OJ, Oj SÄGER JAG BARA. LÄS PÅ EGEN RISK

Tredje nya trasan där den trista gamla vanliga väggen är utbytt mot höstlöv. Det blev inte så bra som jag tänkte mig. Hade trasan varit vit eller svart hade det funkat bättre, nu blev det lätt rörigt, men det får duga ändå. Hur mycket jag kommer att använda den här trasan vet jag inte. Det svarta är någon typ av plastmaterial som kan bli klibbigt och obekvämt att ha nära kroppen en längre tid vid exempelvis massage. Jag borde lärt mig av tidigare misstag *ler*. Har en tidigare trasa (röd o svart) som ligger och tar plats i garderoben och aldrig används , med just plastmaterial ( eller vad det är). Men den här kändes bekvämare så vi får se.

Fick besked idag att den andra trasan jag skickade efter från ett annat ställe än dessa tre, inte fanns längre i min storlek och S är liksom inte att tänka på ha,ha. Trist tycker jag för den var typ lolitaaktig och annorlunda än mitt vanliga stuk.

Jag lämnar det för att ta mig an de andra hundra sakerna jag har i skallen. Funderar på att spalta upp dem för att undvika allt oväsentligt runtomkringsnack. Ungefär så som jag försöker strukturera upp de inre tankarna när de löper amok *ler*. Men först ( så svårt det är att undvika svammel) vaknade jag idag av att privata mobilen plingade för att tala om att jag hade ett sms. Klockan var åtta ungefär. Jag var inte alls färdigsoven och hade inte minsta lust att gå upp och kolla mobilen som låg på köksbordet. Låg en stund och funderade över tänkbar avsändare. Det mest tänkbara var avisering att den här lolitatrasan nu fanns att hämta. Det näst tänkbara var att en av mina avkommor ville ha råd om något och då som hon brukar först sms-ar om jag är vaken. Hon ringer inte så tidigt förrän hon fått ett okej från mig. Visst har jag pli på mina ungar ha,ha? Nej vars, jag kallar det hänsyn och ett tecken på att de är väluppfostrade. Någon annan avsändare som skickar sms klockan åtta på morgonen kom jag inte på förutom ev saldobesked eller annan info från kontantkortsleverantören. 

Bestämde att det inte var något viktigt så somnade om..yes...Vid halv tio gick jag upp och kollade mobilen. " Funkar det att hämta datorbordet vid tio" stod det och jag blev så varm inombords. Varför då? kan man undra. Jo för att den här okända människan också verkar vara väluppfostrad och visar sina medmänniskor hänsyn. Istället för att ringa så att jag väcks av en ganska trevlig, men ändock uppfodrande signal så skickar han ett försynt sms, trots att han inte vet något om mina morgonvanor. Fast vad vet jag? Han kanske är en av mina läsare? Som en parentes så tror jag att även min frissa läser min blogg och hennes kollega också. Fast jag vet inte, bara anar och det får de så gärna *ler*.

Hur som helst så svarade jag direkt att det var helt okej. Jag hann knappt mer än att blaska av ansiktet med kallt vatten, fixa kaffet och mackorna så ringde han angående adressen och innan jag tagit sista tuggan på sista mackan så ringde han på dörren. Så nu kan jag gå som vanligt i hallen igen. När han är halvvägs genom dörren med det så säger han - "bara hjulen är ju värda det jag gav". Jag svarar att... - "det är bäst du snabbar på så jag inte höjer priset eller ångrar mig."

Nu är jag ju bara glad att bli av med det, så han kunde egentligen fått det gratis. Men det är som med kattungar, en liten symbolisk summa hör till och det här datorbordet har jag suttit vid och det har följt mig i över tio år. Jag hoppas att min positiva energi har fastnat i det och smittar av sig på den som nu kommer att sitta vid det. Egentligen vet jag ju att det kommer att bli så, även om det målas om.

Över till de hundra sakerna då, som trängs i skallen min just nu. Avdelar sektionerna med hur jag ser ut just nu i skrivande stund. Jag vet att vissa vill se mitt vardagliga liv, utan stay ups och stövlar. Efter ommöbleringen finns inte längre något superbra ställe att bara slänga upp kameran och knäppa. Byrån i sovrummet funkar någorlunda, så först en pygmebild. Jag ser ut som en pygme med korta ben.

