SNART DRAR JAG.....UT

Ja, skratta ni. Det får ni *ler*. Tog kortet efter ett infall förra helgen. Blev ganska många kort innan jag fick till något där det åtminstone ser ut som att jag sitter på moppskaftet. På de flesta hamnade skaftet en decimeter eller mer under ändan. Eftersom det är skärtorsdag idag och häxorna far till Blåkulla på sina kvastar, tyckte jag det kunde vara kul med en nytagen bild som symboliserar detta. Jag räknas nog som häxa av vissa. Av andra som en ängel ha,ha. Vad är jag för en lustig varelse egentligen?

Det är så skönt och så lugnt i mitt inre av vetskapen att idag är första dagen på en räcka av fria och lediga dagar. Klart jag vet att de snart bara är ett minne blott. Men just idag har de knappt börjat och jag njuter av den känslan. Jag försöker att inte tänka på att jag troligtvis är fast i fängelset snart igen. Fas 3 fängelset. Kanske, kanhända finns någon enstaka läsare som tolkar det som att jag inte vill arbeta. Men att arbeta skyggar jag inte för det minsta. Det har jag gjort i hela mitt liv förutom de två senaste åren. Men det är skillnad på att arbeta för sin försörjning och för att vara behövd, mot att arbeta gratis och av tvång från staten.

På måndag demonstreras det på olika platser i landet, det så kallade Solrosuppropet, mot sjukförsäkringen, fas 3 och de växande klyftorna. Inlägget hittade jag i min lokaltidning. Bra där. Själv blir jag censurerad när jag kritiserar fas 3. Men så länge det finns så otroligt många andra som protesterar och kritiserar så gör det inget. Någon gång måste galenskaperna upphöra. Det är väl idag bara ett fåtal som hyllar fas 3, skulle jag tro.

Politiker lär aldrig hamna i denna förnedrande tvångsåtgärd med ca 6000/mån att försörja sig på. Läste alldeles nyss att avdankade riksdagsmän tar avstånd från hjälp av jobbcoacher. Så lustigt *ler*. Folk verkar vara så naiva kan jag tycka ibland. När det gäller fotfolket så underskattas deras vilja....så länge de får a-kassa som täcker försörjningen så lägger de inte manken till att skaffa jobb. Därför minskar vi ersättningen och tvingar ut dem i meningslösa åtgärder. Då minsann, får vi rätsida på arbetslösheten. Vilket de inte fick. Politiker och högre tjänstemäns vilja överskattas istället. Varje riksdagsledamot som suttit i minst tre år har rätt till en inkomstgaranti upp till 15 år. Ändå tror man att de med ljus och lykta och med hjälp av coacher ska söka nytt jobb. Det är skillnad på folk och fä liksom.

Nu är inte tanken alls att ägna dagen åt sådana funderingar. Tvärtom, så ska jag tömma huvudet. Försöka iallafall. Dum som jag är har jag bestämt vissa föresatser för dessa lediga dagar och lika dumt är det väl att nämna dem här på bloggen *ler*. Numera bryter jag ju nästan varenda föresats. Men det vore ju ändå bra om jag kunde hålla att varje dag till och med måndag, ta en 40 minuters rask promenad minst. Gärna varvat med lite intervall. Hur svårt kan det vara?

Rätt svårt vill jag påstå, om inte lusten finns. Men idag när solen skiner är det inte svårt. Tänkte först gå innan frukost och dator, men kom på att det var bättre att göra klart datorstyrandet först, så jag slipper tänka på det. Nu har jag mailen kvar, sedan drar jag ut. Flera lustiga mail har dimpt ner i inboxen såg jag när jag kollade förut. Kan inte berätta om dem för det vore inte så just mot avsändarna. Andra vill ha förslag på tider, vilket förstås är den största orsaken till att folk mailar.

Men det är inte så jäkla lätt för tillfället att veta när jag kan vara i ettan eller inte. Jag hatar faktiskt det här att inte kunna planera min tid som jag vill. Nästa vecka är klar förutom torsdagförmiddag, där jag inväntar besked/bekräftelse. Men sedan veckan efter den vågar jag inte boka in någon förrän jag vet hur AF-s tankar går. Där kommer jag troligtvis också att ha besök några dagar av barn och barnbarn och då vill jag ju naturligtvis inte säga...hej då, nu drar jag till ettan en stund. Sedan är vi inne i V.17 och det är en helt oskriven vecka, där jag inte vet något alls hur mitt liv kommer att vara.

Men idag är idag och snart ska jag gå ut i solen och bli ett med naturen en stund. Kanske kan man sedan sitta på balkongen och lapa sol i eftermiddag. Om inte så gör jag kanske klar tavlan jag hållit på med länge, länge nu. Skulle vilja få den plus ännu en till rummet klara innan vårstädet och ommöbleringen nästa helg. I morgon är tanken att spendera lite tid i förrådet och gå igenom för femtielfte gången vad jag kan avvara och vad jag ska fortsätta spara på. Jag vill ha så lite kvar som möjligt så att ungarna slipper ha en massa att ta hand om, den dagen jag försvinner från jorden. Nu dröjer det förhoppningsvis minst 20 år innan jag gör det. Men jag gillar ju framförhållning och kontroll *ler*.

Även begravningskostnaden håller jag på att luska i. Ungarna tycker att jag totalt knäpp. Och dum. De vill inte prata om det ens. Men jag vägrar att de ska behöva ha kostnader för mig efter min död. Jag har faktiskt påbörjat sparandet till min hädangång. Men det är lite olika bud. I något program ( Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta ) så fick efterlevande stå för kostnaden, men samtidigt så betalar vi ju alla via skatten till vår begravning. Om någon med insyn vet hur det faktiskt ligger till så maila gärna eller informera i en kommentar. Annars ska jag fortsätta söka, för det är ju lite dumt att spara till något som kanske inte behövs. Om pengarna inte behövs till begravningen så tänker jag använda dem till en ny soffa. För det behöver jag verkligen. Jag intalar mig att jag behöver det iallafall, för att jag vill ha en ny. Den jag har är snart elva år, så visst behöver jag en ny?

Nu kom jag visst in på en massa konstiga saker. Mailen står på tur och sedan drar jag. Inte till Blåkulla, men ut. Hur inläggen kommer att trilla in här på bloggen under helgen märker ni. Kanske struntar jag i datorn i morgon och skriver på lördag. Eller så kanske jag skriver båda dagarna. Den som lever får se *ler*.