket "gift". Det är frukostkaffet, vin, konsever och eventuella E-ämnen och någon sällsynt gång sockerprodukter ( typ kanelbulle).

Det blir nog inte mycket med den här dagen, vilket i och för sig kan vara skönt. 10 grader kallt ute, så håller mig inne i värmen. Fick ett glädjande besked på telefon på förmiddagen. Det gällde inte mig utan en annan person som önskat att något skulle bli som den ville, så jag har i några veckor gått och tänkt... att måtte det bli så, måtte det bli så...och idag fick jag veta att saken det gällde hade gått i hamn. Då blir man glad.

Annat som gjorde mig glad var skivorna som damp ner på mitt hallgolv. Har suttit och läst igenom alla texterna till Lundellskivan nu. Det är ju som dikter. Nu kan jag inte påstå att det var så jättebra texter, enligt min smak. Inte riktigt som jag trodde, fast vissa strofer var förstås bra. I låten Gordon Gecko tillexempel,som troligtvis handlar om honom själv ( tror faktiskt att alla låtarna handlar om honom ) där kämpar han för att ta sig från A till B och sedan kanske han från B kan ta sig till C. Han tog en lång semester, men nu hänger han på sig oket igen, långa farväl är inte bra för hälsan och så strofen då:
Ingen är så rik att han
inte vill ha mer.
Där pengarna talar
är sanningen stum.

Bäst är nog Folket bygger landet II.
Dom säger att folket bygger landet.
Men jag vet inte längre
om det kan va sant.
Jag kände mig som hemma här en gång.
Nu verkar nästan ingenting bekant.

Ytterligare en strof i samma låt.
Vi kan komma samman
när vi sitter i nöd.
När allt blir bättre sen
skiter vi i varann
och älskar vårt överflöd.

Jag ska inte plåga er med fler Lundelltexter *ler*, men litegrann är det här en musiksatt fortsättning på hans senaste bok "Allt är i rörelse"( och nu har jag ägnat nästan en timma åt att hitta inlägget där jag skrev om den boken, men hittade det inte, men fann annat kul ) Hur som helst är den boken mest gnäll och klagan och antagligen kom de här texterna till ungefär samtidigt. Kände igen episoden med backspegeln bla, som ramlade av en ny nyköpt bil. Den drog han i boken och den inleder låten Rent Förbannat. Fast riktigt allt har han inte skrivit själv. Plura har tex gjort både text och musik till Fula pojkar.

För att då övergå till något som inte gör mig glad. Nästan mer irriterad. Aktivitetsstödet har inte kommit in på kontot, vilket innebär att jag inte har betalat min privata hyra ännu. Ska ringa hyresvärden i morgon, eller onsdag, om det inte kommer in till dess. Några hyresanmärkningar vill jag inte dra på mig *ler*, jag som flyttar så ofta. Det ska vara prickfritt.

Jag kan nästan höra hur vissa nu tänker....att det är inte konstigt att hon inte får aktivitetstödet, då hon inte är placerad på någon Fas3 plats. Fast det har inte med det att göra alls eftersom jag aldrig ( hittills iallafall) vägrat plats. Just nu väntar jag och jag väntar gärna hur länge som helst ha,ha. Bollen är alltså inte hos mig. Nä, orsaken är att de är tröga där uppe i Östersund eller vart det nu är de sitter. Man skickar ju in rapport varje månad och jag skriver i mina på nätet och drar ut och skickar iväg. Ibland är jag för snabb, så fick nu sist tillbaka rapporten ihop med en ny där en nitisk person med understrukningspenna markerat vad jag ska fylla i, det vill säga allt.  Jag kollar vad jag missat och inser att det enda jag glömt är datumet vid namnteckningen.

Tycker det är lite löjligt. Eftersom allt är ifyllt enligt konstens alla regler och det bara är datumet när jag undertecknar det som fattas, så hade det väl räckt med att skicka tillbaka papperet och vänligt informerat mig att skriva i datumet. Nu skrev jag i allt omigen på det markerade papperet och skickade tillbaka det, plus det med missat datum. Kunde inte heller låta bli att skicka med en lite ironisk lapp och det är väl den jag får sota för nu...kanske. Men har man makt så har man och vill de jävlas så får de väl. Jag vet att jag kommer att få anstånd med hyran, för det här är inget jag kan påverka.

Någon uppsats har jag inte läst ännu och skiten i samhället orkar jag faktiskt inte med för tillfället. Jag ser det som ett friskhetstecken. Men lugn, snart är jag där igen och petar i allt som stör mig. I morgon måste jag ge mig ut. Först en sväng till min kära oas för ett möte och sedan tänkte jag åka ner till stan i några ärenden. Det viktigaste ärendet, eller viktigt och viktigt, det som far runt i huvudet är att kolla madrasser med automatisk pump. En ide jag fått. Istället för att ha en stor säng som tar plats i förrådet och som kanske bara används en eller två gånger per år, så funderar jag på att införskaffa en uppblåsbar dubbelmadrass. Stockholmsungen hade en sådan och det var hur smidigt som helst och helt okej att sova på. Sedan kanske jag som av en händelse hittar någon liten klapp till den allra minsta familjemedlemmen. Det vet man aldrig. Värmeljus är viktigt också. De bara brinner upp.

Julklappar har vi annars alla kommit överens om att helt slopa i år, vi som är vuxna och kan prata alltså. Nu har vi sagt det i många år och jag är väl den som stöder det mest, med tillägget....fast jag måste  iallafall få köpa något till mina barn. Så det har slutat med att den som fått mest julklappar har varit jag, för ungarna vill ju förstås ge sin mamma något också i så fall. Men nu, nu har jag bestämt mig och lovat alla. Jag ska inte köpa någonting till dem. Minsta skitungen kom på en annan ide, som vi ska köra istället och det är inte hasard, för det har vi kört ibland och jag tycker det är så tråkigt numera. Skitkul de första gångerna, men nu bara blä.

Jaha, nu vet ni det också. Nu ska jag hoppa runt lite och få upp flåset, innan jag tar itu med plockning av ögonbryn, peeling, dusch, inpackning med mera.