INGA MÅSTEN IDAG

Hur blev den här dagen då? Jo, tackar som frågar, den blev som den blev och alltså inte alls som den var tänkt. Är jag förvånad? Är jag irriterad? Grämer jag mig? Förbannar jag min dåliga diciplin? Icke. Inte idag. Väldigt skönt måste jag säga att kunna strunta i samvetet, strunta i mina egna påhittade borden och inte bry mig om något eller någon. Har inte ens pratat i telefon, bara sms-at med ena avkomman och jag har inte varit utanför dörren och inte läst några nyheter.

Men till skillnad mot zombiedagen då jag var orkeslös och lustbefriad så har jag idag varit full av liv. Började dagen vid köksbordet med tända ljus framför skrivdatorn och jag kommer nog att avsluta dagen med tända ljus vid köksbordet framför skrivdatorn. I natt någongång. Vanliga datorn har jag inte brytt mig om. Jag har varit inne i datorrummet en enda gång och det var när jag hämtade almanackan och ponchon. Trots t-shirt och tröja blev det kallt att sitta still.

Då, i morse sken solen så jag försökte skynda mig med mailen, bloggläsningen och annat för att klicka upp skrivprojektet, komma in i det jag sist skrev och sedan ta en liten kortare promenad i solen. Mest för att solljuset är jätteviktigt för vårt välbefinnande men även för att passa på att posta en bok som en person ville ha. Min egen bok alltså. Det är väl fyra stycken nu som som de sista månaderna hört av sig och velat köpa de sista exen jag har. Men sedan blir det inget mer. Jag uppger bokkontot ( ofarligt ) och summan de ska sätta in och att jag behöver en adress. Efter det är de som bortblåsta, utom den här då. En av dem bor här i stan och ville ha förslag på tider då han kunde hämta den. Gav några tafatta förslag eftersom det är svårt att veta med tanke på AF och jag vill då överlämna den på neutral plats, inte i oasen. Man vet aldrig och hellre för försiktig än för dumdristig. Sedan blev det tyst. 

 Nåväl, när jag var klar med mitt datorstyr...minus nyhetskollen...så var solen puts väck och jag kände mig frusen och ville inte alls gå ut. Och då gjorde jag inte det heller. Jag tog upp vitkålsoppa från frysen som legat där rätt länge. Smulorna på golvet låtsades jag inte se ( hade en tanke igår att köra en snabb avstädning), men toaletten ville jag ha fräsch så gick en rond med toaborsten och rengöring av handfat.

Klickade upp skrivprojektet och började läsa. Precis som sist. Inte ända från början denna gången, men kanske från mitten. Med tanke på att det är över 150 sidor totalt så tar det ju en stund. Då skummar jag ändå bara, men vill ha det sist skrivna i huvudet för att inte upprepa redan skrivet bla. Hittar ju alltid mycket som ska ändras och formuleras om och tas bort, men sådant tar jag när allt är klart. Men tänkte när jag satt där försjunken i mina egna ord, att om jag någongång skriver den där romanen jag drömt om och som jag har flera upplägg till, då måste jag skriva hela tiden. Inte varannan vecka, en gång i månaden eller var tredje månad som det är nu. Just för att ha hela upplägget och historien i huvudet ständigt.

Fast jag blir förvånad ( det är inget skryt ) att varje gång jag läser det här sista projektet så tycker jag att det är rätt bra. Trots att det är jag själv som skrivit det så blir jag fängslad och det måste väl vara ett bra betyg. Eller så är det brist på självkritik och för stort ego.

Himla trött i ögonen blev jag så tog paus och åt varm, god soppa och styrde med lite av varje en stund. Men inget garderobrens som också var en tanke igår. Gav lite goda råd via sms, som sagt. Bytte till nya ljus för nu var det sen eftermiddag och halvmörkt ute. Kollade tv-tidningen ifall det mot förmodan fanns något mer än Skavlan att se ikväll. Hittade inget, men såg att jag missat reprisen på "Det perfekta livet", fast det var inget jag var så ledsen för.

Bänkade mig vid skrivdatorn igen med förutsättningen att nu skulle det skrivas klart. Men, men, men ... jag verkade vara blockerad och ingen ro hade jag. Hoppade hela tiden upp och ner, fyllde på vattenglaset, åt torkade plommon, hämtade ostriskaka. Började gå igenom bilderna jag har på den här datorn, vilket inte är många och jag kan dem i sömnen, fortsatte med att klicka upp artiklar och insändare jag skrivit. Jag kunde lika gärna gått och gjort något vettigt. Fast vad är vettigt? Var ändå ganska befriande att bara sitta där i värmeljusens sken. Klickade upp webcammen och knäppte några knäppa kort för skojs skull. 

Fick sedan en ide att det var dumt att ta idiotkort och bara radera, så jackade i det mobila bredbandet igen och googlade redigeringsprogram ifall det fanns något nytt gratis onlineprogram. Fotoflexer har jag redan länk till. Det var det jag trodde gav mig virus och skit sist på den stationära, fast det tror jag inte längre. Sista fotot i inlägget är därifrån. Men jag hittade något annat där jag blev fast länge. Tog ett tag innan jag fattade att det funkade med foton och att jag kunde ändra språk och få svenska. De första korten är därifrån. Sumopaint heter det och innan jag förstod allt så insåg jag ändå att det var ett kul program och lätt att rita på. Lättare än paint. 

Så innan jag nu började med det här inlägget så mailade jag länken till mig själv för att få det på min vanliga dator. Såg då när jag var inne på mailen att ( om det inte ändras ) är nästa vecka ganska så klar. Har en tid på hemsidan, men det blir en bra vecka utan den också. Det känns skönt. Det är så jag vill ha det. Alltså ha kommande vecka klar innan helgen. Då jag inget har hört som idag från AF så räknar jag med att det är lugnt att ha de inbokade mötena nästa vecka.

Nu är jag jättekissnödig, blåbären är tinade och Skavlan börjar strax. Men efter det så tror jag ( hoppas iallafall ) att inspirationen börjar flöda i nattmörkret och om det blir så, är det mycket, mycket möjligt att sista ordet äntligen blir skrivet i det här projektet. Gud, vad skönt det vore.