          Sedan en beskuren variant. Spegeln bakom mig är bortreducherad.

Som väldigt många andra har jag en form av bekräftelsebehov. Kanske som de allra flesta skulle jag vilja säga, fast det yttrar sig på olika sätt hos olika individer. Min exhibionistiska sida kom jag i kontakt med i 20-årsåldern då jag började sitta modell i kroki och upptäckte att jag njöt av att andra tittade på mig. Men det är skillnad på att sitta avslappnat och bli betraktad och på att prestera och agera. Så att stå i centrum och vara i fokus är således inte alls min melodi. Jag vill verka i kulisserna men ändå bli uppmärksammad för min åsikt  och för min tro att hjälpa andra kan man säga. Detta är nu inte ovidkommande svammel utan en del av vad jag ska skriva härnäst. Men jag strukturerar upp allt jag har i huvudet och ska försöka återge mina tankar kort och koncist. Obs: försöka.

Gårdagens nyhetssändning på tv: Ungas ohälsa som många gånger lindras med sex. Gamla läsare vet mitt engagemang i detta. Inte bara i att det är sex som blir ett verktyg, det kan lika gärna vara mat, rakblad eller ett tågspår. Många gånger har jag skrivit om detta och många gånger har jag efterlyst att man bör gå till kärnan och se till orsak och verkan. Mer personal i skolan, på dagis, på fritids och mer kunnig personal som inte ryggar tillbaka på grund av sin egen ryggsäck och mer mod att prata med barn och ungdom om exempelvis sex. Och utan att ens egen ev moral ska lysa igenom och ge skam och skuldkänslor. Jag vet att det är inget man gör i en handvändning, men någon gång måste man börja och nu äntligen verkar det att hända saker. 

Tidigare i år i mars tror jag, kom en stor rapport om sex och sexsäljning mm. Jag ägnade ett inlägg på gretas sparade till det. Det var flera delrapporter i den här rapporten och en del handlade om unga som sålde sex på nätet. Linda som gjorde den undersökningen har nu gått vidare och samarbetar nu enligt gårdagens nyheter med Caroline Engwall ( osäker på efternamnet) som bla skrivit bok/böcker om fenomenet. Deras tanke är att undervisa personal att våga ifrågasätta, att våga se och uppmärksamma. Man tror det inte, men jag vet och de vet att flertalet proffessionella aktörer blundar. Det är helt ofattbart. Jag upplevde det själv på min Fas3 plats i skolan. Glädjande att någon tar tag i det på riktigt och med engagemang från hjärtat.Ett stort LYCKA TILL.  

En grej till från gårdagens nyhetssändning var att njursten ökat. Att jag ens reflekterade beror på att jag själv plötsligt befann mig i ett njurstensanfall för ett antal år sedan. Jag bloggade om det, men den bloggen raderades på grund av att jag publicerade ( enligt vissa ) suspekta bilder. Inget naket alls, inte ens bröst, men så är livet. Orsaken för mig tror jag berodde på de kalktabletter jag åt och vid röntgen fanns inget fel. Orsaken enligt gårdagens expertis var mer stillasittande och mer köttkost bla. Jag kan ju förstås inte låta bli att reagera i mitt huvud. Är det inte egentligen tvärtom? Äter vi inte mindre kött nu? Och man kan inte gå in någonstans på nätet utan att det slår emot en någon form av träning som är bäst. Det skulle jag kunna skriva ett långt inlägg om *ler* för är det något jag kan spy av så är det just det.

