ORENS

Jag skriver nu, innan jag bänkar mig vid tv-n med blåbär och fil vid åtta. Men jag publicerar det inte förrän eftr Arne Dahl, vad nu klockan är då. Jag har nämligen sett på statistiken att det ofta ( inte alltid) är en besökstopp vid 22-23.00, samt vid 07.00. Syftet nu är förstås att ni inte ska ha något nytt inlägg förrän ni läst det tidigare. Ja,ja...jag vet...jag är knäpp. Men så är livet. Läser man en blogg skriven av en knäppis, så är det så *ler*.

Att jag kör med svart text idag beror inte på att jag känner mig svart. Kanske lätt att tro så, eftersom jag väldigt sällan ( nästan aldrig) använder svart text i bloggen. Nää...det är mer för att jag tyckte att det stärkte seriositeten i förra inlägget och för att det är lättare att ta till sig svart text för ögat eftersom det är vant vid det. Själv tycker jag att det är rätt trist med svart text, fast behagligare att läsa en bok med svart text än med ex röd eller grön. Men nu är ju inte det här en bok, utan en blogg.

Men om jag håller mig kvar vid bok, så har jag nu i helgen läst klart Ninni Schulmans debutbok "Flickan med snö i håret", som bara finns i pocket numera ( och kanske alltid bara gjort..jag vet inte ). Jätte frustrerande i början, tills jag skaffade glasögon med mer förstoring. Egentligen inte alls bra, för svårt sedan att återgå till mindre förstoring och ja, jag ska ta mig till en optiker snart. Är fyra år sedan sist och då fick jag ett par läs och ett par datorglasögon. De sistnämnda har jag på näsan nu, men läsglasögonen försvann i flytten hit. Himla tur kan jag tycka att det inte var tvärtom.

För att fortsätta med boken, så var den så bra som jag räknade med. Hade ju innan läst hennes andra bok. Hon skriver bra, tycker jag, men smaken är ju olika. I den här hade hon med lite prostitution också och sättet som hon beskriver det hela på gör att jag gillar henne ännu mer. Hon får med både traffickingsoffrens vånda och att köparen inte behöver vara ett svin. Ena köparen var polisens egen pappa. Har ni inget för er så läs hennes böcker. Jag vet inte om någon tredje är på g, men jag hoppas så. Miljön är Värmland där hon är uppväxt. Om någon undrar så tillhör hon inte Schulmansläktet biologiskt, men hon var gift med Alex Schulmans bror Nicklas.

I natt påbörjade jag "Rekordvinnaren". Har bara hunnit läsa två kapitel, men längtar redan efter att krypa ner under täcket, puffa upp kuddarna, liggsätta mig bekvämt, sätta på glasögonen, slå upp boken och fortsätta läsa och läsa tills ögonen går ihop. Den är kul och påminner faktiskt om hundraåringen. Att läsa är ett bra sätt att fly verkligheten.

Skriva är också det ett bra sätt för att både försvinna bort från vardagen och att förstå den och att förstå sig själv. Jag skrev lite natten till igår och jag skrev en hel del igår, men det blev inte som jag trodde. Jag är alltså inte klar och sista ordet är inte skrivet i det här projektet. Men snart. Hoppas jag. Det är bara så svårt att sluta för jag kommer på mer och mer och mer.

Tvätta gjorde jag igår också, fast det var inte menat så. Jag blev bara så irriterad på kassarna i hallen med ettans smutstvätt. Jag hade tvättstugan bokad till nästa helg, men fixade inte att se skiten och sedan vill jag ju bära tillbaka de rena sakerna så fort som möjligt till oasen. Så jag gick ut och kollade läget, fanns en ledig på eftermiddagen så körde en maskin här hemma först och sedan två i tvättstugan och flyttade sedan fram nästa tvättid en vecka. Så nästa helg kanske jag kan göra det jag inte gjorde denna helg *ler*.

Rensa behå och garderober tex. Men jag måste nog snart sluta med de här föresättningarna och låta de ske när de sker. Inte helt lätt, men jag hatar mig själv när det inte blir som jag tänkt. Bilderna är från i förmiddags. Jag har i en av byrålådorna behåar ( lustigt ord ). Hälften av dessa är obekväma, för små, urtvättade etc. Jag har rensat, senast när jag flyttade nu sist och lagt kasserade i en påse, obekväma till vänster, fungerande till höger.

Förra helgen fick jag på mig en jätteobekväm ( tog fel på höger och vänster eller tänkte inte ), fast märkte det inte förrän jag satt på bussen och sedan hela tiden fick rätta till den för att ena bröstet åkte ur. Ojade mig förstås och gnällde och förbannade. Bestämde mig där och då att nu sjutton ska det rensas. Och varför överhuvudtaget spara på kasserade??

Idag innan frukosten tänkte jag att jag tar ur lådan för att fixa det här när jag fått i mig kaffet och kollat datorn. Fick då även ide att fota och fick mer ideer så fotade mer. 26 bilder i två outfiter som i slutänden blev tre sparade  med ena outfiten och fyra med den andra. Den andra får ni se i morgon. Det är bara en av den andra som platsar på bloggen.  Efter  kaffe, mackor och dator var dagen långt framskriden. Enda luften jag fick igår var när jag gick fram och tillbaka till tvättstugan, så trots att mina fingar var iskalla efter datorsejouren så drog jag på jeans, tröja, halsduk och vantar och begav mig ut.

Blev knappt 30 minuter, sedan varm dusch och sedan började den inre stressen...kolla mail, söka jobb, fixa korten, blogga. Den här jäkla lådan med sina behåar står där jag lämnade den. På min säng. Orörd. Och nu börjar Arne Dahl.