ETTAN TUR OCH RETUR I KYLAN

                              Eftersom det är dåligt med nya bilder så blir det en äldre idag också.

En himla tur måste jag säga att jag kom på fadäsen med balkongdörren igår kväll. Tror nog att jag har bloggen att tacka för det. Hade jag inte skrivit om dagen och på så sätt rullat upp händelserna i minnet, kunde det ha dröjt länge innan jag började fundera på om jag stängde eller inte. Om ens någon gång kanske, för jag lämnar ju ytterst sällan oasen när jag vädrar. Det hade inte varit så kul att komma dit nästa vecka med troligtvis en helt utkyld lägenhet, och om det nu blir oväder som de sagt, kanske även med inblåst snö. Jag hade heller inte kunnat bjuda det inbokade besöket på massage i ett iskallt rum.

Det var inte många minuter under resten av gårdagskvällen som jag INTE tänkte på ettan. Inte så mycket på att obehöriga kunde ta sig in, för det är inte så troligt. Utan mer på energiförbrukningen...har elementet precis vid balkongdörren och i natt var det upp mot 20 grader kallt och så på min blomma som står bara en liten bit in. Dessutom gick jag hur många gånger som helst igenom hur och vad jag gjort. Jag kanske stängde den iallafall.

I morse kletade jag på lite mascara, drog på tigts under jeansen  (-15 när jag gick upp ) drack en kopp kaffe lite snabbt och tuggade i mig en knäcke. Virade in mig i en tjock halsduk, drog mössan över öronen och begav mig till bussen. Den kom som den skulle. Kikade upp mot baksidan av huset när jag gick till ettan och visst...jag behövde inte leta efter min balkong, fanns bara en balkongdörr som stod öppen. Då hade jag iallafall inte åkt förjäves. Återigen är jag så jäkla glad att jag kom att fundera över om jag stängde eller inte.

Visst var det kallt när jag kom in. Lustigt vore det annars, men jag hade ju inte tack och lov öppnat dörren på vid gavel, vilket inte  ens går då balkongen är full med snö. Men kanske 3-4 dm. Blomman verkade så här vid första anblicken okej, lustigt nog, men det kan beror på att gardinen som hänger för fönstret är ganska tjock. Oerhört skönt att nu slippa tänka mer på det. I väntan på att bussen skulle ta mig hem igen så handlade jag lite av de tunga sakerna till jul typ julmust och mjöl och så fick jag med mig hem vinet. Så nästa veckas handling känns plötsligt inte så betungande. Det är väl som ena avkomman sa igår kväll när jag berättade, att det är säkert någon mening. Om ungarna är påverkade utav mig? Nej, varför tror ni det? 

Strax efter tolv var jag hemma igen och utanför min dörr låg ett litet  postbrev. Ja, litet och litet kan ju diskuteras. Jag förstod innan jag ens tittat på handstilen på adressen att det är säkert från 08-ungen. Vilket det var. De kommer inte ner i jul för hon har precis börjat jobba efter sin ledighet och lämnat över barnledigheten till pappan och då är det inte läge att propsa på att vilja ha långledigt. Klart att jag vill träffa dem, men inte nödvändigtvis i jul och julklappar ska vi ju inte syssla med i år och det är alla överens om....även jag. Men det handlar om oss vuxna ( som kan prata ). Så för att komma till sak. Igår skickade jag ett nästan likadant postbrev/paket till dem, med en liten klapp till den som inte kan prata och så lite kläder till densamme som inte är klapp utan bara för att jag vill och så det godis som jag alltid köper till jul som de kan äta eller ge bort i sin tur. 

Helt ovetande om varandras tilltag skriver 08-ungen nästan exakt samma som jag gjorde till dem. Det är ingen julklapp, det är bara för att jag ville. Äpplet faller inte långt från trädet eller vad man säger. Vad jag fick? En liten tygtomte och ett paket ovanligt te plus en tröja ( billig ) som jag bett henne köpa och som det var meningen att jag ska betala. Det är bra med ungarna nu, för de har det intresse som jag inte har för kläder. Jag är egentligen totalt ointresserad av mode och trender, trivs jag med något kan jag liksom ha det i 15-20 år utan att bry mig om det är modernt eller inte. Men då är det bra att bli lite tillrättavisad ibland *ler*.

Oavsett jul, så det här med barn och uppväxt och uppfostran. Jag ogillar ordet fostran, men hur man betett sig mot sina barn, vilka regler som gällt för alla i familjen osv ( det är det som är fostran enligt mig ) så blir jag nästan tårögd varenda gång jag pratar med ungarna. ( det här med lättrördhet ökar tydligen  ju äldre man blir ). Allt som man förmedlat bara genom att vara den man är, har liksom fastnat hos de här individerna och man blir då så oerhört stolt över att de här fina tankarna och orden de säger och hur de agerat vid olika situationer kommer från mina barn. En bekräftelse på att man åtminstone gjort något rätt.  Man kan förstås vända på det, för samma sak gäller oavsett vad man förmedlat. Är det positiva saker så fastnar det och är det negativa saker så fastnar det.

Och nu lämnar vi det. Jag har några länkar, men eftersom jag nu förvillade mig in i annat så stuntar jag i dem och jag struntar också i att ha åsikter om gårdagens Debatt om dels pedofili men även om adventskalendern. Kan väl säga så här, att ingen föds till denna värld i syfte att förgripa sig på barn. Att Sjöberg sitter fast i sina egna upplevelser är naturligt, men hans lösning på problemet är inte okej. Jag kan dra paralleller till många av de kvinnor som är starka motståndare till prostitution och till mäns våld mot kvinnor. De sitter också ofta fast i sina egna upplevelser och är oförmögna att se verkligheten i ett vidare perspektiv. Det är mänskligt, men det ska inte utgöra underlag till omänskliga lagar. Våld är aldrig okej och inte heller övergrepp mot barn men det finns alltid en orsak och finner man den är det alltid bättre att förebygga än att straffa.

Nu ska jag  gå och kleta i toning i håret. Har sett de gråa stråna i luggen på sista tidens kort och i spegeln förstås. Tanken är också att få upp en julaktig gardin i köket och julöverdraget på soffan. Har barn på mat i morgon, åtminstone en men kan bli fler. Eller så blir det ingen. Blir det blåst och snö så kan vi gott vänta tills söndag. Men det finns en anledning till att jag bör träffa åtminstone en av dem denna helg och den anledningen kan jag ju dra en annan gång. Nu tar vi helg och jag hoppas alla får en helg som är till belåtenhet.