HELGROMAN

Härliga söndag. Iallafall mer härlig än förra söndagen. Det är något man lär sig med åren, att hur jävligt det kan kännas ibland så vet man att man snart har lagt det bakom sig. Det var då. Nu är nu. För varje gång man åker ner några pinnhåll desto lättare är det att klättra upp igen. Det är väl det som kallas livet och ungar som aldrig får uppleva motgångar vet inte vad livet är. Nu finns det ju tyvärr även ungar som inte har annat än motgångar och som liksom aldrig hinner påbörja någon klättring uppåt. Ofta brukar de hitta på olika alternativ, vissa bra, andra mindre bra och några rent av dåliga.

Nu var det ju inte alls det jag skulle skriva om. Jag tänkte skriva om min helg, som förvisso inte är slut ännu. Jag tänkte hinna med lite till innan jag avslutar dagen med dusch, bär och Moreus. Var det inte idag nya Beck filmer började också? Jag orkar inte resa mig och kolla i tv-tidningen, men jag tror så.  De här Kommissarien och havet filmerna som visats sista tiden har jag inte klarat av. Jag vet inte om de här var repriser på de som gått tidigare, men det skulle inte alls förvåna mig. Jag fixade det inte då heller minns jag. Det är som att se en tecknad film med ditlagda röster och jag sitter bara och fokuserar på deras munnar för att se hur många missar det är. Dessutom förtar PippiInger all känsla för den ev spänning man försöker anstränga sig att känna. Jag kan inte vara ensam om den här åsikten. 

Villospår igen. Jag behöver inte vara i skogen för att komma vilse ha,ha.  Utan inre tvång, utan bara för att jag ville få igång blodcirkulation och syresättning ( trots att det är tråkigt) så har jag både igår och idag börjat med att gå den korta rundan. Igår gick jag snabbt som satan, idag inte lika snabbt. Jag beter mig ungefär som en nittioåring idag och jag har mig själv att skylla. När jag reser mig från sittande så tar det ett tag innan jag kan räta upp ryggen. Det var faktiskt så för ett par månader sedan också och orsaken då vet jag inte. Hur som helst, igår gick jag inte upp förrän efter tio...nästan halv elva.

Efter frukost och lite läsande i den där Frekvensboken som fortfarande ligger på soffbordet, så försökte jag strukturera upp dagen. Jag målar till fyra, ca tre timmar och höststädar sedan sovrummet, tänkte jag. Då bör jag i god tid vara klar till Plura kl.21.00. Eftersom datorrummet är som det är och jag blir mer rastlös än lugn och fokuserad där, så fick jag för mig att sitta i soffan istället. Det är alltså därför ( antar jag ) som jag fått den här låsningen i högra svanken. ( Den här gången menar jag höger och inte vänster). Jag har en stor spegel uppallad på en stol framför mig och går in med liv och lust i det jag gör. Bara för att jag tycker om att måla så betyder inte det att jag kan måla bra. Men med tända ljus och soft musik i bakgrunden så är jag totalt fokuserad på att få till skuggor etc.

Cd-n kör tre skivor på raken och jag märker inte när musiken blir tyst. Ja, jag tog en kisspaus och påfyllning av vattenglaset och passade då på att palla upp kameran för ett kort eller två. När ljusen brunnit ut kollar jag klockan och då är jag nästan klar med allt, även bakgrunden. Fem i sex. Inte har jag någon lust då att börja flytta möbler och tvätta fönster och torka golv etc.

Jag plockar bort och gör iordning efter mig och ställer tavlan på torkning...och tar ett kort ifall ni är nyfikna på resultatet. Idag har jag studerat den då och då för att se vad som är fel och vad jag kan ändra. Håret upptill tex är för kort och avståndet ögon-haka för långt. Men jag lutar åt att låta den få vara som den är. Jag måste hålla fast vid tanken jag hade från början, att den inte ska vara perfekt. Jag ska fortsätta att måla och måla tills jag gör en tavla helt utan kontroll.

