lördag, april 21, 2012
VECKAN I KORTHET
Jag kunde inte låta bli. Att bjuda på det här kortet. Utan att inkränkta på någons integritet ( mer än min egen ). Den visar iallafall vad jag på ett ungefär har ägnat veckan åt. Lade in kortskörden från veckan ( 67 st ) när jag blev ensam idag och har nu suttit och beskurit och minskat ner lite och sorterat dem kronologiskt i en mapp. Ordning och reda. Det här fotot var dels rätt okej och dels så funkade det att beskära på ett bra sätt, så jag tänkte att det får ni också ta del av.
Jag hann inte med något blogginlägg i tisdags, för jag väcktes redan vid åtta av dörrklockan och utanför stod avkomman med avkomma. Jag hade blivit förvarnad kvällen innan att de skulle lätta tidigt från pappan, men...men jag trodde jag kände mitt barn *ler*. Det är sällan det blir som det är sagt, när det gäller tid. Blev därför lite positivt överraskad.
Den dagen försvann snabbt med prat och åter prat och lång promenad och inköp av speciell frukostönskan, lunchintag och matlagning till kvällen då en annan avkomma anlände. Däremellan skötsel och undehållning av den minsta besökaren. Det blev sent innan vi kom i säng. Jag häckade i soffan. Oturligt, men inte ovanligt så ruckades sovrutinen hos den minsta övernattaren, vilket resulterade i att vi var rätt trötta dagen efter.
Starten på onsdagen blev faktiskt väldigt lugn, men när jag skriver om den så verkar den nog inte så lugn. När jag roat mig med den minsta i tidig morgontimma, för att den äldsta skulle få sova, så blev min underhållning efter några timmar tydligen inte så kul. Den andra avkomman vaknade och jag åtbördade den minsta till den äldsta, där slutligen båda två föll i sömn. Avkomman som vaknade ville ha annan frukost, så vi gick båda en morgonpromenad för att åtgärda detta. Jätteskönt.
Jag gillar mer att äta frukost med mina barn, än att äta mat och kanske ta ett glas vin. Fast det är mysigt också. Men frukostarna är bäst. Kanske för att jag så länge jag kan minnas tyckt att frukosten är det bästa på hela dagen och den ska absolut aldrig stressintas. När vi kom tillbaka efter den uppfriskande morgonpromenaden dukade jag upp frukost efter allas önskan och kollade till sömntutorna som då vaknat till. Efter en lååång frukost för både stora och små, där allehanda ting avhandlades, så fixade vi till oss för en gemensam promenad. Vädret var ju faktiskt rätt okej, om än det var en aning kyligt så fort solen försvann.
Vi gick säkert en mil i blandad takt. Raskt när vi tyckte att vi sackade och i promenadtakt när vi var mitt inne i något intressant samtal. Jag fixade sedan en vegetarisk rätt som jag naturligtvis aldrig gjort förut. Ska egentligen vara kyckling, men jag tog vegetariska sojabitar och det blev jättegott och inmundigades med ris, sallad och citronvatten. Det inköpta rosevinet avsmakades sedan under sena eftermiddagen. Tyvärr inte på balkongen i sol, men häckandes i soffan. Ungarna tyckte det var gott, jag tyckte det smakade skit. Till kvällsmyset senare ville jag därför ha ett glas riktigt vin. Trots att vi alla var sega och trötta så blev det ändå ganska sent även den kvällen.
På torsdagen blev det också lååång och mysig frukost innan en av avkommorna tog bussen till sitt jobb. Allt blev så himla bra den här veckan. Inte en enda hantverkare hos grannen, för de fixade nog allt under måndagen och just den här ungen jobbar jämnt, men den här veckan var det en ledig dag mitt i veckan och riktigt busväder var det inte förrän på fredagen och den dagen tog vi det bara lugnt här hemma. Det är helt fantastiskt så bra allt klaffade. När jobbungen åkt, så styrde och fixade vi lite för att framåt tidig eftermiddag ta bilen till stan. Spenderade någon timma i affärer för nödvändiga inköp..typ mascara till mig, fotpeeling till avkomman ( på rekommendation från mig ) och förstås något coolt till nya underverket. Köpte sedan med grekisk hämtmat och fortsatte till ett par andra ungar där vi tillbringade kvällen. När vi kom hem så nattade jag både den lilla och den stora *ler* och själv satte jag på datorn en kort stund för lite uppdatering. Testade att sova på madrassen i datorrummet, som ena avkomman haft och drömde om död och en svart död kråka, som också symboliserar död.