Ryanair:  Ja i botten handlar det förstås om min resa till Spanien i nov som jag nu i helgen beslutade mig för att den inte blir av. Jag vore idiot om jag inte lyssnade på min känsla och på alla tecken som kommer i min väg. Nu i helgen gick jag in för att se om flygtiderna fanns kvar. Jag hoppades inom mig att de inte gjorde det. Sist jag kollade kom strax efter en rubrik om att Ryanair fick nödlanda. Likaså gången före det. Detta plus min första känsla av ...nej, nej...nej fick mig ju förstås att bli osäker. Tiderna fanns kvar och det var bara att boka, ditresa på tisdag och hemresa på lördag. Jag slets mellan längtan härifrån, längtan till åtminstone lite mer värme än här och längtan till utmaningen och så det inre, oförståeliga motståndet. Jag bokade inget. Senare samma dag eller dagen efter, vad ser jag om inte svarta rubriker om att Ryanair fick problem igen. Hur ofta har jag sett det innan på en skala? Inte alls. Det är de här sista veckorna jag sett det. Från det jag började kolla upp platsen, kolla flyg, kolla bussförbindelser etc.

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att "någon" försöker få mig att avstå resan. Nu tror jag inte lustigt nog att det har med flygbolaget att göra, utan att orsaken är större än så, eller viktigare. Men vad det är, det vet jag inte. Jag känner bara att jag måste lyssna och lita på min känsla.

Reklammail: Ja det här är ju knäppt. Men kanhända är det morgondagens (dagens) sätt att marknadsföra sig oavsett det realistiska i det hela. Men tar inte det orealistiska udden av det seriösa? Jag, liksom säkert många halvfesiga bloggare får då och då erbjudanden från mer eller mindre suspekta företag. Min blogg är liten, väldigt liten jämfört med de stora typ Blondinbella, Katrin Z och liknande. Det handlar om tusen och åter tusen besökare som skiljer oss åt. Jag är inte ens en stjärna på den blogghimlen.

Men jag finns och syns ute i periferin och som sagt suspekta företagare försöker då och då slå sig an. Jag är ju som de gamla läsarna vet, anti mot sådant där. Ju mindre reklam desto bättre. Jag skulle till och med kunna betala för att slippa reklam. Dess bättre slipper jag det här på bloggspot...än så länge. På Bloggplatsen ( gretas sparade ) finns ännu inget alternativ. Här om kvällen fanns då ett mail från ett seriöst företag på nätet som tyckte att gretas svammel platsade deras målgrupp. Första tanken var att radera skiten, men jag blev nyfiken och klickade in på deras hemsida. Väl medveten om att detta kunde resultera i virus och trojaner. Men det är som sagt seriöst och handlar om väggdekor.??  Hur kan man få min blogg och dess läsare att relatera till heminredning? Skit på dig skulle jag vilja säga till denna Ludvig ( som säkert är en trevlig kis i andra sammanhang ). En rabattkod fick jag också som  skulle ge mina läsare 10 %.  Är detta dagens sätt att få köpare?  

Hundraåringen: Ikväll är författaren med i Filip och Fredrik. Jag är väl totalt knäpp ha,ha, men jag ser så fram emot det så det är inte klokt. Boken är ju speciell och då måste författaren också vara det. Jag tror att han är precis lika tokig som jag och som Filip och Fredrik. Tänk om jag har fel åt helvete? Tänk om det är världens tristaste typ? Nää...det finns inte. Världens tristaste typ kan inte skriva en sådan bok.  Det som är trist är att det här är sista veckan med Filip och Fredrik. Sedan har jag inget att se fram emot i tv som sänds på en för mig bra tid under hela veckan. Antingen hatar man Filip och Fredrik eller så älskar man dem. Jag älskar dem. Kanske för att de är så knäppa som jag önskar att jag skulle våga vara.  

Billings bok: Jag har nämnt den förut och nu gör jag det igen. Jämställdhetsbluffen.  Jag har själv inte beställt den, för jag vet inte om jag orkar med diskussionen. Det är så självklart för mig, men jag vet att man måste se utanför sin bubbla. Det som är självklart för mig är långt ifrån självklart för  andra och säkert skulle jag få andra infallsvinklar av Billings sätt att resonera. Men jag känner ändå att jag måste puffa för den, för det är en viktig bok. En jätteviktig bok.  

