SÖNDAGSFUNDERINGAR

De sista dagarna har jag nästan vänt på dygnet. Inte riktigt, men det har blivit sena nätter och halva dagar. I natt satt jag uppe jättelänge och skrev, så trots att det nu är söndagseftermiddag har jag inte hunnit med så mycket ännu. Sov således länge och låg sedan kvar och lät tankarna fara som de oftast gör just vid uppvaknandet. Låg och tänkte på skrivprojektet jag håller på med och om utanförskap, ensamhet, bekräftelse, girighet, viljan att passa in med mera.

Tänkte att vi är så in i nordens generaliserande idag istället för individualiserande. Jag vet inte om det alltid varit så, men nu föser man ihop alla i grupp. Alla ska vara si, tänka så, göra si, bete sig så osv. Gör man inte det kan man få en bokstavsbeteckning, bli uppmanad att gå i terapi, bli sedd som udda, som störd, som obekväm och i värsta fall bli utestängd, mobbad eller osynliggöras.

 

Fick bilder till mig som skulle symbolisera min tanke. Om man tänker sig en cirkel som då kan föreställa jorden, eller Europa, eller för att göra det ännu enklare Sverige och vårt samhälle. I cirkeln finns en fyrkant. När vi föds är vi utanför fyrkanten, men ju mer vi påverkas av omgivning, föräldrar och andra vuxna ju närmare fyrkanten kommer vi. Redan vid skolstarten är vi inne i den.

I fyrkanten befinner sig de allra flesta i samhället och där finns givna normer och oskrivna lagar som alla måste rätta sig efter. De här normerna och oskrivna lagarna kan ändra sig efter hur samtiden utvecklar sig, men några är hundratals år gamla. Reglerna är förstås olika beroende på vart i världen fyrkanten finns, men min symboliserar som sagt Sverige. Anpassar man sig inte efter normen så ses man som just oanpassad, eller avvikande. Förr kunde de som inte ville anpassa sig bli dömda till döden, eller behandling. Idag dömer fler och fler, speciellt unga människor, sig själva till döden, när de inte orkar med kraven och pressen, eller att bli utstötta och mobbade. Många i den här fyrkanten skulle nog vilja komma ut från den, men få vågar och få kan inte då deras liv redan är uppbyggt av fyrkantens normer, trots att deras inre inte är det.

 Under fyrkanten finns en slasktratt. Där hamnar de som försökt, men inte lyckats inrätta sig och där hamnar de som vägrat inrätta sig men inte kunnat se längre än till fyrkantens väggar. Idag fylls den här slasktratten oroväckande fort. 

Utanför fyrkanten och slasktratten finns de som gått sin egen väg. Som vägrat göra saker bara för att andra velat det, som vägrat anpassa sig till något som stridit mot deras innersta. Vissa lyckas aldrig ta sig in i fyrkanten, en del av dem lever hela sitt liv i social misär och utanförskap, men några får ett rikt liv på flera plan. Men de flesta fritt flygande/flytande individerna utanför fyrkanten vandrar ut och in som de vill, känner för och har behov av. Min tanke är att för att bli en av dessa så krävs att de växt upp med lärdomen att vara kritisk, att våga vara sig själv, att de fått bekräftelse från födseln och är trygga från grunden. I dagens stressade samhällsklimat är få barn förunnade den uppväxten. Fast här är jag optimist. Jag tror att den yngre generationen som står i färd med att skaffa barn börjar se igenom fasaden och inte vill göra samma misstag som sina föräldrar eventuellt gjorde.

Eftersom cirkeln är stor och de utanför fyrkanten inte är så jättemånga (än) är chansen att träffa på en likasinnad ganska liten. Därav känslan av att inte passa in som vissa av dessa känner.
De här ställer sig alltså inte utanför lagen, men utanför den norm som påtvingas dem så fort de föds. ( tänk bara att som litet barn idag osynliggöras och bli kallat för hen, eller vid sagostunden bli i tutade att pojkar/män är onda, eller inte få bära en viss färg på sina kläder bara för att..).
Ofta vet de här individerna intuitivt vad som är rätt och fel och ofta är det genuint goda människor som inte påverkats av makt och pengabegär och inte har behov av att vara störst, bäst och vackrast.

Ja nu har jag delat med mig av mina söndagsfunderingar *ler*. "Någon" ville väl ge mig en filosofilektion innan jag startade dagen. Kanske för att strukturera upp röran i skallen efter nattens skrivande. Vad vet jag. Jag har förstås präntat ner det i mitt block. Nu tänkte jag faktiskt...regn eller inte...ta en promenad. Igår regnade det konstant så enda promenaden då blev till tvättstugan. Men jag återkommer senare med ett vanligt inlägg.

Någon som väl kan sägas befinna sig utanför fyrkanten är den här 17-åriga Sundsvallskillen som kallar sig Yohio. Han var med hos Skavlan i fredags.

Nu tog det en halvtimma extra, för började googla bilder för att hitta någon där han ser ut som den kille han är.

Hittade bara den här på hans blogg, så blev förstås i vanlig ordning sittandes och läste. Jag tyckte han var ovanligt förståndig för sin ålder hos Skavlan. När jag nu läser inlägg han skrev som 15-åring inser jag att han är faktiskt väldigt förståndig, eller vad man ska kalla det för. Mogen för sin ålder kanske.
Vill ni veta mer om honom kan ni läsa inlägget där han svarar på frågor från sina läsare. Nu måste jag ut och få åtminstone lite luft.