Igår fredag öste regnet ner och vi sa....vilken tur att det inte var så igår.... och...vilken tur vi haft med allt osv. Man är ju så. Sista dagen så jag var mån om att det skulle bli en lugn dag. Avkomman var piggare eftersom hon kom i säng skapligt och den lilla lite sent. Själv förträngde jag nog allt vad trötthet var. Jag satte på avslappningsmusik, fixade lunch på rester, körde en maskin med avkommans smutstvätt från de här dagarna och torkade det i tvättstugan. Det är inte kul att komma hem med en påse smutstvätt, det vet jag av egen erfarenhet. Jag fick tid att sitta lite vid datorn och svara på alla veckans mail. Bara det gjorde mig pigg, för när mailen blir för många så känns det nästan oöverskridligt att ta tag i det. Fortfarande svårt att planera tiden i ettan, men jag mailade även AF och i torsdags ringde jag runt lite. Men det återkommer jag nog till i ett annat inlägg någon gång.
Avkomman har inget badkar hos sig, så hon passade på att ta ett bad med levande ljus, ett glas vin och avslappnande musik. När den lilla somnat så åt vi lite gott och tömde resten av vinflaskan till Lets dance. Vi kom i säng skapligt och jag sov även inatt på madrassen i datorrummet och drömde om något mord på en buss. Död även denna natt alltså.
Tung i huvudet och lätt huvudvärk när jag vaknade idag lördag. Varmt i rummet, för avkomman hade stängt dörren helt när hon var uppe tidigt i morse för att inte störa mig och så hade jag ju inte mitt vanliga tunna täcke utan ungarnas duntäcke. Då trodde jag att det var anledningen. Sömndrucken och med en olustig känsla i kroppen staplar jag ut i hallen. Avkomman står i duschen med den lilla som åskådare på golvet. Jag härjar lite om att man inte får stänga dörrar till rum jag är i ( har svårt för stängda dörrar ) och går sedan i ett ärende in i mitt vanliga sovrum som ju varit utlånat denna vecka. Stannar och upplever en sådan märkbar skillnad.
Att det är skillnad mellan de här rummen vet jag ju, men jag har aldrig känt det så otroligt tydligt som idag. Går tillbaka till datorrummet och känner direkt hur tryckande det är och så till sovrummet igen för att där känna att jag har space runt mig och luften är lättare och det är betydligt lättare att andas. Ber avkomman gå mellan rummen och hon känner också en tydlig skillnad.
Vår ( för den här gången ) sista frukost intog vi i soffan till nyhetsmorgon. Jag tog sedan hand om underverket medan avkomman packade ihop och lastade in i bilen. Visst känns det tomt nu när de åkt, men också ganska skönt och jag längtar faktiskt efter att få sova i min egen säng i mitt sovrum och att få sova så länge jag vill i morgon. Jag är också nyfiken på vad jag ska drömma inatt, om jag nu drömmer något. Sedan vet jag ju att det inte är så många veckor tills alla sammanstrålar igen i en större familjehögtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Man känner inte sina barn på grund av att man inte känner dom helt enkelt;-)
Ibland kommer dom vid avtalad tid men oftast inte. Men barnen går före allt och det är det bästa man har, eller?
Kramis på dig
Kan så vara...Svenne...men jag inbillar mig att jag känner mina barn rätt bra.
MEN... de, liksom vi alla, utvecklas ju ständigt, får nya erfarenheter, ny kunskap etc och den utvecklingen är jag inte längre lika delaktig i som förr när de var mindre 0ch den biten känner jag således inte så bra, så visst har du rätt *ler*
Skicka en kommentar