Känner ett litet småsug, alltså smått hungrig. River i frys och kyl och skåp, men inget är roligt och är det roligt så är det något som måste fixas till. Torsk tex som ligger i frysen, vita bönor på burk har jag två stycken men inte alls sugen på det och inte på tonfisksallad och inte på ägg och inte på kikärtor och inte på rutknäcke. Hittar en burk med säkert åtta månader gammal veggryta,som jag tar fram och ställer i kylen. Blir till slut en potatissoppa, Findus tror jag, som blev fel när jag köpte. Inte förrän jag kom hem såg jag att det var skinka i den, men två av mina barn är inte vegetarianer så jag slängde in den i frysen. Där har den sedan legat länge, för när kommer det något barn som vill ha färdigmat, när det finns en mamma som kan laga riktig mat? Jag tror att jag fick bort den mesta skinkan plus det mesta av allt annat och resten åt jag upp. 

Sätter på tv-n för att höra Körslaget innan Plura börjar. Bläddrar i en katalog samtidigt. Jag brukar kasta dessa kataloger direkt, för vill jag ha något så kollar jag ju på nätet och skickar efter därifrån. Men den här hade jag bara lagt på köksbordet och tog nu med den till soffan. Känner att jag blir stressad av denna körsång så stänger av ljudet på tv-n. Kanske ska tillägga att jag normalt inte ser på det programmet just för gapet, trots att jag gillar Gry och trots att Louise Hoffsten är med. Är det intressant *ler*?.  Ni kanske tror att det är kläder i den här katalogen. Nej då, det är en Jotexkatalog med gardiner, påslakan, mattor och sådant. Inget som jag funderat på att köpa i höst. Annars är jag specialist på att köpa nya gardiner, duschdraperier mm till varje höst och vårstädning. 

Ja, ni har väl redan räknat ut att det inte blev något undantag nu heller. Hämtar den bärbara datorn och jackar i det mobila bredbandet för att beställa ett par nya rumsgardiner. Just rumsgardiner har jag inte köpt nya på flera år. Att sitta på snedden i soffan med datorn i knät är inte det bästa när man redan börjat fått känningar av svanken. Googlar Josefsson, bara för att  jag är helt pantad i huvudet och inte har fattat att det är Jotex jag kollar i. De gör tydligen om sin hemsida så chansar på Ellos, de brukar ha samma sortiment. Hittar inte gardinerna ( förstås), men annat som kuddöverdrag till soffan och så får jag för mig att jag behöver nya badlakan, vilket jag faktiskt gör. Jag tumlar sönder de jag har. Hejdar mig när jag kommer in på påslakan och duschdraperier.

Plura har börjat och redan från start mår jag dåligt. Det skulle för mig lika gärna ha kunnat vara ett spädbarn som de skar upp och fyllde med grejs och ställde i ugnen. Nu var det en spädgris men jag mådde illa på riktigt och stängde av. Överhuvudtaget tycker jag att det programmet nu har gjort sitt. Det var faktiskt bättre när Mauro Scocco var med som sidekick. Nu är det mest äckligt med slickande hund och aska i maten, fast visst är det en kul grej ibland när någon bra artist är med. Lykke Li är okej, men Körberg klarar jag mig bra utan.

När jag nu ändå var inne på nätet och satt så bra där i soffan i halvmörkret med bara tända ljus runt om mig så bara ploppade en tanke upp i huvudet. Inte ovanligt som ni vet. Det är väl sådär ett år sedan jag köpte nytt till hobbyn och egentligen är det inget jag vill lägga pengar på just nu. Men kolla kan man ju alltid. Den kollen slutade med ett plagg på ett ställe och två på ett annat, eller det kan ha varit tre. Det var den kvällen. När jag plockar ihop dator och annat för att bege mig till sängen så ser jag att det står Jotex på katalogen. Nu ligger den här bredvid mig vid datorn för jag ska ha rumsgardinerna också.

Läser några sidor innan jag släcker, i denna ganska tråkiga Läckbergroman. Det här var den första och det lär med all sannolikhet också bli den sista, av denna författare. Kanske skriver jag en sammanfattning när jag är klar och nu kom jag precis på att jag lovat en person att skriva lite om hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann. Det gör jag inte nu.

