fredag, november 16, 2012

GUD, VAD JAG BUBBLAR

Jaha, nu sitter jag här med ett tomt inlägg ( förutom bilden ) framför mig igen och skulle kunna skriva hur mycket som helst. Om ingenting. Men jag tror ni kan vara lugna *ler*, jag har inget som pockar på i skallen, för kom på nyss att jag varken kollat Fas3 bloggar , andra bloggar eller nyheter idag. Förutom lokalblaskans rubriker i morse. Tanken är att få till ett normallångt inlägg så här på fredagskvällen. Sedan är det upp till var och en att definiera normallångt.

En fem år gammal bild tagen på ett hotellrum någonstans. Samma behå här som jag har på bilden jag tog för någon vecka sedan, där jag ligger i soffan i oasen. Såpbubblor hade jag fått ide att använda som lite rekvisita. 

Trodde inte det skulle ta ända till kvällen denna lediga dag, innan jag klickade in mig hit till bloggen för att skriva. Men ibland är ju en dag väldigt kort som bekant. Ingen sol ute idag, så den där långpromenaden runt vattnet som jag redan igår bestämde mig för att ta, den fick anstå. Jag har krånglat lite hit och dit med nästa veckas planering. Jag är inte lika hård längre på vilka dagar jag ska åka in utan även nästa vecka frångår jag det vanliga. Men det blev då återigen ett möte för lite så får ta hemsidan till hjälp igen, så får vi se hur det blir i slutänden.

Idag damp ett mail ner från handläggaren på AF. Min vanliga. Med en fråga som gör mig oroad. Hur det går med sökandet efter ny sysselsättningsplats? Omöjligt att veta vilken sida han står på. Om det här är en nödvändig fråga att ha på pränt eller om det är dags att sätta hårt mot hårt. Jag ska fundera över helgen på ett svar. 

Nu lägger jag ju inte energi på att hitta en ny "hittepå" plats, utan på att hitta ett jobb med lön. Jag har ju kört en drive nu med att kontakta olika tänkbara och locka med Nystartsjobb, utan resultat. Några gånger har jag läst pågående grejer i lokaltidningen och slängt iväg ett mail att där skulle jag platsa osv. Men det är sjutton i mig totalt omöjligt. Men jag får i nästan alla fall ett trevligt svar tillbaka...att  tyvärr. 

08-ungen fattar inte hur jag orkar, för ibland när jag kommit på något  som verkligen skulle passa mig och slängt iväg en förfrågan så är förväntan och tron lika stark som den var i början. Trots alla hundratals bakslag man fått. Men det är som att "någon" puschar mig... du är så nära, ge inte upp än..typ. Och jag ger aldrig upp. Så letat jobb har jag gjort idag också och sökt några stycken.

Ni som har Yahoo vet att när man loggat ut från mailen så ser man DN:s och SvD:s nyhetsrubriker. Är någon intressant så brukar jag klicka upp artikeln. Idag var det en artikel om Bukowski. Ja Bukowski är mig totalt ointressant, men det som gjorde mig nyfiken var att de sålt ett plagiat två gånger. Det ligger lite i tiden och i mitt tänk om hur vår samtid har blivit. Man måste ständigt och jämt kolla fakta, vara kritisk, misstro tills motsatsen bevisats osv. Jag är tvärtom, jag väljer att tro tills motsatsen bevisats. Vad som är sant eller inte i den  här artikeln vet jag inte och behöver inte heller veta. Sant är iallafall att en oäkta stol sålts två gånger som att vara en äkta. Första köparen insåg direkt att det inte stämde, men fick kämpa för att få köpet hävt. Ett år senare ser han samma stol till salu igen och även då som äkta. Bukowski ( som man väl borde kunna lita på ) beklagar och bedyrar att det är ett misstag. Det är där jag tvivlar. Kan man verkligen lita på det?

Jag har för rätt länge sedan till min förfäran insett att ingen, INGEN kan man lita på av de som är utanför den inre familjekretsen. Inte alltid folk kan lita på sin egen familj heller faktiskt. Det är rätt hemskt och gör en ganska ensam egentligen. Jag menar nu inte socialt ensam, utan mentalt ensam. Du kan ha femtio pers runt dig, men måste du hela tiden vara på din vakt, väga dina ord och kritiskt fundera över andras ord...då är du ensam. När man inte vågar känna tillit till sin omgivning, till myndigheter, till politiker, till nära bekanta, till arbetsgivare, till arbetskamrater osv  är man ensam, anser jag.

Fixat årets julkort har jag gjort idag också. Jag kan egentligen inte lita på mig själv heller ha,ha. Från det att första barnet föddes har jag gjort egna julkort, fast gjorde det faktiskt ibland innan dess också. När sedan yngsta skitungen stod på egna ben fanns ingen anledning att göra kort och skicka med hälsning från mig och barnen. Rent av löjligt tyckte jag. Nu var det ju jag som skulle stå på egna ben *ler* och låta ungarna ha sina liv. Jag har alltså många syskon, alla äldre och rätt så stor släkt som jag inte umgås med. Men efter att de i 25 år har fått mina egna gjorda julkort, krävdes en förklaring ansåg jag, så för några år sedan skrev jag på det sista barn och mig kortet att det var det sista. Körde sedan bara med vanliga tryckta julkort till de närmast sörjande och special till ungarna. Ungarna ska alltid ha special *ler*.