Wases artikel: Från en bok till en annan och jag måste bara gör en liten parentes. Precis när jag skriver detta så ser jag mig själv i Paris. Jag känner mig så hemmastadd i det jag ska skriva och jag sitter (i min huvudbild)  i Paris och dricker vin och diskuterar med likasinnade. Inte så väldigt vanligt måste jag påstå att en sådan känsla och en sådan bild bara kommer till mig. Jag fattar ingenting och tar en paus.

Okej...pausen bestod i....att jag hällde  upp ett glas vin. Jag förstår fortfarande ingenting och det behöver man inte. Just Paris ska jag forska i senare någon gång, min tavla till köket handlar ju om franska kafeer, konstnärer, fina damer i hatt, män i basker osv. Nyfiken blir jag förstås om Dick Wase har anknytning till Frankrike. Vad är detta? undrar ni och även jag.

Och vem är Dick Wase? Återigen... det jag vet , vet alla....tror man. Dick Wase har jag länkat till förr. Jag känner honom inte och jag har aldrig träffat honom.  Han kallar sig för historiker bla och det jag läst om honom och vad han skrivit har bara blivit en bekräftelse för mig. Men jag inser att det som för mig är en bekräftelse är något annat för andra.

Ni som följt mig minns kanhända artiklar jag länkat till som skrivits av denna Dick Wase, artiklar om sexköpslagen , om trafficken. Han kämpar på ( tack för det ) och har gett ut böcker. Men precis som för mig så är det inte politiskt korrekt att ge en sann och positiv bild av prostitution. Därför är hans böcker inte intressanta i media. Men det han vill säga är desto mer intressant. Nu har han skrivit ännu en artikel på newsmill att sexköpslagen är en bluff. Läs den.

Dagens reflektioner:  Jag har nästan glömt nu vad jag reflekrerade över när jag for över dagens nyheter. Att Löfven vill skrota Fas3 glömmer jag förstås inte, men det är för tidigt ännu att ropa hej.

Att många pensionärer väljer att starta eget är en annan sak jag läste idag. Inget som direkt förvånar mig.

Läste också om bemanningsföretag. En del är positiva, andra inte. Själv är jag väldigt skeptisk till dessa.

När jag var inne för att länka till ovanstående så såg jag denna trevliga herre och en lustig artikel om densamme.  Att jag anser den lustig kan ju bero på att reportern och jag inte riktigt har samma karta att gå efter. Artikeln behöver ju således inte vara lustig för alla. Men jag känner ju bara sådan jäkla gemenskap med karln och med hans åsikter och med hans sätt att se på omvärlden och jag är nästan övertygad om att varenda textrad i hans nya låtar skulle kunna vara skrivna av mig. Missförstå mig rätt...jag jämför mig inte med hans förmåga att skriva, men jag tror att vi delar den djupa innebörden av vad hans ord vill säga . Jag ser oerhört mycket fram emot hans konsert här i november och skivan....ja den lär införskaffas på ena eller andra sättet. Har jag de flesta andra så klart att jag ska ha även denna. Något speciellt är det med Lundell. Tänk om man någon gång fick träffa honom på tu man hand. Sitta på en halvdassig restaurang och dricka halvdåligt rödvin och bara prata livet och kanske, kanske få förmånen att få följa med honom hem och få ligga sked och somna bakom hans rygg.

Sedan vakna tillsammans i harmoni, utan att någon ryggar tillbaka. Ta en dusch tillsammans, svepa en het kopp kaffe med mjölk i samspråk över livets jävlighet och ses vi igen så gör vi, annars bye , bye. Så jäkla, jäkla nice det vore och faktiskt så ser jag det inte som helt omöjligt. Mäk väl att i min fantasi ingår inte sex.  Så hördu... Uffe Lundell...jag finns här och bara väntar. Ja,ja.... tillsammans med hundra/ tusentals andra visserligen, men jag är unik *ler*, liksom du.

Herregud, hur långt ska detta bli? Hallåå---är ni kvar? Här är jag, var är ni ? Vad bliva av denna onsdag? Ungefär det som jag skrev en gång ..ingenting och vad som det bästa är....det känns så jäkla gött. Antagligen för Parisvisionen och för Lundellfantasin och för den kommande hundraårigen.