Nu fortsätter jag istället med dagen idag, denna lite gråmulna söndag där solen ibland lite kort flimrar till. Idag vaknade jag pigg och glad redan vid åtta. Med viss möda tar jag mig ur sängen och med ännu mer möda så lyckas jag slutligen räta upp ryggen och med ytterligare en dos jävlaranamma så får jag på mig kläder. Jag förbereder kaffebryggaren, tar fram bröd ur frysen och stretchar ryggen lite. Sedan lunkar jag iväg med förutsättningen att när jag kommer hem igen så är jag smidig som en panter. Riktigt så blev det väl inte, men bra mycket rörligare iallafall.

Frukost vid datorn där jag gör ett försök att få till kommande vecka. Fick återbud i fredags till tiden på tisdag och lade då in den på hemsidan, vilket då resulterat i ett antal mail. Har även en osäker tid på torsdag där en person som jag förr träffade mycket, plötsligt hör av sig igen och är väldigt på. Ändå är det tydligen jäkligt svårt att ge ett svar på det förslag jag gav. Hur intresserad är man då på en skala? Eftersom inget verkar vara säkert så gav jag en "känd" person förslag på fredag för tänkte att jag kan lika gärna åka in då också en sväng om det nu gynnar denna person som i mailet skrev att han hade allt tid denna vecka. Hade svar idag att det plötsligt var annat som stod på spel. Okej, livet kan ändra sig från en minut till en annan så jag önskar honom lycka till. Kommande vecka har jag således fortfarande ingen koll på riktigt..... och det stör mig *ler*.

Lämnar datorn för att göra det jag inte gjorde igår. Nämligen fixa sovrummet och eftersom klockan bara är drygt elva så har jag förutsättningen att även fixa datorrummet. Fram med dammsugare, mopp och skurhink. Riva bort sängkäderna, flytta bänken jag hade vid ena väggen för att istället under mycket oj och aj ställa sängen där. Tycker att det ska dokumenteras på bloggen, så tar lite bilder.

En annan variant i sängen. Bäddar sedan rent och fixar till omgivningen, det vill säga sorterar alla kläder som är slängda på den pall och den stol som är avsedda för just kläder och byter förstås plats även på dessa stolar.

När möblerna bytt plats och golv och lister är skurade och rena, är det då fönstrets tur. Jag gillar verkligen inte dessa vändbara fönster. Jag står med hjärtat i halsgropen hela tiden och drar en lättnandes suck när fönstret är på plats som det ska igen. Upp med nya gardiner och på med mattorna. Klart. Fast inte riktigt. Bänken som finns där ska när datorrummet är klart in hit och här tänker jag faktiskt skippa datorbordet som jag haft sedan jag flyttade till eget för elva år sedan. Jag ska i allafall testa att ha datorn på skrivbordet. Det blir ca 2-3 cm högre, så vi får se. Bokhyllorna som ni kanske minns att jag hade problem med vid vårstädet, ska jag flytta på nytt. Inte till ett annat rum nu utan till var sida av fönstret. Blir spännande att se om den ena dåliga hyllan rasar igen. Håll tummarna att den inte gör det. 

Det är det jag nu tänker ägna resten av dagen åt, plus fönstertvätt och gardinbyte även här inne. Rum, kök och bad väntar jag lite med. Vi är ju fortfarande bara inne i september och min deadline vad gäller höststädningen är inte förrän Allahelgona, men då ska även ettan vara klar. Att jag kör det här redan nu är för att det är de här rummen som stör mig av någon anledning. Datorrummet tror jag aldrig att jag kommer att få bukt med. Sovrummet är okej annars, men det går inte att ha sängen åt väster för där är alla garderober. Öster som jag nu haft verkade ju inte funka alls, om det nu har med det att göra att jag inte sovit som jag brukar. Det märker jag snart. Nu står den åt söder och det är inte heller bra egentligen.

Innan jag satte mig här vid bloggen så värmde jag veggrytan jag tog upp igår. Den har jag nu slafsat i mig under tiden jag skrivit. Tänkte göra en sallad till, men orkade inte. När jag flyttat och fixat i datorrummet ska jag unna mig ett glas rött, antingen före eller efter duschen. Eller både ock.