MIN SOLIGA FREDAG

Sista bilden från sista fotandet i ettan i April. Jag har sparat på den ett tag *ler*, och nu är det slut i bloggmappen med nya bilder. Gamla finns däremot att ha som reserv. Det laddade jag ju över från den externa nyligen.

Ibland förvånar jag mig själv. Som igår kväll till exempel. Jag kom hem vid kvart över sex och klockan sju gav jag mig ut och intervallade. Då var det rätt skönt, fläktade lite lätt och mycket träd som gav skugga. Det blev längre och flera springetapper också, vilket även det överraskade mig. Kände mig rätt nöjd när jag sedan sjönk ner i soffan med en skål blåbär och en skvätt matlagningsgrädde. Sådana där stora blåbär ni kanske sett finns i frysförpackning. Blandade dem med några isiga hallon som skramlat länge, länge i ett halvtomt paket i frysen.

För som är nyfikna kommer en bild på vad jag tog på mig igår.

Jag tittade på dokumentären "En plats i solen" i gårkväll. Ett program man blir glad av att se, men det fick mig även att fundera. "Solkraft i Skellefteå startade för att möta patienterna när mentalsjukhusen lades ner. Där finns 700 människor som arbetar och är behövda, även fd kriminella och missbrukare är välkomna.
Psykiatri, kommun, försäkringskassa, arbetsförmedling och många andra samarbetar runt de enskilda,"

Det fanns potential hos många av de som medverkade i programmet. En potential som på grund av olika dåliga omständigheter under bla barndomen, aldrig fick komma fram och blomstra.

Det jag funderade över när jag såg och lyssnade på programmet var om alliansen ser på de arbetssökande på det här sättet. Det är mycket troligt utifrån vad man många gånger kan höra dem säga. De här personerna i programmet har svårt, nästintill omöjligt att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden. Det här Solkraft ger dem en trygghet både socialt och att de känner att de utför något. Att de är behövda. Precis så resonerar de politiker som tycker Fas 3 är så bra. Även om det är ett jobb utan ersättning så behöver de arbetslösa komma ut, lära sig rutiner, lära sig att fungera socialt, lära sig duscha ( faktiskt uttalade sig en politiker så).

Det känns ju liksom sådär, måste jag säga att jämföras med människor som på något sätt har problem. Speciellt som väldigt många Fas 3:are har mångårig arbetsliverfarenhet, utbildning och social kompetens. Att vi får gå utan arbete några år beror på den stora konkurrensen. Alla jobb jag söker vet jag att det är hundratals till som söker. Det är lite som att leta efter en nål i en höstack. Nu finns säkert de som är arbetslösa och som varit det av olika orsaker i många, många år som behöver bryta sitt liv och komma ut på en arbetsplats och bli sociala. Men de ska ju inte utföra några sysslor utan ersättning för det och det ska som sagt vara en arbetsplats, inte en förvaringsplats. Det är lite här som i mycket annat, man stoppar alla i samma säck, utan att se till individen.

Idag var jag ute halv åtta och körde en runda, följt av lite situps och plankan innan jag sedan bänkade mig vid datorn och intog denna delikata frukost. ( det är äggröra ifall ni inte ser det )  Läste i lokaltidningen att Loreen kom med till finalen i schlagerspektaklet. Det var väl tur för henne och alla som hejar på henne. Själv är jag ju lite käringen mot strömmen. Men även om jag inte gillar låten så gillar jag det hon gör. Alltså engagerar sig för de mänskliga rättigheterna och står för det trots kritik. "Jag har sagt vad jag står för och gjort det jag kan, så jag är nöjd. Och det finns alltid människor som kommer tycka annorlunda och det är helt okej det också. Men det viktiga är att jag har gjort ett statement för var jag står."

Efter frukos och datorsession tog jag min filt, kudde och sprayflaska och låg med gott samvete lite över två timmar i solen. Visst var det varmt, men herregud så ljuvligt. Lade över ansiktet mot slutet för jag har ingen lust att komma som ett stopptecken till morgondagens kalas. Fast just nu hettar det ordentligt just i kinderna.

Annars tycker jag ju inte att det märks så mycket som jag skulle önska. Speciellt inte bak. Jag har inte heller samma ro som förr. Fram till 40-45 års åldern kunde jag utan problem ligga en hel dag i solen. Det är inte lika självklart ( solklart) längre. Trött blir jag också, i benämningen slö. Tanken var, eller min planering som jag fick för mig i tisdags, var att framåt sena eftermiddagen ta en stavpromenad på minst 50 minuter. Till skogen denna gång. Jag satt i ettan då i tisdags och gjorde upp ett schema att fram till i morgon lördag ge järnet med den fysiska aktiviteten och äta mer  minimalt än vanligt i fyra dagar. Jag tycker att jag klarat det rätt bra, fast det märks inte alls på vare sig våg eller midjemått *ler*.   

  

Tiden for som vanligt iväg och jag bestämde mig för att strunta i stavgången. Jag började istället framåt tidiga kvällen att  ta tag i bakandet som jag lovat. Inga komplicerade saker som tur var, men då det var fler än en jag skulle göra så tog det ändå lite tid. Under tiden de i omgångar stod i ugnen sökte jag bla tre jobb. Inget av dem är jag utbildad för, men vad sjutton, jag måste ju söka. Det är jobb jag skulle klara av utan problem och jobb som intresserar mig. Jobb med människor. Jag fixade också dagens bilder, rensade mailboxarna vilket inte var så svårt. 16 spam på min privata mail som jag naturligtvis bara raderade. Var längesedan jag hade så många på en och samma gång. På hobbymailen fanns inte många mail alls. Är det månne vädret som gör att folk har annat för sig? En av de sega jag skrev om hörde av sig efter mitt mail och bokade tiden nästa vecka. Den andra lyser med sin frånvaro och får så fortsätta att göra.

Nu är jag avsköljd och insmord och känner mig kletig överallt. Och trött. Snart blir det kokta grönsaker till Lets Dance. Min prognos sist blev ju lite fel *ler*. Jag trodde att Schenkenberg skulle åka förra veckan och Camilla idag. Så blev det ju inte ( troligtvis för att han buggade så bra ) så därför är det Schenkenbergs tur ikväll att lämna. Om inte Molly gör bort sig totalt, men det tror jag inte.

Blir väckt av klockan redan vid sex i morgonbitti. Tar sedan första bussen in till stan med pick och pack för att där sammanstråla med det övriga ressällskapet och en tre timmars bilfärd. Hur dagen sedan förflyter vet man inte, men troligen på ett väldigt trevligt sätt. Jag hoppas även ni som läser får en trevlig lördag.