Nu har det här med julkort minskat för min del. Förra året fick jag kanske 10-15 mot 30 -40 när ungarna var mindre, men då var ju även pappans släkt och vänner inräknat. Idag fick jag hur som helst en tanke i skallen att börja leta foto på mig själv, fixa julaktig bakgrund och leta upp en sida med julkortstryckning, blev Vistaprint. Kanske är det barnsligt, men jag är rätt barnslig. 58 år, snart 59 och gör julkort med mig själv på...till släkten?? Ett år, kan varit förra, gjorde jag också eget men inte med mig själv på. I år blev det lite annorlunda, ett enkelt kort med vanlig vintervy på framsidan och så jag själv på baksidan med själva hälsningen. Behöver väl inte tillägga att jag tycker det är skitkul.

Normallångt..hej och hå...kan betyda just den längden detta inlägg får. Här, som i andra fall, är vi olika och tolkar olika ha,ha. Långt för dig är kort för mig osv.

Snäll som jag är fick jag för mig att leta upp länken till programmet om strippan, för vissa av er är säkert som jag, lata och bekväma. Men finns det en länk att klicka på är det inte lika jobbigt. 29 dagar ligger det kvar och jag rekommenderar er faktiskt att se det. Av flera skäl. Jag såg bara sista kvarten på Fråga Olle igår, för höll mig kvar på Debatt. Men Fråga Olle tog igår upp porren och många har fördomar om både porr och porrskådisar. Med fördomar menar jag att många tror utan att veta, inte att man av olika, vettiga anledningar tar avstånd. Samma sak med det här att strippa. Även att sälja sex. Även att män dras till unga. Även att unga tjejer och killar vill ha bekräftelse. Jag har också haft och har fördomar om diverse saker, men kunskap är aldrig fel. Är det verkligen så som jag tror och lärt? Att då se, läsa och ta del av berättelser av/från de som befinner sig i det som vi har fördomar om,  är nästan en ynnest som alla borde ta tillfället i akt att gripa tag i. Jag vet att många hellre väljer att blunda (speciellt i ledande positioner) och fortsätta agera utifrån sina fördomar. Det är något som stör mig väldigt. Vi kan aldrig bli upplysta och seende om vi väljer att blunda. Det gäller sex och det gäller Fas3.

När jag höll på att leta efter programmet med strippan på svt, dök ett annat program upp som gjorde mig nyfiken. Om de bortkopplade från utbildningsradion. Jag blev sittande och tittade på hela programmet. Lite kul då en bekant person dök upp, Micke, Ingen kund är väl bäst att lägga till och ingen jag umgås med men en person jag känner till. Handlar alltså om att inte ha internet, att ha valt att inte ha internet. Rätt intressant, tyckte jag och jag höll med i en del och kände igen mig en del. Det här ligger kvar till maj nästa år.

Nu är det snart dags för tv och soffan. Blomkålsris, har ni hört talas om det? Avkomman pratade om det förra helgen när jag sa att jag tänkt länge att göra tonfiskgryta. En enkel, kalorifattig och god rätt som jag ofta gjorde förr. Nu äter jag sällan ris och potatis och till den här rätten är det ris som gäller. Men inte köper jag ett paket ris bara för att. Då sa avkomman...testa blomkålsris.Jag älskar ju kål som många av er vet. Så jag har köpt  ett blomkålshuvud med tanken att jag skulle testa det här idag. Sillen och potatisen som inte blev av förra helgen tänkte jag försöka få till denna helg. 

Men jag har varken haft tid ( vad har jag gjort hela dagen? ) eller haft lust, att ens tänka på lagad mat. Det blir en klementin och påfyllning av vattenglaset till soffan. Bär som jag haft som ritual nu ett tag, att äta ihop med lite fil på kvällen, har jag inte brytt mig om att ta upp från frysen idag eftersom jag hela tiden tänkt tonfiskgryta. Fast just nu är jag inte sugen på mat över huvudtaget. Tanken ( nya tanken ) är annars att försöka åtminstone i helgerna, att äta vanlig mat, i ett försök att minska omkretsen runt magen. Allt ska testas *ler* som känns förnuftigt.

Förnuftigt känns det nog också att det är att avsluta inlägget. Återstår bara att önska alla en trevlig helg.

4 kommentarer:

Unknown sa...

Greta,
Det var ju rejält bubblande. Fint kort på dig bland bubblorna.

Filmen om Strippan var bra. Ett bra personporträtt av en intressant person och hennes omgivning. Tack för länken.

Såg även Fråga Olle. Det är konstigt att det fortfarande finns ett ifrågasättande av porr, då konsumtionen är så stor. Boken "50 nyanser av honom" är ju det senaste exemplet. Men få säger att de ser eller läser porr. Jag vet att en del personer höll sig avvvaktande till mig och mitt ex då vi berättade att vi gjort porrfilm. Men de riktiga vännerna finns kvar.

Svenne sa...

Vad beträffar julkort så är det sedan många år ett avslutat kapitel för min del och det känns förbaskat bra.
Jag ringer hellre och önskar god jul, det känns lite mer personligt på något sätt.
/Ha en fin helg

Gretas Svammel sa...

Ja, man kan fundera på det här med porr...Hans-E...vad det är och hur ärliga folk är som inte påstår sig sett eller varit/är intresserad av porr. Skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om ha,ha.

Alla sexuella varelser borde (enligt mig)på något sätt och någon gång om så bara i sin fantasi, ha haft ett positivt förhållande till porr. Beroende då förstås på vad för slags porr och vad man egentligen menar med porr.

Gretas Svammel sa...

Visst..Svenne...gillar man att prata i telefon och det inte är så många, så är det säkert ett bra sätt.

Jag umgås ju knappt med min släkt och mina syskon och har nästintill telefonfobi så det är inget alternativ för mig.

Sedan gillar jag ju att leka med kort och att visa upp mig själv och att göra något som ingen annan gör i min omgivning *ler*. Enda gången jag skickar kort till släkten är vid flytt och jul.