BESÖK, VÅRDMISSAR. ELEKTRA

Nej då, jag ligger inte så här med en bok idag. Men jag gjorde 2009 då jag tog bilden. Är väl ingen bild att hänga i julgran, men den duger att pryda ett måndagsinlägg med. På tal om julgran så ser jag när jag bläddrar fram i min almanacka att det är ju första advent om två veckor. Även om man vet att det alltid är det i början av dec/slutet av nov, så blir det inte påtagligt förrän man ser det svart på vitt. Det är inte förrän då det går in i ens medvetande...att det är ju för sjutton snart. Jag hade först en tanke att besöka huvudstaden då, första advent, för att träffa likasinnade, men tänkte sedan om. Känns som jag inte vill göra så mycket mer nu än att invänta nytt år. Nu lämnar vi ju snart en av årets segaste månader ( februari är den andra) bakom oss och december brukar gå av bara farten.

Det blev inget mer inlägg igår beroende på att jag fick oväntat besök framåt eftermiddagen. Den avkomma jag träffar minst dök upp med sin sambo och lillasyster fick hänga med också. Trevligt och välkommet. Vi diskuterade lite runt julupplägget där pappan också blev involverad via telefon. Det är inte helt lätt då det är många att ta hänsyn till och någon jobbar och några har långt att åka. Jag är väl den enda som kan hur och när som helst, då jag bara har mig själv att tänka på. Jag tror vi fick till ett bra alternativ iallafall, fast nu fattades det ju någras åsikter. Men det löser sig nog till det bästa i slutänden.

Idag lyser en fin sol upp världen utanför fönstret. Men jag sitter fortfarande osminkad i morgonrock + tjocka strumpor.  Ska senare under dagen ta en tur in till oasen för att massera lite och ev handla lite. Det beror på hur sent det blir. Vill gärna vara hemma till åtta och Sommarpratarna.

Jag tycker att man mer och mer och oftare och oftare läser om vårdmissar. Det skrämmer mig faktiskt, för man är ju väldigt utlämnad när man är sjuk. Jag tror inte det beror på mindre kompetens nu än förr, till en del kan det bero på att det nu rapporteras mer än tidigare och att allmänheten har större möjligheter att bli informerad om missödena. Annars tror jag största orsaken är nedskärningar, stress, dålig kommunikation och uttröttad personal. Förra veckan var det någon här som borrade på fel sida av en patients huvud vid en operation. Något som egentligen aldrig borde ske. Idag såg jag rubriken att en pojke med blindtarmsinflammation fick vänta många, många timmar. Så länge att blindtarmen sprack. Det här är då bara två av många andra fall.

Att vi svenskar är tafatta, flata, rädda individer som bara finner sig i allt tokigt, är inget nytt. Bara det att Fas3 kunnat få fortsätta som det har gjort. Igår gick tiotusentals läkare, annan sjukvårdspersonal och även 5000 poliser ut i ett protesttåg i Madrid för att demonstrera mot nedskärningarna. Här dyker det på sin höjd upp någon debattartikel eller en diskussion i ett debattprogram på tv. Sedan återgår allt till det vanliga igen. Nu är jag inte dummare än att jag förstår att alla måste rätta mun efter matsäcken och alla måste hjälpas åt vid nedgångar. Men det ska inte vara kortsiktiga lösningar som gör utsatta människor än mer utsatta.

Jag skrev ju någongång om att även journalister borde granskas. Nu har Sveriges Radio Medierna gjort en undersökning som visar att bara en journalist har klandrats på fem år och ingen har uteslutits. Nämnden som granskar journalister heter  "Journalistförbundets yrkesetiska nämnd". Enligt artikeln en realtivt okänd nämnd och den består enbart av journalister. Hur neutral är man då?

Eftersom jag nämnde Elektra i gårdagens inlägg ska jag bara kort fortsätta på den vägen. Den här boken kom ut 1967 och är alltså skriven av Ivar-Lo. Framtidsroman kallar man den. Handlar om en poet som sövs ner på svenska flaggans dag 1970, 50 år gammal. Exakt hundra år senare 2070 blir han väckt och ingår i ett exprement kan man säga där han undan för undan får lära sig nya tidens teknik, hur man ser på religionen, döden och lycka bla. Elektra är en av de kvinnor han möter. Hur som helst, det här med arbete. 2070 är människans dröm att få arbeta ( enl. boken ) Maskiner gör allt arbete och människan arbetar en timma i veckan. Extra arbete är den högsta belöning som finns, men man måste inte arbeta för att kunna leva. Folk vill arbeta. Vet egentligen inte vart jag vill komma ha,ha. Men det kändes när jag läste det att vi är på väg dit.

Jag läser den här parallellt med Kallentoft senaste deckare, för så jättekul är den ju inte. Nu bör jag väl försöka kleta på lite mascara och fixa till mig i lugn och ro. Call girl har jag åsikter om, men kanhända, kanhända att jag präntar ner ett inlägg till Gretas sparade för att få en anledning att uppdatera den bloggen. Det blir inte nu och inte dag, men kanske i morgon. Det hänger på vilken lust jag har då.